Planerna är grandiosa förstås. Jag ser framför mig hur jag sitter i stugan vid Umeälven och skriver, medan resten av familjen målar hus, spelar krocket, badar eller vad annat som andan faller på. Att jag slipper allt vad matlagning och disk heter och blir servad med mat och dryck, och kan ge mig ut på en löpartur när timmarna framför datorn blivit för många. Att jag skriver sida upp och sida ner, att historien fullständigt rinner ur mig, och att jag aldrig någonsin har skrivkramp. Orden flödar och innan sommaren är slut har jag ett komplett råmanus, och inte vilket manus som helst, utan det bästa jag någonsin har skrivit. Det här är the story. Den som jag kommer att slå igenom med på allvar. Jag ler så brett att jag får kramp i mungiporna när jag tänker på den fantastiska skrivsommaren som ligger framför mig.
Eller så blir det som det brukar. Att sommaren fylls av en till synes ändlös räcka av dagar som går på repeat. Frukost. Disk. Förmiddagskaffe. Disk. Lunch. Disk. Handling. Eftermiddagskaffe. Disk. Förbereda middagen. Disk. Laga middagen. Disk. Grillning. Disk. Äta middagen. Disk. Ibland känns det som om det enda man gör när alla är lediga är att handla mat, laga mat, äta mat och diska efter att man har ätit mat. Allt kretsar kring mat (och dryck). Och om något annat mot förmodan hinns med inkluderar det definitivt inte skrivande.
Det är då det gäller att ta sig tid som det så fint heter. Att smyga iväg med datorn under armen när man tror att ingen ser. Att sätta sig på en stubbe i skogen, eller vid strandkanten, och vara beredd på att bli myggbiten och att skriva för allt vad tygeln håller tills man blir upptäckt en halvtimme senare. För upptäckt blir man alltid. Och då suckas det och stönas det, och man återgår till att rensa ogräs och dricka kaffe med familjen för att göra alla nöjda och glada, innan man återigen smusslar sin laptop bakom ryggen och ljudlöst glider iväg till en ny plats att skriva på.
Sommaren kan vara både en möjlighet och en begränsning för ditt skrivande. Tar du chansen när du får den eller låter du den vara eftersom det ändå inte är någon idé? Det är ditt val och du som bestämmer. Okej, inte bara kanske. Att omges av en hjälpsam och förstående familj ger dig bättre förutsättningar för en bra skrivsommar. Själv skickar jag i väg familjen till Blekinge sista veckan i juli. Den veckan är bara min, och du förstår nog vad jag kommer att fylla den med? Jag längtar redan.
Debutantbloggen 
Känner igen det där. Obokade, skrivarvänliga dagar bara försvinner i städning, möbelmontering, matlagning eller vaktande av badande barn. Och plötsligt, när sysslorna är slut och kvällen ligger tom framför en, hör man sig själv säga ”Men ska ni inte komma över och äta hos oss då? Vi tänkte grilla.”
Jo men precis, man vill ju vara social och hinna med saker, och så går dagarna … Tror på att klämma in några minuter eller halvtimmar här och där. Hellre det än att inget skrivande alls blir gjort. Men det finns vissa saker man kanske får undvara då, som sömn exempelvis. 🙂
Oj detta känner jag också igen mig i. Träffande!
Ja, det är nog så för många!
Oj oj så igenkännande. Tragiskt nog. Det var den sommaren, liksom. Jag har inte en chans att stiga upp en timme tidigare då barnen vaknar fem men däremot har jag blivit bättre på att ”kräva” mig en timme om dagen. Speciellt när jag är mitt uppe i ett manus och ska jag vara helt ärlig så var det ett bra tag sedan. DOCK har mannen, Mr Underbar, kläckt den förträffliga planen att ta barnen till Ystad ensam i en vecka (sedan kommer jag troppandes). Då ska jag endast avsluta min ungvuxenroman samt göra två signeringar. Ingen disk, ingen mat, inte städa. Bara sprida papper runt omkring mig och SKAPA.
Själva tanken ger mig närmast skrivkramp…
Trevlig sommar!
Ja lite tragiskt … men det låter som en strålande idé att du får en vecka själv när mannen åker i väg med barnen! Det blir samma sak för oss, och det blir min ”reservvecka” om skrivarplanerna dessförinnan går käpprätt åt … Även om jag också kan medge att det känns lite pressande att behöva åstadkomma massa bra skrivande under just den veckan. Fast antar att det är ”lyxångest” att oroa sig för skrivkramp. Trevlig sommar!
Vi får hålla varandra uppdaterade på skrivkrampen och komma med förlösande ord längs vägen. Dessa veckor är våra (och alla våra framtida läsare)!
Ja, det får vi absolut göra – peppa varandra! Och tänka på läsarna och lyxen att få göra det här. 🙂
🙂 Den lyxen!!!
Du får sluta diska så mycket :-)!
Jag får göra det Ethel! 🙂
Jag hade en strategi förra sommaren som jag tänkte upprepa i år. Kliva upp före alla andra och skriva i en timme. Skriva en timme till efter lunchen, när folk är dästa och trötta. Och så skriva en liten stund i sängen, innan jag släcker lampan. Funkade faktiskt nästan varje dag! 🙂
Det låter som en väldigt bra plan, att hugga till sig timmar utspritt över dagen, när alla andra ändå sover eller tar igen sig efter ex. lunch. Och bara sådär har du fått ihop minst 2-3 timmar på en dag! Tror jag ska försöka mig på något liknande. 🙂
Från att min man går på semester och föräldraledighet (totalt 8 veckor) tänker jag försöka ungefär som Annika. En eller gärna två timmar tidig morgon när barnen och pappan sover och/eller har egen tid, en timme efter lunch när barnen sover och så sen kväll om det finns lust kvar. Hoppas att de 56 dagarna räcker så pass långt att jag verkligen är ohjälpligt inne i mitt andra manus när arbete och förskola och vardag tar vid.
Det tror jag räcker långt och är en mycket bra plan! Låter suveränt att försöka nyttja tiden när din man tar hand om barnen. Du ska se att du precis som planerat har hunnit en bra bit på vägen i ditt andra manus när vardagen rullar igång i höst. Lycka till!