Lördagsenkät: Är det någon typ av scen som är extra svår för dig att skriva?

Charlotte: Jag har svårast för de där scenerna som kommer mellan de större händelserna, alltså de scener som fyller ut och fungerar som återhämtning mellan actionscener och plot-twists men som ändå inte får blir tråkiga och onödiga. Jag tycker att sådana scener är extremt svåra att skriva och det märks direkt på texten. När jag skriver råmanus så bli de actionfyllda scenerna rätt så okej redan från början, jag vet helt enkelt hur jag ska skriva fartfyllt för att det ska bli bra. Men mellan-scenerna blir fruktansvärt dåliga och ofta måste jag skriva om dem fler gånger än något annat innan de blir acceptabla!

 

Karl: Just nu sitter jag och kämpar med några känslosamma scener. Det är svårt, men när det blir bra så blir det riktigt jävla bra. Ska karaktären verkligen gråta i den här scenen eller blir det ännu mer känslosamt om karaktären försöker hålla det inne? Såna saker funderar jag på just nu, och det är svårt. Det finns ju inga rätta svar …

 

 

 

 

Anna: Hmmm. Klurig fråga. Jag kan hålla med Charlotte där om ”mellanscenerna”. Jag skriver inte kronologiskt, så för mig är det lite förenat med var i processen saker skrivs, tror jag. Ofta skriver jag grunden till de roligaste scenerna först (viktiga händelser, hångel, något speciellt känslosamt, babbliga tedrickarscener), utan några förpliktande krav på handling, egentligen. När jag kommer till nästa fas och behöver göra scener som binder ihop dem sänks ofta tempot i processen, vilket kan kännas rätt frustrerande.

 

Ida: Jag tycker att det är svårast att skriva scener med karaktärer jag inte tycker om. När jag ska få fram deras känslor genom att själv engagera mig känslomässigt i dem, men mest tänker att ”Åh vilken irriterande person”.

 

 

 

 

 

Camilla: För en tid sedan fick jag för mig att jag skulle skriva en bloddrypande skräckhistoria, med extra mycket våld och blod och diverse kroppsvätskor. Riktigt splattrigt, med andra ord.
Men jag upptäckte att jag hade väldigt svårt att få till det. Det där väldigt visuella, fysiska. Jag föredrar att leverera det skräckiga på ett mer krypande sätt.
Det är förvisso också det jag föredrar att läsa, men NÅGON gång vore det roligt att få till en sån där grym scen där det överdrivet fysiska kan bli ett sätt att förhöja skräcken.