Förra veckan var jag helt slut. Det berodde väl dels på en förkylning, men även på någon slags skrivit-klart-manus-och-skickat-in-det-trötthet. Och en förvirring över vad jag skulle göra nu. En tomhet. Manuset som jag hade ägnat nästan varje ledig minut åt hade fått lämna boet.
Och även om tanken på en lektör finns i bakhuvudet, känns det ändå som läge att vänta ett tag. Kanske jag har tur och får lite feedback från något av förlagen eller agenterna? Den största drömmen såklart är att någon ska se potential i manuset och genast vilja skriva kontrakt. Så kan vi sen gemensamt arbeta vidare med manuset och göra det till en fantastisk bok.
Men istället för att bara vänta på att redigeringen av min kommande bok skulle dra igång eller att något förlag skulle svara, började jag ändå så smått skissa på ett nytt manus. Det är liksom lite jobbigt att inte ha något skrivprojekt att pyssla med. Någon liten bokbebis att gulla med. För tydligen är det så att jag numera måste skriva för att må bra. Jag får liksom en oro i kroppen annars. Så, hyfsat många barn (4 + 1 bonus), några hundar (2 st), en bok att läsa och ett pågående skrivprojekt är vad jag behöver i mitt liv. Och så en man som, trots att han inte fått läsa ett ord jag har skrivit, stöttar mig i min dröm. Eller jag tror att han kanske läste det där inlägget på Instagram som jag gick långt utanför min box och postade (med stavfel såklart). Och så läser han mina blogginlägg här på Debutantbloggen. Och förr eller (oftast) senare läser han mina sms 😉
Men hur som helst, manus 4 är så smått påbörjat och det känns jättebra. Så fort jag lyckas få en liten stund över, mellan barn, hundar, man, hem, jobb och allt vad det nu kan vara, så sätter jag mig med mitt nya lilla skrivprojekt. Ibland blir det bara några få ord skrivna, men många bäckar små… Och för varje bokstav jag trycker ner på mitt tangentbord, så blir jag förhoppningsvis lite, lite bättre. Lär mig mer och utvecklas i mitt skrivande.
Debutantbloggen 