Min tid med refuseringar

Mitt första blogginlägg handlade om hur min debutbok kom till och vad som inspirerade mig till att skriva den. Idag tänkte jag fortsätta med vad som hände efter att beskeden kom. 

Från vissa skulle det ta tre månader att få svar (vilket de flesta förlag hävdar att det tar), men det kan också ta en vecka eller… eller – och det här är var inte roligt att lista ut – så får man inget svar alls.

Fram till idag har jag inte fått svar från ett par bokförlag. Men som jag en gång hört, så tolkade jag inget svar som ett svar. Detta var något jag inte var särskilt beredd på, att förlag inte hör av sig när det står att de ska. 🤷🏽‍♀️

Skicka till några få förlag eller till alla?

När jag skickade in mitt manus tillsammans med följebrevet, funderade jag mycket på om jag skulle skicka till alla förlag på en gång, eller bara till några få till en början. Jag tänkte att fördelen med att skicka till några få utvalda är att man slipper befinna sig i en situation där man måste bestämma sig för hur länge man ska ha is i magen.
T.ex. om ett förlag som inte är mitt förstahandsval svarar före de förlagen jag hoppades på. Ja, vad gör jag då? Ska jag tacka ja på en gång då, för jag vet ju om och har hört det tusen gånger hur svårt det är för debutanter att ta sig genom nålsögat. Samtidigt, hur länge ska jag då vänta på de förlagen jag hoppades på? Känner ni igen er i mina funderingar?
Det här stadiet var väldigt klurigt tyckte jag. Vad är rätt och vad är fel? Eller, vad är klokast att göra?

Efter många om och men bestämde jag mig för att skicka till en handfull förlag som hade lång svarstid, för att en månad senare skicka till precis alla passande förlag jag kunde hitta.

Jag minns hur jag försökte dammsuga Google efter förlag. Jag ville hitta fler förlag, eftersom jag fick stryka ganska många, dels då mitt manus inte uppfyllde vissa kriterier samt att en handfull hade manusstopp!

Vid den här tiden skulle snart skulle bokbordet äga rum på drottninggatan i Stockholm – Perfekt! tänkte jag. Jag passade på att gå till olika förlag och prata med dem (men också köpa en sisådär tusen böcker).
På bokmarknaden lyckades jag fånga 2 st bokförlags intressen för Molnhåret. Jippie! In i listan med dem. Men jag behövde ännu fler, så många förlag jag bara kunde hitta. Jag villhöver mer förlag! Jag skrollade på Instagram på jakt efter dem, men det gick inte så bra. Jag bestämde mig för att gå till biblioteket den helgen och gå igenom barnböcker och se hos vilket förlag de är utgivna. Jag tror att det var det bästa jag kunde gjort! Varför kom jag inte på det här tidigare? 😄 Strunt samma, nu hade jag många förlag och Molnhåret skickades till allihop! Jag gav allt och tänkte att jag ökat mina chanser att åtminstone ett förlag kanske visar intresse. Nu var det bara att luta mig tillbaka och vänta spänt på hur det skulle gå. Jag var supertaggad!

Som jag nämner i början, svarade inte precis alla och som jag avslöjade på första blogginlägget fick jag refuseringar från allihop. Jag var förstås medveten om att refuseringar är en stor del av allt. Det som knäckte mig var när de få förlag jag hoppades mest på standardrefuserade mig. Jag hade gått igenom noga vilka böcker de gav ut och motiverade noga i mitt följebrev varför mitt manus passar in. Men allt jag fick var standardrefuseringar, varav en var mindre trevlig. Vem trodde jag att jag var? 

Jag blev väldigt ledsen, jag tappade hoppet. Jag kunde gråta spontant när jag tänkte på att precis alla refuserade mig. Jag var bottenlöst ledsen. Vad händer med min dröm nu? Utan ett antaget manus är jag mindre värd. Jag är misslyckad.

Tänk att det kan göra så ont, TROTS att jag blev “förvarnad”, TROTS att jag visste om i förväg att författarskapet kantas av refuseringar. Men det gjorde ändå så jävla ont.
Första dagarna kände jag mig tom. Tom på tårar och tom på hopp. Om jag var ett moln, hade jag varit ett grått sådant som vandrade omkring helt vilsen.
För jag blev vilsen, för en kort stund. Att bli författare är inte bara är en dröm för mig, det är min identitet.  




Sedan damp det också ner trevliga refuseringar i inkorgen. Det kändes positivt, samtidigt innebar det också ett nej

Jag behövde få vara ledsen den här tiden. Jag behövde få gråta och känna mig tom. Nu i efterhand ser jag det som en del av processen, en del av min framgång, ett sätt att få ladda om. För att likt Superman orka flyga och krossa hinder, samt ta mig ut på andra sidan. För precis så gjorde jag. Jag reste mig upp från min vattenpöl som mina tårar hade bildat och tänkte fortsätta kriga för min dröm. Jag gjorde upp en plan med krigshandskarna på. Jag skulle fortsätta kämpa genom att sätta ena foten framför den andra.
Vare sig jag ger ut Molnhåret själv eller genom ett förlag, jag tänker bli författare och jag tänker fortsätta tro på mig själv. Nu mer än någonsin! intalade jag mig själv.

Min motivation fördubblades och här började jag också inse att egenutgivning är ett alternativ (ett grymt sådant). Det spelar ingen roll vad förlagen skriver. Jag måste tro på mig för att andra ska det.
Och just denna inställning öppnade upp en dörr för mig. 

Jag började också inse vad refusering innebär. Det betyder inte alla de sakerna jag tänkte på när jag kände mig tung och grå. Det finns många anledningar. Ens manus i sig behöver inte alla gånger ha att göra med varför man blev refuserad. Mycket handlar om tur. Det kan handla om vem som läser det, vad den personen hade för dag och vad personen fick för magkänsla. 

Allt jobb jag hade gjort var inte heller bortkastat, jag hade ju lärt mig så otroligt mycket, t.ex. att egenutgivning är en möjlighet.
Nu blev inte egenutgivning vägen för mig, men jag tänker prata om egenutgivning vid ett annat tillfälle ändå. Det ämnet förtjänar ett eget blogginlägg tycker jag 😊 

Till er som tar er upp från refuseringar vill jag bara säga- Heja dig! Ge inte upp. Det är ytterst få som lyckas vid första försöket. Fortsätt skriv och tro på dig själv. Men framför allt, ge dig utrymmet att få vara ledsen och grå.

Jag avrundar dagens blogginlägg med ett citat från Harry Potter ⚡


/ Sabina Hassan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s