Här är det: Omslaget till Drakhornet!

Nu är det klart! Äntligen! Igår fick jag den sista versionen av omslaget i mailen. Det var en fantastisk känsla. Jag har tidigare skrivit om Drakhornets omslag, om varför jag vill att det ska vara i mangastil, men egentligen är dess tillkomst en ganska komplicerad historia.

I höstas funderade jag över hur jag skulle kunna få ett attraktivt omslag till Drakhornet. Fantasy och science fiction är ju väldigt roliga genrer på så sätt att omslagen nästan alltid är färgglada och fartfyllda. Jag har många omslag hemma i hylla som liksom vibrerar av fantasi och skön atmosfär.

Klicka på omslaget för att få en större bild.

Jag var väl medveten om att jag var tvungen att fixa något riktigt snyggt. Annars skulle det inte gå bra för boken. För omslaget är bokens främsta reklampelare. Det är omslaget som får en potentiell köpare att plocka upp boken och läsa baksidestexten. Det är omslaget som sätter tonen för innehållet.

Då jag driver mitt eget förlag var jag tvungen att fixa en illustratör. Så jag gjorde en lista i huvudet över folk jag kände och som på något sätt arbetade med grafisk design. Så plötsligt kom jag att tänka på Morten Ravnbo. Vi blev vänner under den tid vår familj bodde nere i Karlskrona. Jag mindes att han hade egen firma och gjorde riktigt snygga saker och att han även hade gjort några bokomslag. Så jag tog kontakt med Morten, och skön som han är, högg han direkt.

Morten hade några intressanta förslag. Han tänkte att vi kanske skulle klä upp några modeller i 1800-talskläder och fotografera dem, för att sedan bearbeta bilderna i photoshop och göra något riktigt snyggt med målningskänsla. Men jag visste ju redan att jag ville ha det i mangastil. Då visar det sig att Morten nyss haft en praktikant, Darlene van der Heiden som både pratar japanska och tecknar manga. Hon bor visserligen i Mexico, men det är inga problem då internet förbinder oss alla.

Vi kontaktade Darlene och hon tyckte det lät som ett roligt projekt. Sedan följde en lång och fascinerande process. Förutom manga har jag ju också en stor förkärlek för John Bauer. Jag berättade det för Morten och han undrade omedelbart om jag ville ha omslaget i Art Nouveau/Jugendstil. Sedan fick han förklara för mig vad det var. Jag har ju liksom inte läst konsthistoria. Men tydligen var det en stark våg inom konstvärlden runt förra sekelskiftet. Det utmärkte sig bl.a. med en förkärlek för organiska former och Bauer var klart influerad av det.

Vi skickade skisser fram och tillbaka mellan Mexico och Sverige. Jag sände lite bilder jag hittade på nätet som jag gillade, samt en massa John Bauermålningar. Darlene gjorde fantastiska karaktärsskisser. Slutligen började saker och ting ta form. Det var massor av småpill. Allt från vilket håll Snuvas (trollets) öron skulle stå, till formen på hornet, till Hannas hårfärg. Varje steg på vägen gav Morten ovärderliga tips och idéer och höll sin vakande hand över hela projektet. När Darlene slutligen var klar med karaktärsdesign och bakgrund så var det också Morten som satte samman allt, la dit text, pillade med färgerna, arbetade med diverse filter och… ja jag vet inte allt. Jag är ingen grafisk designer. Morten är det. 😉

Slutresultatet är något som jag personligen är mycket nöjd med. Jag har testat det på lite tonåringar jag har kontakt med över Facebook och fått väldigt god respons, så jag tror att det kommer att fungera perfekt på målgruppen.

Men självklart är jag mycket nyfiken på vad ni som läser debutantbloggen tycker! Kommentera gärna och skriv precis vad du tänker. Jag vill veta.

15 reaktioner på ”Här är det: Omslaget till Drakhornet!

  1. Pingback: Omslaget till Skogens hjärta « Debutantbloggen

  2. Jag skrev en lång kommentar här, men sedan stängde Safari ner. Suck. Kontentan var: jag gillar verkligen silhuetterna och typsnittet (med de små ornamenten). Jag kan inte riktigt uttala mig om mangafigurerna, för generellt sett är jag inte så förtjust i när man sätter karaktärerna på omslaget. Men det är bara jag. 🙂 Det viktiga i det här fallet, är ju att du har fått det omslag som du ville ha. 🙂

    Gilla

  3. Fint och lite konstigt, medelålders läsare är nog mindre attraherade av stilblandningen, verkar det som.

    Egentligen vore det intressant att veta varför du ville ha mangafigurer, de är ju så extremt förknippade med serier och en annan kultur?

    Själv tycker jag att det ser ut som en sagobok (med ett par främlingar på besök liksom), draken har samma siluett som en i Bilbos äventyr där den seglar på lite lagom hotfullt avstånd över hela scenariot.

    Nornornas vävnad stör mig lite också, även om jag vet att man kan säga både vävnad och väv om en textil grej som man t ex hänger på väggen. Vävnad förknippar jag trots det mer med biologi, kroppens vävnader, typ. Jag hade valt ordet väv där.

    Vill du rikta dig till en vuxnare publik nästa gång (och det vet du förstås inte än) tror jag på ett lite enklare och mer sparsmakat omslag, men gärna av samma illustratör. Vuxnare, helt enkelt.

    Det ska bli spännande att se hur det går för din bok.
    Min gissning (men det är ju bara en gissning) är att ett stort förlag ALDRIG hade gått med på det här omslaget, de vill ju, som bekant, kunna klassa in böcker TYDLIGT i genrer.
    Men jag är inte alls säker på att de alltid har rätt.

    Gilla

  4. Pingback: Ett omslag blir till - aengeln.se

  5. Du har rätt i det där med omslaget. Jag har skrivit två böcker (www.debutsky.fi).

    För den första anlitade jag en konstnär och första upplagen av debuboken är slutsåld.

    För att pruta lite på utgifterna ritade jag själv pärmen till den andra… och resultatet blev nog rätt anemiskt måste erkännas.

    Så om jag får klar min ”trea” nångång ska jag nog åter satsa på pärmen.

    Gilla

  6. @Sandra: Tack så mycket! Det glädjer mig att du gillar omslaget. Jag tycker också att Snuva är det sötaste troll som någonsin funnits. 🙂 Sedan är hon en riktigt charmig karaktär i boken också, så det hjälper till. Faktum är att Snuva blev snyggare än vad hade vågat drömma om.

    För övrigt gillar jag också hur skogen blev en naturlig och ickerörig bakgrund för texten. Det är inte alltid helt enkelt. Kolla in den svenska Harry Potter och den flammande bägaren t.ex. Det är en väldigt fin illustration, men texten försvinner nästan i röran.

    @Christin: Tack så mycket. Kul att du gillar det. Sedan har jag nog tänkt en målgrupp som är aningen äldre än 11-12. Men jag tror att det kommer att fungera även för yngre tonåringar.

    @Yvonne Undin: Hehe… det är inte lätt att blidga en mangahatare med det här omslaget. Men jag är glad att du i alla fall gillade trädtopparna. 😉 Och du har helt rätt. Det är en drake. (För er som är osäkra. Klicka på bilden ovan för att få en större version, då syns allt tydligare.)

    @nilla|utanpunkt: Ännu en mangahatare? Men det är okey. 😉 Tack för din nyanserade kritik. Och även jag var helt förundrad när Morten producerade den där drakslingan under texten. Så otroligt snyggt.

    @Aengeln Englund: Tack! 😀 Två tummar upp för Gaineas omslag också. Vi små måste hålla ihop! 😉

    Gilla

  7. Manga är ju en ganska distinkt stil, och det blev en riktigt häftig kombination med den mörka skogen och trollen. Helt klart två tummar upp. Och har helt rätt i att ett bra omslag är nödvändigt, speciellt när man kör på ett eget förlag. Man behöver det där lilla extra.

    Gilla

  8. Ser att det redan droppat in olika reaktioner. Här kommer ännu en! …från en som absolut älskar John Bauer…men, absolut avskyr manga. Eller, säg, manga är väl okej, för barn. Jag förstår inte riktigt den tjusning en vuxen känner för stilen, karaktärerna ser ju alltid ut som plastiga dockor. Fast, jag måste säga att mangafigurerna på ditt omslag är några av de bättre, mer nyanserade jag sett, nånsin. Så det är i sammanhanget ett gott betyg! Så mycket Bauer-känsla tycker jag inte att det blivit, bara en mörk skog räcker inte. Bauer trollade ju fram fantastiska laveringar som gav ett alldeles speciellt ljus/mörker, ett typiskt nordiskt ljus och trollska skuggor. Men den mörka bakgrunden här ger figurerna i förgrund och text en bra kontrast i alla fall.

    Jag håller med de två kommentatorerna ovan, jag skulle också tro att boken är för 9-12-åringar om jag såg den i butik. Men det är ju en bokslukarålder så du kan ha tänkt helt rätt där!

    Bara gnäll? Inte alls ;-), jag är också förtjust i den flygande drakskuggan, och jag ger högsta poäng till den guldiga drakslingan under typografin (som f ö är snyggt gjord). Drakslingan är mycket elegant, med sina klassiska drag och ändå en skön modern, lite cartoon-artad blinkning i linjen.

    Gilla

  9. Jag älskar när det kommer ut nya fantasyböcker, men en bok med denna typ av omslag skulle jag inte titta två gånger på. Förmodligen skulle jag ta den för just någon form av manga som råkat hamna på fel hylla i bokaffären och därmed gå vidare till böcker som inte ser ut att rikta sig till tolvåringar.
    Men så har jag å andra sidan alltid avskytt mangastilen med brinnande förakt också.

    Sandra har dock rätt i att det är hemskt stiligt med trädtopparna, himmelen där ovanför och siluetten som jag (till skillnad från Sandra) genast tolkade som en drake. Är det för att jag är för mycket nörd, eller ÄR det en drake? ;P

    Gilla

  10. Jag skulle klassa den som ung ungdomsbok, kanske för läsare runt elva, tolv år. Väldigt fint omslag, omsorgsfullt gjort! Satt själv och skissade så när jag skrev fantasy som sextonåring 🙂 har en hel kartong med ”riktiga” böcker och egensnickrade ”utsidor”.

    Gilla

  11. Jag tycker ditt omslag är jättefint, ser proffsigt ut! Jag skulle direkt klassa den som en fantasybok om jag såg omslaget.

    Jag gillar verkligen hur trädtopparna dels är en del av bilden, dels blir en icke-rörig bakgrund till titeln och att det är blå himmel och en fågel ovanför. Det får hela omslaget att se ut som en bild och inte uppdelat i bild och titel.

    Jag tycker framför allt trollet är fantastiskt sött men jag tycker mangafigurerna funkar väldigt bra också. Ser lite speciellt ut, men på ett bra sätt, lite annorlunda men ändå helt naturligt. Gillar också detaljer som trollet i bakgrunden vid trädet.

    Jag tycker typsnittet funkar jättebra för bokens genre och det är snyggt. Enda invändningen jag har är att bokstaven N är svår att läsa eftersom den är gemen istället för versal. Jag trodde på lite håll att det var ett M. Man förstår ju att det är ett N om man tittar noggrannare, men jag vet inte om det skulle kunna hindra folk från att uppfatta titeln tydligt om de tittar snabbt på boken?

    Gilla

Lämna en kommentar