I morgon går mitt manus till sättning och efter det kan bara små detaljer ändras. Så kallade korrfel. Mitt manus ska sättas ihop till en riktig bok. En roman. Och jag funderar vart jag ska fly någonstans.
Ni har fått drömjobbet. Tragglat igenom intervjuer. Svåra frågor. Svettats. Fått andnöd. Inte kunnat sova. Men sedan blivit den utvalda. Den glädjen! Lyckan som överskuggar allt. Men sen ändå. Precis innan ni ska börja på er nya arbetsplats tar oron överhanden. Tänk om … Jag inte duger. Kollegorna inte är trevliga. Jag inte gör det som förväntas av mig. Om jag inte passar in. Tänk om … Det skiner igenom att jag faktiskt inte kan det här. Att jag är ny. Färsk. Debutant. Inom just det här området. Plötsligt är det rädslan som kastar sin skugga över framtiden. Och inte euforin över att vara the one.
Champagnen är långt borta. Releasefesten närmar sig i och för sig. Men just nu, i detta nu, står luften still. Jag håller andan. Avvaktar vad som ska hända härnäst. Jag kan inte förändra ett endaste ord till i Tills kärleken skiljer oss och jag är livrädd. Skärrad. För precis som med drömjobbet, eller bara vilket nytt jobb som helst, vet jag inte vad som väntar. Jag befinner mig på okänt vatten. Banar min väg genom nya landskap. Och det vi inte känner till är ofta skrämmande.
Kan jag emigrera? Till Nya Zeeland kanske? Eller bara gå under jorden ett tag. Eller så kan jag fortsätta som vanligt förstås. Med livet. Det som fortgår vare sig jag får min bok utgiven eller inte. För vad är en roman i en lång räcka av dagar, månader och år? Egentligen? Några ord, meningar och stycken. Kanske berättas en liknande historia som min i morgon. Men av någon annan.
Fast för mig är den ändå någonting. Den här romanen. Och även om historier kommer och går finns det bara en person som kan sätta sin prägel på dem. Det är du.
Debutantbloggen 
Ojoj, min text kom precis tillbaka från korr. Vet ej om det är min text eller om det är så korr går till, men det var en del att titta på… 🙂 Men det kommer det inte vara med din text, jag lovar! Jag ser det som så att det kan ju inte bli sämre, men visst är det lite läskigt! Jag tror inte du kommer behöva emigrera.
GillaGilla
Det blir säkert några korr-rundor nu för mig med! Men jag hoppas att det värsta är gjort, får se om jag ändrar mig om några dagar när texten är satt … 🙂
Ska nog var lite läskigt att ge ut en bok. Och det är ju faktiskt frivilligt. Och fantastiskt roligt!
GillaGilla
Kan vi inte emigrera tillsammans?
GillaGilla
Ja, det gör vi!! 🙂
GillaGilla
Tror känslorna inte går att komma undan. Jag kommer känna likadant om några månader. Puh! Håll i dig, för sen byts känslorna ut mot andra när du håller boken i handen.
GillaGilla
Ja, det blir nog lite berg- och dalbana känslomässigt framöver. Det kommer att kännas smått overkligt att ha boken i handen sedan. Ser verkligen fram emot det!
GillaGilla
Det ÄR overkligt att hålla sin egen bok i handen första gången, eller i alla fall; särskilt vid första tillfället. Speciellt är det alltid. Overkligt att ha åstadkommit en hel bok liksom, från början till slut med allt vad det innebär. Lycka till!
GillaGilla
Tack! Ja, kan tänka mig att det kommer att kännas mycket speciellt. Nästan högtidligt. Och det är ju någonting, att ha åstadkommit en hel bok.
GillaGilla
Oh, förstår dig verkligen! Jag förstår att du är skärrad. Skulle känna precis likadant. Jag håller tummarna för dig!
GillaGilla
Tack, snälla! Jag är både skärrad, förväntansfull och lycklig på en och samma gång. Som det ska vara när man släpper sin första roman kanske? 🙂
GillaGilla