Äntligen: bokvideo

En sak vet jag om ungdomar: de hänger på youtube. Alltså vill jag också finnas där. Alltså fanns idén om en bokvideo ganska tidigt, men vad jag skulle filma var länge oklart. Vad jag och min syster än tror så finns nämligen inte den här världen på riktigt (säg det inte till nån!) och därför blir den svår att filma.

På en madrass i en lägenhet någonstans i Stockholm låg jag nyvaken som nattgäst hos goda vänner när tankarna plötsligt landade. Jag vet. Den HÄR scenen. Den som inte ens är med i boken utan utspelar sig mellan prologen och boken. DÄR kan vi börja. Utångspunkten. Katalysatorn. Och så var bollen i rullning.

Alla vet att bokvideos är ett relativt nytt fenomen, men samtidigt växande. Jag är alls ingen expert på området men har åtminstone sett en hel del boktrailers och pratat med folk som skapar dem. Bokvideons främsta uppgift är att väcka nyfikenhet och här är mina ödmjuka tankar kring hur man kan åstadkomma det:

En bokvideo får inte vara för lång. Då tappar youtube-generationen intresset.

En bokvideo ska ge en stämning och erbjuda en försmak av genre och målgrupp.

En bokvideo kan avslöja något kring grundläggande konflikt/berättelsens katalysator och kanske något om bokens karaktärer, men måste inte göra det. Som vanligt måste vi minnas vår tänkta mottagare.

En bokvideo kan se ut på många, många olika sätt: en deckarförfattare som går en mörk gata fram och pratar in i kameran; ett barn som läser högt ur den nya barnboken medan vi får se bilder ur den; framsidan blandas med välformulerade textrutor som skapar lässug; skådespelare som med enkla medel förmedlar någonting som ger läsaren en nosning av vad vi kan vänta oss av boken.

Jag valde det senare. Oj, vad roligt jag hade när jag klippte i det stora materialet från tre minst sagt minnesvärda inspelningstillfällen, och som jag längtar efter att klippa ”bakom kulisserna”-videon någon gång i framtiden.

Inspelningstillfälle 1: en kyrkogård i regnet före våren. Jag höll paraplyer över kameran och bebisen och har sällan haft så stelfrusna fingrar. Huttrande gick vi därifrån. Bebisen sov tack och lov som en ängel genom hela alltet. Blooperserna härifrån är roligast.

Författarinnan, systern tillika inspirationskälla och ständig målgrupp samt systerdottern som just fått mellannamnet Lianne.

Inspelningstillfälle 2: en skog i maj. Jag blev fullständigt uppäten av mygg. Jag är mycket överkänslig mot mygg och mina femtio myggbett över benen resulterade i svullnader som begränsade min rörlighet under ett par dagar. Men, det var det värt! Skådespelerskan kom undan utan ett enda bett. Skådespelerskans mamma mosade mygg mot min hjässa och utbrast: Hanna, du har blod i håret!

Inspelningstillfälle 3: en bergsknalle och en trappa. Jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Tropisk värme och ännu mer tropisk luftfuktighet. Bakom-kulisserna-bilderna från detta tillfälle avslöjar en Hanna med håret klistrat vid blöt panna. Oklart om de någonsin kommer att släppas till allmänheten. Skådespelarna svettades de också, kan jag garantera. Ljus som varit dolt goes fyspass, kan man säga.

När allt var filmat och klippt återstod den viktigaste detaljen: MUSIK! En video är aldrig bättre än sin musik och jag hade den fantastiska turen att ha det mästerligt begåvade musikgeniet Elin Jonsson att tonsätta videon. Elin läser på Kungliga Musikhögskolan och är en god vän som villigt tog sig an uppdraget. Under skaparhelgen premiärvisades bokvideon (då stumfilmsvariant) och sen satte Elin igång vid pianot.

Söndagkväll kom vi hem från skaparhelgen. Måndagkväll fick jag musiken Verision 1. Överjordiskt! Version 2 kom en vecka senare och nu var klangerna slipade till max. Fåraktigt skuttade jag runt huset medan min syster klappade händer och sa att jag hade fått ett soundtrack. Ett soundtrack! Himmel, vilken hybris.

Om någon av er, kära läsare, vill ha en bokvideo till er bok en vacker dag, kan jag varmt rekommendera Elin. Snacka om att hitta bokens hjärta. Howard Shore och John Williams har fått konkurrens.

Mina damer och herrar, Ljus som varit dolt: Bokvideon.