Bra alfaläsare är värda sin vikt i guld

Idag har jag suttit med ett klottrat manus i handen. Det är uppföljaren till Drakhornet som genomgått en hårdgranskning. Det är egentligen det bästa som kan hända med ett manus, att någon häller rött bläck över sidorna. Det kan bara göra texten bättre. Jag har nu fått respons från två av mina tre alfaläsare och jag har fått massor av intressanta kommentarer.

Det är fascinerande hur olika läsare kan vara. En kanske pekar ut historiska anakronismer, luddiga formuleringar och när en karaktär förlorar sin trovärdighet medan en annan kanske granskar berättelsens struktur och skoningslöst pekar ut tillfällen när berättelsens trådar har trasslat in sig. Bra alfaläsare är värda sin vikt i guld.

Sedan har vi de där kråkfötterna i marginalerna. De där små kommentarerna med frågor, tankar och utrop som beskriver vad som gick genom läsarens huvud just då. Man får följa med medan läsaren glider genom texten och kombinerar ihop det till en hel värld. Tankekedjor som plötsligt bryts av ögonblick av förståelse. Eller ibland, brist på förståelse. Då vet jag att jag gjort något fel. Då behöver något repareras, förstärkas, förklaras …

Detta är detsamma inom all litteratur. Inom alla genrer måste man eftersträva trovärdiga karaktärer och en logisk berättarstruktur. Men inom litterär fiktion så har i alla fall författaren och läsaren en gemensam grund. För det mesta utspelar sig historien i den ”vanliga” världen. Men inom fantasy och science fiction tillkommer dessutom världsbygget, som ibland kan vara helt enormt.

När jag nu sitter här och läser … När jag ser vilka sidor mina läsare förtrollats av, och vilka de ställer sig frågande inför, så ger det mig en tidigare oöverträffad förståelse för hur berättelsen uppfattas. Allt som fungerar, men även det som är trasigt. Jag har hittills fått ett antal logiska hål utpekade för mig. Min hjärna har redan börjat drömma upp nya scener för att fixa dem. Sedan finns det andra scener där vissa karaktärer beter sig konstigt. Då finns bara en sak att göra. Redigera, kapa och redigera ännu mera.

Men sedan finns det saker som bara jag känner till. Ibland finns det orsaker till varför en karaktär beter sig som den gör, som denna bok kanske bara snuddar vid, men som kommer att förklaras senare. Ibland finns det bakomliggande förlopp, som kommer att beröra framtida böcker i serien. Men detta är än så länge hemligt för läsaren. Då gäller det att gå balansgång. För å ena sidan vill man inte avslöja för mycket, å andra sidan vill man inte lämna sina läsare förvirrade. Det är en stor utmaning.

I slutändan, efter all kritik och redigering, så kommer manuset att bli bättre. Det är det som är syftet. Så att de slutgiltiga läsarna aldrig får se alla de misstag jag en gång gjorde. För jag fick hjälp att upptäcka dem. Själv hade jag varit hemmablind och chanslös.

Därför vill jag rikta ett oändligt stort TACK till mina kära alfaläsare. Ni är fantastiska!


5 reaktioner på ”Bra alfaläsare är värda sin vikt i guld

  1. Jo, det är säkert kul för de som har en make/maka/partner som delar deras intresse. Men liksom för så många andra författare är min fru inte speciellt intresserad av fantasy som genre. Hon läser hellre deckare, något som jag personligen finner urtråkigt. Men som tur är så älskar vi varandra ändå. 😉

    (Det är inte helt ovanligt. Jag tror det var Stephanie Meyer vars man inte hade läst en enda av hennes böcker fören långt efter att hon slagit igenom med Twilight.)

    Mina alfaläsare och betaläsare är en blandad kompott. De är alla vänner och bekanta med olika bakgrunder och åldrar, för att få så många olika vinklar på det som möjligt. Men jag har den stora förmånen att en av de som alfaläst detta manuset själv är författare. Det ger ett stort försprång när det kommer till förståelsen för hur man bygger upp en historia och komponerar scener.

    Det innebär inte att de andra alfaläsarnas reaktioner är mindre värda. Inte alls. Men man får olika sorters feedback, beroende på hur väl insatt läsaren är i författandets process och därför måste man sålla den på olika sätt.

    Hittills håller jag nog med om ungefär 75% av de brister som påpekats. Så det är en hel del att fixa. Men samtidigt är det 25% där jag känner att jag har en djupare förståelse av berättelsen och att texten därför bör vara ungefär som den är. Möjligtvis kanske jag behöver göra saker tydligare. Men det är en annan sak.

    Kul att så många är intresserad av processen. Funderar om jag ska skriva något mer om det på fredag.

  2. Tidigare blev jag väldigt stressad när läsare sa helt olika saker om mina manus eftersom jag kände att jag behövde lyssna på all kritik jag fick, men nu är jag bättre på att sortera bland feedbacken. Jag håller med om att det är otroligt värdefullt att ha flera personer som korrläser eftersom alla har olika perspektiv. Egentligen skulle man han en hel bokcirkel som läste ens manus och kommenterade innan något gick i tryck! Får dina ”alfaläsare” betalt för att läsa eller är det vänner som ställer upp?

  3. En häftig process helt klart!

    Apropå det Evalinn skriver så håller jag med, det låter härligt att kunna samarbeta med sin partner men jag har ungefär samma erfarenheter med min sambo 🙂 Jag tror man måste hitta någon ”utomstående” som själv skriver alt någon som är väldigt intresserad av området och som är hyfsat insatt i vad syftet är.

    Eftersom jag själv skriver och illustrerar för barn så testar jag mina idéer på mina egna barn hela tiden. Det sker på ett avslappnat och naturligt sätt eftersom vi ofta sitter tillsammans när jag jobbar, framförallt med bilderna. Vilka berättelser och bilder som de fastnar för är väldigt tydligt. När de gillar något jag skrivit får jag berätta om och om igen. Och många bilder vill de få kopior på för att kunna titta på. De är helt osentimentala när det gäller att såga mina berättelser eller bilder, de slutar helt enkelt att lyssna eller ger bara en illustration en pliktskyldig snabbtitt. Jag har övergett några av mina bästa idéer (i eget tycke haha!) för att de inte verkade tilltala mina barn.

  4. Vad intressant att läsa om din skrivprocess! Hur har du hittat dina alfaläsare?

    Jag tycker det låter så härligt med författare som berättar att deras make/fru är deras bästa läsare och hur de arbetar fram saker tillsammans…men min tycker bara antingen att det jag skrivit är ”bra” eller ”konstigt”. 😉 Får vänja mig vid det och försöka hitta min bästa läsare/nån att bolla texter med på annat håll!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s