Låt det vara kul!

Bild Marica Kallner2017
Tjo!

Skrivövningar är en stor del av mitt liv. De har hjälpt mig in i skrivandet, de har hjälp mig att utveckla skrivandet, de har varit grund för flera noveller och reflektioner. I min pedagogiska verksamhet tar jag dessutom fram övningar. Bygger övningar till kurser och workshops.

Övningar är bra.

Bra för att pröva nya skrivsätt och textuttryck: Beskriv hur du tog dig till jobbet eller skolan. Skriv utan att använda något skiljetecken. Skriv istället och där du vanligtvis skulle sätta ett skiljetecken.

Bra för att utmana skrivandet: Beskriv en trädgård utan att använda bokstaven Ä.

Bra för att tömma huvudet: Räkna till tio och skriv sedan ned det första du kommer att tänka på.

Bra för att skriva sig på plats och komma in i skrivpasset: Fortsätt på meningen Jag är här nu och jag …

För typ tio år sedan började jag ta mitt skrivande på fullaste allvar och satte igång att skriva min första novellsamling. Då var skrivövningar oerhört viktiga. Jag kunde inte arbeta med novellerna om jag inte först gjorde en övning. Jag behövde komma in i skrivläge och övningar var steget dit.

Övningar är fortfarande viktiga, men kanske inte lika avgörande. Jag behöver dem inte till varje skrivpass. Men när jag har varit borta från skrivandet länge behöver jag dem för att hitta tillbaka till orden.

Då och då frågar människor (bland andra jag själv) vad en ska göra med alla texter som kommer ur övningarna. Kanske känns det som om en skriver och skriver och har hårddisken full av texter som bara ligger där. Jag tänker att det kan vara så, och att det är okej. Allt skrivande är bra skrivande, tänker jag. Även om texterna inte blir mer än filer på hårddisken har de gjort nytta. Och ibland blir de små texterna mer. I Det som får plats finns novellen Lövet. Den blev till genom en övning på Sörängens folkhögskola. Med novellen kom essän Att hitta rätt. Två texter i min bok som inte hade blivit skrivna utan en specifik övning.

Jag tänker ändå att vi inte ska lägga för mycket vikt vid nyttan. Som jag tjatat om i detta inlägg är övningar bra för skrivandet. De gör att vi skriver och när vi skriver skriver vi mer. Men det absolut viktigaste med övningar: Det är kul. Det är kravlöst och lustfyllt och utmanande och enkelt. Låt det vara kul. Lägg tanken på nyttan åt sidan. En liten stund.

p.s Brukar du göra skrivövningar? d.s

p.p.s Om du gjorde någon av övningarna i det här inlägget vill jag gärna läsa! 🙂 d.d.s

Annonser

Om Marica Källner

Novellförfattare, essäförfattare, skrivpedagog. Leder kurser och workshops. Läser gärna text på scen. Tycker om att fota. Aktuell med debutboken Det som får plats, en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk.
Det här inlägget postades i Debut, Det som får plats, Marica Källner, Skrivövningar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Låt det vara kul!

  1. icafischerstrom skriver:

    Gillar dina övningar. KOmmer spara dem i valvet och göra någon dag när lusten på projektet tryter!

  2. Jag gillar också övningar! Det var en övning som satte igång mig för ett år sedan, när jag efter mycket uppmuntran från min man tillslut erkände för mig själv att jag vill skriva, att jag alltid velat skriva och att jag saknat skrivandet under de år jag inte ägnat mig åt det alls. Det var också en övning som hjälpe mig känna mig trygg i att jag är full av idéer och historier, något jag tvivlade på tidigare.

    Kommer avsolut prova dina övningar!

    • Marica Källner skriver:

      Vad härligt! Som du säger kan verkligen övningar locka fram idéer. Mycket text kan komma ur enkla övningar. Mer än vad en tror!
      Tack för din kommentar!

  3. Ethel skriver:

    Jag håller helt med dig i det du säger. Jag antog din utmaning och tänkte i 10 sekunder. Sen skrev jag det som föll mig in. Bra övning.

    Jag kom precis hem från en kort promenad runt kvarteret. Nu sitter jag med en mugg starkt kaffe med värmd mjölk. Ute är det grått eller snarare har allt en brun färgton. På vår gata jobbas det. Vänstra sidan (om man kommer från Slottsskogen) är uppbruten, både trottoar och gata. Det här är fjärde dagen de håller på med den korta sträckan utanför vårt hyreshus. Det är max etthundra meter, skulle jag tro. Under tiden gäller parkering förbjuden. Det har resulterat i att bilar kör runt, runt i kvarteren på kvällarna och letar platser. I kväll blir det min tur att leta. Ska hämta bilen och köra till Hisingen. Till Friskis & Svettis som ligger alldeles i närheten av byggnaden där EU-toppmötet ägde rum i förra veckan. Idag kommer jag inte att se några poliser. När jag kommer hem vid halvniotiden finns det inga p-platser kvar. Redan nu är jag orolig för det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s