Redan i januari skrev jag om mitt författarnamn och varför jag valt att skriva under pseudonym. När jag bestämde mig för att använda mina morföräldrars efternamn hade jag inte en tanke på att det kunde vara svårt att veta hur det skulle uttalas. Sen barnsben har jag alltid hört det sägas på ett sätt och det var så självklart för mig att det var så man sa. Det föresvävade mig inte att folk kanske skulle säga fel, uttala det på ett annat sätt. Men uppenbarligen är det lite lurigt och inte helt självklart. Många vekar tro att det ska vara Alémo. Och det låter onekligen riktigt fint, lite franskt sådär. Kanske väldigt passande som författarnamn. Men det ska vara A-le-mo. Alltså ett helt vanligt långt A, sen le följt av mo. Aaaaleeemooo. Hoppas man fattar vad jag menar. Kanske det skulle gå att skriva fonetiskt på något sätt, men det vet jag faktiskt inte hur man gör.
Till råga på allt så blev mitt författarefternamn felstavat när mina romancenoveller gavs ut och plötsligt hette jag istället Anna Alermo. Vilket även det låter superfint. Men det var ju inte det namn jag hade valt. Anna Alemo ska det vara, inget annat. Inga extra bokstäver. Stavningen är onekligen viktigast, för då hittar man det jag har skrivit – oavsett hur man uttalar mitt författarnamn. Och drömmen är ju att många ska läsa och det gör absolut inget om det blir en diskussion om hur man egentligen säger Alemo 😉
Jag har lagt upp en filmsnutt på min Instagram med redigt skånskt uttal 🙉🙊
Debutantbloggen 