Förr var det inte helt ovanligt att författare använde sig av pseudonym när de skrev böcker och även idag förekommer det. Längre tillbaka handlade det kanske om kvinnor som skrev under mansnamn eller författare som ville undvika förföljelser. Nu kan det väl bland annat handla om kända författare som ger ut böcker under en annan genre.
Nu undrar ni kanske varför jag skriver om detta. Jag är väl inte hemlig? Jag syns på bild här och även på sociala medier. Men ändå är det faktiskt så att Anna Alemo inte är mitt riktiga namn. Förnamnet stämmer, jag heter Anna, men jag använder ett annat efternamn. Varför? Vill jag dölja vem jag är? Tillhör jag en känd släkt månne? Nej.
I grunden är jag en ganska introvert och blyg person och jag aldrig strävat efter att bli känd. Redan när jag som barn fantiserade om att bli författare, tänkte jag att jag kunde ha ett annat namn. Ingen behövde veta vem jag var och jag kunde bara ägna mig åt skrivandet. Eftersom jag har en del barndomsminnen där jag kopplar ihop min mormor med mitt läsande (se mitt förra inlägg) har jag helt enkelt valt att ta mina morföräldrars efternamn. Det är således även min mammas flicknamn och ett namn jag skulle kunna byta till, så det känns ändå som mitt namn. Och så tycker jag att det är väldigt fint.
Men, återigen, varför? Jag tror att det framför allt är för att få mig att våga. Genom att gå in i mitt författar-jag törs jag även gå utanför min box. Gå in i rollen, författarrollen. För jag har förstått att det inte riktigt räcker med att skriva en bok och få den publicerad, den måste sälja också och till viss (stor?) del handlar det om att sälja hela sitt författarskap. Att promota både sig själv och sin bok. Allt detta går egentligen emot min natur, men med ett författarnamn känns det lättare. Många artister har ju artistnamn, och det är väl lite så jag också ser det.
Det var inte helt lätt att bestämma att jag skulle använda mig av Alemo när jag skrev. Skulle det bara krångla till det? Och jag vet faktiskt inte om det gör det – det får framtiden utvisa – men jag är ändå glad att jag höll fast vid det. Det känns som om jag på något sätt hedrar mitt inre blyga jag och även mormor och morfar (som tyvärr inte finns med oss längre).
Sen visar det sig att det inte alls skadar att ha ett efternamn som börjar på A. Det är bara att kolla kategorierna (om du nu läser detta på en dator eller surfplatta) här till höger 😉
Debutantbloggen 
Pingback: Alemo – hur uttalas det? – Suzie Weathers
Att skapa en persona för sin författarroll kan väl vara en idé… Inte för mig, men jag kan förstå lockelsen.
Däremot tror jag inte längre att man kan gömma sig bakom en okänd pseudonym om man samtidigt vill nå ut till läsarna och sälja sina böcker. Skulle man mot förmodan slå igenom och sälja stort trots sin otillgänglighet och/eller sitt okändisskap så skulle journalistkåren inte tillåta en sådan kunskapslucka särskilt länge. Titta bara på vad som hände Elena Ferrante.
GillaGilla
Jag tror också att det är svårt att nå ut och samtidigt vara helt hemlig. Även om det är så jag egentligen hade velat göra 😉 Jag hoppas att mitt författarjag inte ska sätta några käppar i hjulet, utan istället vara en hjälp för mig 😊
GillaGilla
Vad roligt att läsa! Jag heter också något annat, något väldigt vanligt, och tyckte precis som du att det var enklare att skriva och agera som i en roll. Det har gjort att jag vågat mer än jag skulle gjort annats tror jag. Min närmaste familj (sambo och barn) heter Flodén och skulle jag gifta mig blir det det efternamnet jag tar, därför kändes det naturligt ☺️
GillaGilla
Åh, vad roligt att du också gjort så 😊 Jag tycker också att jag vågat mer, betydligt mer. En mer modig Anna som vågar sticka ut haken litegrann.
Stina Flodén är ett jättebra författarnamn – snyggt och lätt att komma ihåg 😃
GillaGillad av 1 person
Det där har jag funderat på. Just nu har jag ett ovanligt efternamn, typiskt säljigt dels för att det är ovanligt och därför lätt att komma ihåg och dels för att jag delar namn med en känd person (som jag ej är släkt med). Dock är det inte mitt namn från början, jag fick det i mitt första äktenskap. Nu är jag omgift och har inte bytt efternamn av olika anledningar. Så min tanke är att kanske byta privat till Nilsson, för att heta som min man, men behålla mitt nuvarande som författare. Intressant att du gjort något liknande, fast tvärtom liksom. 🙂 Återstår att se hur det blir för mig!
GillaGilla
Åh, vad rolig att höra att det är fler som funderar på det här med namn och författarnamn 😊 Även mitt riktiga namn (som jag gifte mig till 2006) är ganska ovanligt. Lite svårt att stava dock, så även av den anledningen är Alemo bättre 👍🏼😉 Ska bli spännande att se hur du gör!
GillaGillad av 1 person