För en vecka sedan skickade jag in ”Emmas nya liv” till redaktören och med ens kändes det lite tomt. Efter att ha umgåtts väldigt intensivt under en vecka var det plötsligt över. Först var jag lite rastlös, visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för. Eller ja, det är inte som om man direkt är sysslolös med barn, familj, hus och hem, fast tanken var ändå att försöka ha lite semester. På riktigt. Ladda batterierna och bara vara. Men när jag fick några minuter över hade jag svårt att komma till ro. Jag plockade upp en bok och läste litegrann, sa till mig flera gånger att jag skulle passa på att njuta. Att jag inte behövde göra något. Det gick sådär.
Efter ett tag var jag bara tvungen att plocka upp manus 3 igen. Det var endast två kapitel kvar på omskrivningen och det var så lockade att färdigställa det. Jag kunde nästan höra hur det kallade på mig. Pockade på uppmärksamhet. När redigeringsomgång två drog igång hade jag fått lägga manuset åt sidan och det kändes lite frustrerande, men nu hade jag tid. Tid att skriva klart och knyta ihop historien. Och det var verkligen inte alls mycket kvar och efter bara några dagar kunde jag sätta punkt. Nu ska jag försöka låta det vila lite och sedan läsa igenom det. Se om historien har blivit bättre och om mina huvudpersoner har blivit trovärdigare.
I mitt huvud börjar nu uppföljaren ta form och jag vet precis vem jag vill skriva mer om. En person som mest funnits med i utkanten kan få kliva fram och det ska bli spännande att se vad hen hittar på. Men NU ska jag verkligen ta en liten paus från skrivandet. På riktigt! Passa på att läsa. Jag har faktiskt läst betydligt mindre än jag brukar denna sommaren, så det måste jag ändra på. Sen får väl historierna ploppa upp bäst de vill i huvudet 😉
Debutantbloggen 