Mejlbombning, bokmässa och kvartalsrapport

Jag visste att jag var i goda händer och att förlaget hade koll på allt, inklusive marknadsföring. Ändå funderade jag över vad jag själv kunde göra för att öka bokens chanser att bli läst.

Jag hade redan testat att hålla ett miniföredrag för en av stadens Rotaryklubbar. Nu började jag lista andra som skulle kunna vara intresserade av ett besök. Och så skickade jag iväg en bombmatta av mejl.

NU

Genom åren har det gjorts oräkneliga inlägg på den här bloggen om Bokmässan i Göteborg. Om att det är ett gigantiskt evenemang med många böcker och mycket folk, om att det är svårt att orientera sig, och om att det vimlar av kändisar, inte minst Jan Guillou iförd en väst med många fickor.

Här kommer ett till!

Jag anländer till Göteborg sent på fredag kväll, checkar in på ett hotell och vaknar tidigt på lördag morgon med signaturmelodin till The Flintstones i huvudet. Ett symptom på upprymdhet. 

Efter en duggregnspromenad äntrar jag mässan, som är ett gigantiskt evenemang med många böcker och mycket folk. Det massiva ventilationssystemet avger ett dovt buller som garneras med mänskliga röster, vissa förstärkta av högtalarsystem från olika konkurrerande miniscener, ibland med bara några meters mellanrum. Det skapar en underlig livsmiljö som ingen tycks riktigt tillfreds med.

Det är dock inte alls svårt att orientera sig, inte ens för mig som har ett mycket underutvecklat lokalsinne. Gångarna bildar ett rutmönster och är logiskt numrerade. 

Jag ställer mig i Kaunitz-Olssons monter tillsammans med Kaunitz och Olsson. Det vimlar av kändisar. Bakom min rygg intervjuar Lasse Winkler Babben Larsson, snett bakom mig läser Jonas Gardell högt, en bit till vänster står Thomas Bodström – evigt ung, fast numera också lite gammal – tillsammans med det beryktade säljproffset Emelie Schepp. Jag försöker observera hur hon gör. Hon bär en bländande blå kostym och svarta skor med höga klackar. Inget av det kan jag kopiera just nu. För övrigt verkar hon mest bete sig normalt. Jag blundar och gör en mental anteckning.

Om man bortser från den speciella inramningen och bara studerar besökarnas agerande märker man snart stora likheter med livet i en helt vanlig bokaffär. Folk går omkring, glider runt med blicken, tvekar, går inte sällan vidare tomhänta. De senaste månadernas signeringar dyker upp i minnet, men även min vecka som praoelev på Götene skor i högstadiet.

Förlagskollegor kommer och går i montern – och det är nu det blir kul! Jag pratar med Joakim Pirinen, Ola Larsmo, Johanna Frändén, Ika Johannesson och många andra. Det trevliga tumultets ideal förverkligas. Jag blir lite kär i både Marianne Lindberg De Geer och hennes man Carl Johan som frikostigt delar med sig av minnen från Tårtan och Doktor Krall.

Jan Guillou passerar, iförd en väst med många fickor.

Då och då köper någon min bok, men förlagets storsäljare denna helg är Marcus Berggrens En bra plats i skallen. Marcus var på plats igår, uppträder i Linköping idag och ska komma tillbaka imorgon. Frånvaron förstärker hans stjärnstatus. Försagda ungdomar stryker omkring och längtar efter sin idol. Själv kommer jag i samspråk med en SPF-ordförande från Småland. Det är inte fy skam det heller.

Jag får syn på Bosse Ringholm, känner ordet ”Skövde” flimra till i hjärnan, glömmer min mentala anteckning, slinker fram till den gamle finansministern, fiskar upp Linnés arvinge med handen och säger förföriskt ”Jag är född i Skövde och den här utspelar sig i Lundsbrunn!”.

Fiasko vore ett onödigt starkt ord, men insatsen leder inte till något omedelbart köp.

Nåväl, dags för själva anledningen till att jag är här: Crimetime Award 2022! Vinnaren av utmärkelsen ”Årets deckardebut” ska avslöjas på en läckert belyst scen inför en jättepublik. Spänningen är olidlig. 

Eller egentligen inte, eftersom juryn för några dagar sedan meddelade på Instagram att vinnarens förlag fått besked i förväg. Förläggar-Martin har inte fått något besked i förväg, så jag vet att jag inte har vunnit. Bra på sätt och vis, då behöver jag inte ha några falska förhoppningar.

Om inte … om inte Martin luras, förstås. Han kanske håller inne med infon för att överraska mig? Det är inte alltid lätt att veta var man har honom, förläggar-Martin.

Fast nej. Det måste vara någon annan som är vinnaren. Kanske Kvensler? Ständigt denne Kvensler. Eller Sara Strömberg, som redan fått Svenska Deckarakademins pris för bästa debut? 

Det är i alla fall inte jag. 

Om inte JURYN har lurats, förstås! De kanske inte alls har kontaktat något förlag i förväg? De kanske bara har påstått det för att vinnarens glädjechock ska bli ännu starkare? De är trots allt experter på spänning.

Sanningens minut är här. Motiveringen läses upp.

”För en intelligent intrig” (jadå, jodå!) ”med en perfekt kontrast mellan storslagna skeenden och finstämda personteckningar.” (Tja … kanske det?) ”Om moral och val och hur slumpen formar våra liv.” (Nja?) ”Att skildra de traumatiska effekterna av två fasansfulla katastrofer på ett psykologiskt trovärdigt sätt kräver sin författare.” (Två katastrofer?) ”Här tror vi på allt, och engagerar oss i journalisterna Loa Bergmans och Danijela Mirkovics sökande efter sanningen i ett samtida men ändå parallellt Stockholm.” (Aj då. Sådär heter ingen i min bok, det vet jag helt säkert.) ”Det sympatiska, men komplexa, radarparet vill vi absolut möta igen.” (Jajaja. Läs boken en gång till då.) ”En ny deckarstjärna har tänts på den svenska, och internationella, spänningshimlen.” (Kan det … kan det vara jag trots allt?)

Vinnaren är, visar det sig, Victor Pavic Lundgren och Den som överlever

Stort grattis, Victor!

Lycklig vinnare – Victor Pavic Lundberg!

Lyckliga losers – Samuel Åhman, Sara Strömberg, Ulf Kvensler och Malin Sanglert!

Debriefing med förlorargänget, tillbaka till montern, sedan förlagsmiddag.

Dagen därpå hänger jag i och runt montern i några timmar till, får spännande inblickar i makarna De Geers kommande projekt, solar mig i strålglansen från den vänlige Marcus som nu är på plats igen, och inleder opåkallade konversationer med Lasse Winkler och Björn Hellberg. Det gäller att få ut mesta möjliga ur mässan. 

Jag införskaffar Jakob Linds Morfars pistol och Aase Bergs Spöket, tar farväl och travar iväg mot tåget.

Därmed avslutas inte bara besöket i Göteborg, utan också mitt debutantårs tredje kvartal. Vuxenkvartalet, enligt min tidigare lanserade teori, den tid då man ska ”konsolidera och krisa. Bli omsprungen av yngre förmågor. Resignera. Börja bottna. Dra lärdomar.”

Några roligheter har visserligen injicerat botox i processen, som Karlskogagrejen och nomineringen. Men i stort sett stämmer modellen fortfarande med kuslig precision. Omsprungen av yngre förmågor – absolut. Victor Pavic Lundberg och Marcus Berggren, för att bara nämna två exempel.

Äventyret pågår ännu, men jag börjar skönja dess slut, ana andra tider, medan den kalla höstluften sakta kommer smygande.

2 reaktioner på ”Mejlbombning, bokmässa och kvartalsrapport

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s