Det handlar trots allt ändå om boken

Har ni hört att det har varit bokmässa? 😉

Bokmässan pågår under fyra hektiska dagar men egentligen pågår den nästan året runt. Först laddar man upp inför den, sedan eftersnackar man. Hur man upplever en bokmässa är väldigt olika, det har vi sett i olika bloggar dagarna omkring mässan. Jag tänker att bokmässan är som köttfärssås – alla har sitt eget recept … Typ.

Magi hos Amanda Hellberg.
Good enough hos Simona Ahrnstedt.
Så mycket bättre hos Susanne Boll.
Någon i allmänhet hos Anne Liljeroth.
Sköna möten hos Lina Forss.
Egoboost hos Johanna Lindbäck.
Den allra första fantastiska gången hos Trying to follow my dreams.
Om att inte vara där hos Bodil Sjöström.
Och lite komplicerat hos mig.
Med flera men nu orkar jag faktiskt inte länka mer. (Vet ni hur lång tid det tar?!)

Hur man än upplever mässan så är den en fantastisk möjlighet att träffa sina branschkollegor. Det blir många samtal och möten och vi som alla vill vara unika har ungefär samma problem. Så här skriver till exempel Sandra Gustafsson:

”Jag har minglat, ätit mat med och pratat med olika författare under mässan.
Det blir ju så.
Gemensamt för 80% av samtalen gick ut på att inte vara nöjd med sitt förlag.
Inte vara nöjd med PR-avdelningen.
Inte vara nöjd med uppmärksamheten; det är för mycket, det är för lite.
Inget konstigt med det, vi är olika till vardags också, alla tycker inte om att vara i centrum och synas hela tiden. En del vill synas mer, men får inte.
Och det är något jag verkligen inte kan förstå: om man som bokförlag väljer att skriva ett kontrakt med en författare, lägger ut pengar på att trycka boken – varför gör man inte allt för att boken ska synas? Säljas? Prånglas ut?
Vet ni hur många författare som går omkring på mässan och undrar vad som hände?
Funderar över vad som blev fel, varför förlaget inte uppfyller sin del av kontraktet?
Varför tar man inte som bokförlag ansvar för sitt eget projekt?”

Sandra Gustafsson är en av de klokaste jag känner och hon har här sammanfattat det jag också noterade under mässan – missnöjdheten med förlagen. Många är hyfsat nöjda med sitt förlag men de allra flesta har något de önskar skulle fungera bättre. Eller som en författare sa över ett glas i Gothiabaren: ”Det är författarens förbannade rättighet att vara missnöjd!”

Detta kan tyckas vara otacksamt men faktum är att en författare väldigt ofta sliter i ensamhet. Man skriver. Man filar. Man tvivlar. Till slut är boken klar och någon annan tar vid. Då vill man ju att det ska bli bra. Man vill att boken, som har kostat nattsömn, tårar, oro och väldigt mycket tid, ska få den plats i världen den förtjänar. Och det får den inte alltid. För någon annan äger den. Någon annan väljer ut, väljer bort och bestämmer. Och det är klart att det kan göra ont. Det är klart att man kan bli missnöjd. Ledsen. Frustrerad. Eller som Veronica Maggio sjunger: ”Aldrig nöjd.”

En insiktsfull rapport om förlagsbranschen skriven av Adam Svanell, publicerad i Fokus.

Samtalet som jag och några författarkollegor hade i baren på Gothia avslutades i alla fall med några kloka ord. ”I slutänden handlar det ändå bara om att skriva en riktigt bra bok.”

På något sätt hoppas vi fortfarande att det är så. Trots allt.