Gästblogg: Anna Arvidsson

arvidsson_anna_2

Foto: Göran Segeholm

Jag hade föreställt mig det annorlunda. Jag inleder min tacksida så. I januari debuterar jag med romanen Ordbrodösen på Rabén & Sjögren. Att debutera känns exakt så stort som jag hade föreställt mig det. Däremot har jag skrivit en helt annan roman än jag väntade mig.

Min skrivprocess började med ett ord som inte fanns. Det var oktober 2013 och jag gick min femte kurs på Skrivarakademin i Stockholm. Vi hade lektion en kväll i veckan, på dagarna var jag föräldraledig med tvillingar som just skulle fylla ett år. Efter en lektion satte jag mig direkt med nästa veckas uppgift. Jag skulle skriva en novell och behövde ett alias till en ung bloggare, ett poetiskt, annorlunda ord. Klockan hade passerat midnatt, familjen sov och jag var trött. Ändå ville jag få ett första utkast klart. Ordbrodös, tänkte jag. Jag tyckte att det passade, lämnade in novellen veckan därpå och fick fin återkoppling.

Novellen var klar. Men ordet stannade kvar hos mig. Det gav inte en enda träff enligt Google och ändå kändes det inte påhittat. Jag tyckte att ordet borde finnas. Jag började fundera på vad en ordbrodös skulle kunna vara och efter några dagar kom jag fram till den här förklaringen:

Ordet finns inte i någon ordlista. Där hittar du brodös och får veta att det är en kvinna som broderar, men en ordbrodös ägnar sig inte åt handarbete. Hon skriver istället. Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

När jag visste det här vecklade historien snabbt ut sig för mig. Våra tvillingar sov tre gånger per dag (synkat!) och jag började använda alla deras sovpass till att skriva. Att aldrig veta hur långa passen skulle bli gjorde mig fokuserad. Om jag gick in på Facebook, plockade med disken eller svarade på ett mejl kunde chansen vara förbi. Att jag skrev i princip varje dag, men då hade begränsat med tid tror jag bidrog till mitt skrivflow. Jag tänkte på historien i duschen, på kvällen när jag höll på att somna och på långa promenader. Framför datorn hade jag mer att ta av än jag hann skriva ner. Det tog drygt fyra månader innan råmanuset var färdigt. Jag hade då skrivit 125.000 ord.

När jag berättar det här blir de flesta förvånade över att jag kunde skriva så pass mycket med så små barn, att jag orkade. Jag brukar då betona att jag fick sova på nätterna, att barnens pappa gjorde långt mer än hälften av hushållsarbetet och att barnen var inne i en harmonisk period. Annars hade det aldrig gått och det känns viktigt för mig att vara tydlig med det. Men jag var också förvånad när jag var klar med det första utkastet. Allra mest för att jag i åtminstone femton år hade varit övertygad om att jag saknade fantasi.

Jag tror att jag var ett ganska vanligt barn med författardrömmar. Jag läste och skrev jämt. Först var det dagböcker, brev och berättelser, senare noveller, dikter och uppsatser. Så började jag på universitetet och fastnade i en prestationsfälla. Jag pluggade länge och hårt. När jag var klar hade jag två examina, men var helt utmattad. Ändå tog jag med mig tempot och mina höga krav från studierna in i arbetslivet. Under många år läste jag bara skönlitteratur på sommarsemestrarna och skrev inget annat än akademiska uppsatser, informationstexter och jobbrapporter.

Jag saknade det andra skrivandet och kände att jag hade förlorat något verkligt viktigt, men när jag försökte skriva tog det tvärstopp. Jag var så självkritisk att jag knappt kom ett stycke in i personliga texter. I dag förstår jag att mitt problem var att jag hade stressat så länge att jag helt hade tappat kontakten med min kreativitet. Då trodde jag istället att jag saknade fantasi.

När jag 2009 ändå började gå kurser på Skrivarakademin tänkte jag att jag kanske kunde skriva en roman om jag höll mig väldigt nära verkligheten. Istället slutar det med att jag debuterar med en roman som heter Ordbrodösen. Min debutroman handlar om kvinnor som kan styra människor med sina skrivna ord. Och om Alba som borde kunna, men inte kan. Det är en roman som innehåller en säregen släkt i en bruksort i Värmland, ett inträdesprov som inte ska kunna misslyckas, återberättade historier som flätas samman med nutid, en hemlighet som har bevarats i generationer och en hemlighet som ingen känner till. Att jag kunde gå från att tro att jag saknade fantasi till att debutera med en i allra högsta grad fiktiv historia har säkert flera förklaringar. Jag tror att två viktiga faktorer var dessa:

Skrivarakademin och det skrivande sammanhanget. Genom Skrivarakademin hittade jag ett sammanhang för mitt skrivande. Jag gick kurs efter kurs, fick inspiration, verktyg och återkoppling. Jag lärde mig att visa och diskutera ofärdiga texter, texter som inte var perfekta. Genom att gå där, vid sidan av jobb och vardagsstress, påminde jag också mig själv om att jag är en skrivande person och att det är viktigt för mig att vara det.

Skrivbubblan och den dagliga skrivtiden. Jag tror inte att det är en slump att jag fick idén till Ordbrodösen när jag hade en paus från en vardag där min hjärna alltid var splittrad. Det var vinter och vi levde verkligen i en liten bubbla under min råmanusperiod. Jag var inne i texten tre, fyra pass per dag. Jag värderade den inte, jag redigerade inte, jag planerade inte i detalj eller gav mig själv tillfälle att börja tvivla på om jag verkligen hade en bra idé. Jag bara skrev.arvidsson_ordbrodosen_low

Jag skrev till början av mars 2014 och hade då ett råmanus på 125.000 ord. När Rabén & Sjögren i november 2015 antog mitt manus var där cirka 70.000 ord. I ”Författarens tack” nämner jag många personer som har varit viktiga under min process. De två som bidrog allra mest under min långa redigeringsfas var Anna Ahlund och Anna Jakobsson Lund, min fantastiska skrivartribe. Det visade sig nämligen att mitt skrivflow den första vintern visserligen sopade banan med min kreativa blockering, men det gav mig också ett alldeles för långt och omständligt råmanus. Historien fanns där, men behövde mejslas fram. Med både machete och brodyrnål. På annaskriverunder.se bloggar vi tre om skrivande och samarbete och där kommer jag att berätta mer om min redigeringsprocess.

Tack för att jag fick gästblogga här❤

/Anna

Instagram: @ordbrodosen

Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare, Gäster. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Gästblogg: Anna Arvidsson

  1. Ping: Anna skriver under | Från nästnästa år till nästa månad

  2. Carolina Schröder skriver:

    Spännande! Den vill jag läsa!

    Väldigt vackert ord, Ordbrodösen….

  3. Marie Metso skriver:

    Väldigt inspirerande! Och blir ju så sugen på att läsa😀

    • Anna Arvidsson skriver:

      Tack Marie! Så roligt att höra! Kikade in på din fina blogg och passade på att tindra över dina utbildningar. För mig slutade det med en kandidatexamen i svenska (glad för) och en magisterexamen i data- och systemvetenskap (ett evigt: ”Vad hände egentligen?!”).

  4. kuggekugge skriver:

    Ett så fint och inspirerande inlägg! Ser fram emot att läsa boken!

    • Anna Arvidsson skriver:

      Tack Kugge, blir glad att höra ❤️ Ibland är det så svårt att välja vinkel (fråga inte hur många utkast till debutantporträtt jag har!), men här ville jag gärna berätta om början.

  5. Alex Haridi skriver:

    Längtar till januari ❤️

  6. Christina Lindström skriver:

    Vill läsa din Ordbrodösen! (Så bra ord förresten!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s