En skrivande människa

forlaget_michaela_von_kugelgen_2017_webres-001

Foto: Niklas Sandström.

Jag är en skrivande människa. Jag skriver. Jag skriver något varje dag. Artiklar, blogginlägg, översättningar. Jag jobbar ju som journalist och skriver något hela tiden. Om inte annat så åtminstone en kort uppdatering på Instagram eller Facebook. Meddelanden till nära och kära.

Jag skriver också romaner. Hittills är en publicerad, en annan är rätt långt gången och en tredje är ett råmanus jag knappt sneglat på sedan NaNoWriMo tog slut den sista november i fjol.

Jag ser att andra skriver. De skriver och skriver och skriver. Och de skriver på sociala medier att de skriver. De skriver synopsis, nya kapitel, redigerar, raderar ord och lägger till nya. Jag nickar och tänker att jag är som de. Jag skriver ju också.

Men den senaste månaden när jag tänkt att jag ska skriva på min andra roman, ge den lite tid och kärlek och vara en skrivande människa på riktigt har jag mest varit det i tanken. Jag har tänkt att jag ska skriva i morgon, under helgen, nästa vecka. Jag vet att jag behöver enhetlig tid för att komma in i manuset och skjuter hela tiden fram det.

I går var det meningen att jag skulle hoppa ombord sverigebåten (som vi finländare kallar finlandsfärjan) för att skriva. Ett kort avbrott i vardagen, bara min dator, mina karaktärer och jag. I stället blev jag sjuk och ligger hemma i soffan.

Men visst skriver jag ju ändå. Det här blogginlägget till exempel. Men skriver jag på min roman? Nej. Jag gissar att mina karaktärer kanske åkte iväg med båten, för med mig hänger de inte just nu. Och jag får igen konstatera att jag visst, jag är en skrivande människa, men inte riktigt som jag tänkt mig.

Till dig som är en skrivande människa på riktigt, en som skriver varje dag och varje vecka vid sidan om heltidsjobb, barn och andra viktiga saker, till dig vill jag säga att jag är imponerad och att jag vill bli som du. En som inte faller ur det skönlitterära skrivandet på grund av allt annat skrivande. Ibland skyller jag till och med på det. Att jag skriver så mycket att det ibland blir svårt att svänga om från jobbskriv till skönlitterärt skriv.

Men kanske jag en dag är det. En skrivande människa. En som har tid och möjlighet att skriva. För just nu är jag en skrivande människa mest i teorin, vissa dagar också i praktiken. Jag hoppas på många fler praktiska dagar i fortsättningen.

Är du en skrivande människa?

Annonser

Om kuggekugge

Frilansjournalist, företagare och författardebutant hösten 2017.
Det här inlägget postades i Debut, Michaela von Kügelgen, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En skrivande människa

  1. Johan skriver:

    Jag kallar mig själv för en ”hemlig skrivare”, på det sättet att jag säger nog att jag skriver, även om jag inte skriver så mycket som jag skulle vilja. Men jag ser mig själv ändå som en skrivande människa. Det hemliga kommer från min ovilja att helt enkelt prata så mycket om det. 🙂 Kalla mig vidskeplig, men ibland känns det som att ifall jag börjar gå in på detalj och berätta ALLT vad jag skriver om (vad mina karaktärer heter, vad deras äventyr går ut på osv), så har jag jinxat projektet och jag kommer att tappa lusten.
    Lite som att bli tillsammans med en underbar kvinna och berätta för allihopa vad vi gör i sängkammaren, vilket skulle leda till att hon lämnar mig. 😀

    Jag brukar också försöka undvika att snoka runt i hur andra skriver och deras välmenande råd om hur man skriver. Jag kan bara säga vad som fungerar för MIG, men jag kan inte säga vad som fungerar för DIG. Om du kan skriva tretusen ord varje dag, så bra. Om du bara hinner skriva hundra ord per dag, bra det också! Om det känns bra för dig så är det bra, då behöver du inte lyssna på vad någon annan tycker att du ska göra med ditt skrivande.
    Att skriva är trots allt en ensam uppgift.

    Och visst, jag har skrivit på min blogg nu som då om att skriva, men det ser jag inte ändå som samma sak. Där skriver jag snarare bara om ATT skriva, jag skriver inte så värst mycket om MITT egna skrivande.

    • kuggekugge skriver:

      Tack Johan för ditt långa svar! Gillar det där med hemlig skrivare, låter fint. Och jag tycker det är jätteokej att låta bli att prata om sina projekt, alla är så olika. Men visst är skrivandet ensamt, därför värdefullt att ha skrivande vänner att bolla med! 😊

  2. Jag är en skrivande människa på samma sätt som du!

  3. ynasman skriver:

    Jo, jag är en skrivande människa! Och till skrivandet räknar jag allt skrivande, både skönlitterärt och annat. Jag skriver hellre t.ex. e-post än talar i telefon; jag bloggar (när jag orkar och hinner, det har inte högsta prioritet nu) helst i text, om än jag har fallit för grupptrycket och också börjat ta bilder; jag skriver på facebook; jag skriver en massa texter av olika slag på jobbet; och trots att jag hittills ”bara” har skrivit en roman, så lever fortsättningen på romanen i mina tankar. Ja, dessutom skriver jag ju på ett examensarbete… det är meningen att jag ska syssla med den saken i dag. Examensarbetet ska vara klart i början av december, så det blir ingen NaNoWriMo-roman för mig i år heller. Kanske 2018? Eller 2019? 🙂

    • kuggekugge skriver:

      Ja allt skrivande är ju sist och slutligen bra! Och hurra för framtida Nano-projekt, en behöver ju inte vara med varje år. Själv hoppas jag kunna vara med nångång igen. Men INTE i höst, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s