Sju av Tuas misstag, del 6: För sparsmakat

För en bakgrund till denna serie med skrivtips, läs här. Tipsen baserar sig på listan ”Nybörjarens 7 vanligaste misstag” (text: Elizabeth Sims, publicerad i tidningen Skriva nummer 3 2016).

6. För sparsmakat

Så här beskrivs problemet i Skrivas artikel: Många mindre erfarna författare som är angelägna om att hålla tempot uppe i historien glömmer att läsaren behöver hjälp att visualisera det som händer. Dessutom verkar skrivskolornas eviga tjat om ”Show, don´t tell” ha gjort många livrädda för att beskriva någonting över huvud taget, särskilt när det kommer till karaktärer och miljö.

Mitt misstag

Oj, vad jag har slitit med balansen i detta! Konungens sändebud var mitt läroprojekt och jag har prövat mig fram allteftersom, skrivit om otaliga gånger, strukit, lagt tillbaka, broderat ut, kapat. Den första versionen som jag skickade till förlag var betydligt längre än den som nu är utgiven. Mycket av det jag strök under omarbetningen var beskrivningar där jag frossat i ett alltför blommigt språk. Men bitvis trillade jag istället ner i motsatt dike och texten blev för sparsmakad, för karg. Den gav inte läsaren tillräckligt med vägledning att visualisera miljöer och förstå karaktärer. Ett tag höll jag på att bli tokig över att grubbla på hur jag skulle hitta rätt balans mellan ”snabb, framåtdrivande text” och ”fördjupande beskrivningar”. Som jag beskrivit i ett tidigare inlägg hade jag fantastiskt god hjälp av frilansredaktören Lena Sanfridsson. Så här såg det ut när vi diskuterade kring en omarbetning jag gjort:

Den här detaljkommentaren var så rolig att jag måste dela med mig. Detta är första scenen i kapitel 2, berättelsen har redan tagit fart och Lena hade helt rätt i att det var dags att utveckla miljön. Som tur var hade jag tagit bort med ändringsmarkeringar, så det var bara att klicka ”Ignorera ändring”.

Berättelsens rytm

Jag tog fasta på det Lena skrev om rytm. Min berättelse börjar med en spännande händelse. Jag ville fånga läsaren, väcka nyfikenhet, plantera frågor och sporra till att vända blad i jakt på svar. I mitt första inlägg i denna serie med skrivtips berättar jag om hur jag gjorde händelseförloppet snabbt genom att inte fördjupa mig i beskrivningar av alla förekommande karaktärer. De tre första scenerna fokuserar på skeenden som för berättelsen framåt. Miljöbeskrivningarna finns, så läsaren ska kunna visualisera Tronds kammare/pigan som ligger i hans säng/korridoren med de osande facklorna, men jag trimmade beskrivningarna till enstaka detaljer som inte slöar ner tempot i läsningen. När berättelsen fått styrfart var det dags att fördjupa karaktärer och att låta miljöerna skapa stämning hos läsaren.

I Matildas andra scen sitter hon inlåst i en fånghåla. En trist miljö, men ett underbart tillfälle att utveckla hennes karaktär och att ge läsaren möjlighet att förstå mer om vad som pågår. Scenen inleds med att hon trevar över väggar och golv i jakt på en rymningsväg. Det gestaltar henne som handlingskraftig och väcker medlidande när hon misslyckas. I väntan på att bli torterad undersöker hon skadorna efter knektarnas misshandel. För att hålla modet uppe tar hon ett djupt andetag av den råkalla luften och hämtar kraft i tanken på hämnd för sin väninna som hängt sig efter att ha blivit våldtagen. Miljödetaljer och inre tankar fördjupar såväl Matildas karaktär samt läsarens förståelse för vad som står på spel. Jag blev så himla glad över att just denna scen nämndes i Anna Piippolainens fina recension i Facebookgruppen ”Vi som älskar ljudböcker”:

Efter ett tag satte sig rytmen som Lena efterfrågat i min ryggmärg. Jag kunde själv se när texten behövde framåtdrift respektive fördjupning. Men jag höll hela tiden fast vid min ambition att berättelsen skulle vara tät i intrigen, så jag avhöll mig från stora utsvävningar.

Jag avslutar med två exempel på små tillägg (gulmarkerat) jag gjorde i sent skede för att måla upp miljöer och karaktärer.

Att Matilda tänker på sin bror visar hur viktig han är för henne. De små ändringarna kopplar miljöbeskrivningen till hennes bakgrund och fördjupar hennes karaktär. Dessutom gestaltas Petrus som en kärleksfull bror.

På ett direkt tips av Lena att skapa mer feelgoodmiljö i en lugn scen skrev jag in dessa tre meningar som låter läsaren uppleva sommaridyllen på ett helt annat sätt än innan.