Den svåra konsten att skriva en baksidestext

I vanliga fall brukar förlaget se till att skriva en gripande baksidestext. Men då jag har mitt eget förlag så faller även den lotten på mig. Att skriva baksidestext till sin egen bok är pest och pina. Man vill ju ha med allt! Men det är helt enkelt inte möjligt.

Jag läste någonstans att man i medel har sju sekunder på sig att fånga läsaren. Sedan sätter den potentielle köparen tillbaka boken i hyllan. Baksidestexten måste alltså redan från första meningen göra läsaren så pass nyfiken att den inte bara läser resten av baksidan utan dessutom gärna köper boken. Dessutom ska den ge en rättvisande känsla av vad boken handlar om, utan att avslöja för mycket.

Jag började med att inventera baksidorna på de böcker jag har hemma. Steg ett var att försöka känna efter hur tung texten var. Bara att snabbt vända på dem och känna efter vilka som var attraktiva att läsa. Jag märkte omedelbart att de med stora mängder text hade ett mycket större psykologiskt motstånd än de med lite text. Värsta var en del av min studielitteratur där förlagen utan vidare fyllt baksidorna från kant till kant med liten, svårläst text. De åkte in i hyllan igen.

De bästa baksidorna var läckert designade med sköna färger. Orden var så pass få att de, trots en relativt stor font, kanske bara upptog hälften av ytan. Det gjorde intrycket luftigt, och man hade inga problem med att sluka innehållet. Så började jag räkna ord. Kom fram till att en luftig text ligger på mellan 100-140 ord. Inte mer. Inte mindre heller egentligen, för då är det svårt att presentera vad boken handlar om.

Nu när ramarna var klara, så var det dags att formulera själva texten. Men var skulle man börja? Flera böcker verkade följa den här strukturen:

1. Presentera huvudpersonen
2. Något händer som tvingar ut huvudpersonen på ett äventyr (internet eller externt)
3. Inskärpa i läsaren att det här är väldigt spännande.
4. Några avslutande ord om bokens genre och eventuellt något om författaren.

Det borde ju inte vara allt för svårt? Fast det är klart. Jag har ju två huvudpersoner. Hur gör man då? Och hur inleder man utan att det blir klyschigt? Jag vet inte hur många varianter jag skrev. Men allt lät bara fel. Till slut tröttnade jag och började skriva oseriösa förslag. Plötsligt skrev mina fingrar: ”Erik var en enkel stallpojke. Påstod han i alla fall. Men ni vet hur det är med sådana där små glin.” Texten fortsatte att strömma ur fingrarna, i en allt mer raljant ton.

Jag tog en paus. Tittade på mitt lilla raljanta försökt. Så insåg jag att det fanns något där. Faktum var att texten hade en ny och intressant struktur som bröt sig aningen ur mallen. Ett stort antal vändor senare har redigeringspennan ersatt nästan allt med ny text. Men strukturen är den samma. Jag tror att den kommer att fylla sitt syfte.

Vad har ni för erfarenheter av baksidestexter? Vore intressant med fler perspektiv på det här.