Tips för hängmattan (dock med viss risk för att trilla ur den)

Förra veckan skrev jag om novellen som räddade mitt skrivarliv. Och den här veckan tänkte jag fortsätta på samma tema. Närmare bestämt med ett par lästips i novellens tecken. De är ju inte bara roliga att skriva utan fantastiskt trevliga att läsa också! Framför allt som småbarnsförälder är novellformatet suveränt. Det passar perfekt för den där lilla stunden då barnet är i sin egen värld och leker någon lek som man absolut inte får störa. Att då hinna beta av en hel berättelse eller två, det är inte illa.

Eftersom jag utlyst den här sommaren till läsandets sommar så har jag redan lyckats klämma ett par antologier som jag länge varit sugen på. Förhoppningsvis kan någon av dessa passa er som vill njuta av något nytt i hängmattan. Kanske får ni rentav möjligheten att testa några svenska författare ni inte hört talas om tidigare? Noveller är grymma på det sättet, för att de ger en möjlighet att testa på författarskap. Som ett smörgåsbord. Fast mentalt mycket godare.

Först tänkte jag tipsa om samlingar med flera noveller av samma författare som är intressanta på olika sätt.

Först ut är Anders Fager med Kaknäs sista band och andra zonsagor.

Det här är något så spännande som en novellsamling som baserar sig på ett klassiskt svenskt rollspel (Mutant år Noll). Spelet utspelar sig efter katastrofen, när mänskligheten utplånats av en dödlig sjukdom. Radioaktiv strålning har skapat mutanter och farliga områden, förbjudna zoner. Vi möter skrotletare från Dieselverkstaden, rövarhövdingar från Blackeberg och köpmän från Kungsholmen. Det som är intressant här jämfört med andra dystopier är att världen har kommit så långt från katastrofen att det inte pratas så mycket om vad det var som utlöste den. Eller att den kvarlevande mänskligheten är besatta av att hitta tillbaka till civilisationen. Här gillar de mer läget helt enkelt. En ny värld har skapats.

Det här är också ett bra exempel på världsbygge. Hur man som författare kan ta något välkänt – i det här fallet Stockholm – och vrida det så många varv att det nästan blir oigenkännligt. Men bara nästan.

Nästa tips är Stephen King, med Different seasons (på svenska Årstider)

Stephen King är en mästare på noveller. Vilket kanske kan ses som förvånande eftersom han inte direkt är känd för att fatta sig kort. Den här samlingen tycker jag är hans allra bästa, även om de inte rent sagt är just noveller. Längdmässigt befinner de sig någonstans i gränslandet mellan roman och novell.

Alla fyra noveller i samlingen är grymt bra. Tre har filmatiserats och två av dem har blivit monsterstora (filmen Stand by me baseras på novellen The body, och The shawshank redemption blev en film som på svenska heter Nyckeln till frihet.) Men det är faktiskt inte någon av dem som är min favorit.

Jag tycker istället bäst om Apt pupil. Det är historien om den populäre high school-eleven Todd. På ytan den perfekta sonen, eleven, vännen. I alla fall tills han upptäcker att hans granne Arthur Denker, den halvblinde, nedbrutne enslingen, är en gammal nazist som lyckats hålla sig undan rättvisan. Mannen lever nu ett undanskymt liv under ett nytt namn. Men Todd konfronterar honom med hans historia, och hotar att berätta för polisen vem han är… om han inte delar med sig av sina historier. Todd vill i detalj höra allt den gamle mannen gjort med fångarna i de olika lägren. Men när Arthur börjar berätta väcks onda saker till liv både i honom och i Todd.
Det är en studie i ondska, men vem som egentligen bär ondskans ansikte är inte alltid tydligt.

Sen finns det såklart novellsamlingar med texter av olika författare, och på många sätt är de mer intressanta. Just för att det blir en möjlighet att hitta nya författarfavoriter.
De två senaste som jag läst är:

Bortom portalen. Om någon skulle behöva bevis på att den svenska fantastiken inte bara lever utan sparkar rumpa så är det här en bra samling att sätta i händerna på dem. Jag brukar inte alltid känna att alla novellsamlingar är särskilt nyskapande men här blir jag förvånad, och förfärad, och förundrad över i stort sett varje text. Det är helt klart hos Sveriges indieförlag som man hittar den intressantaste fantastiken – och litteraturen överlag.

Extra roligt är att det hölls en novelltävling för att få in lite nya namn bland de mer etablerade fantastikförfattaren. Grymt initiativ tycker jag!

Sist, men absolut inte minst vill jag tipsa om min favoritnovellsamling hittills i år. Och jag tror att den kommer bli riktigt svår att slå. 13 svarta sagor om superhjältar av Swedish zombie är precis det där jag inte ens visste att jag längtade efter, superhjältar i en svensk setting. Men inte bara det, utan dessutom uppdaterade superhjältar.
Jag är en sucker för genren, men kan ibland tycka att den trampar vatten. Vilket inte är så konstigt när många av förlagorna skapades för länge sen, i en annan tid. Men så är det definitivt inte här. Trots att alla noveller har samma tema tröttnar jag inte. Tvärtom. Efter att ha bombarderats med serietidningar och filmer känns det väldigt fräscht att få läsa om superhjältar i bokformat.
Trogna debutantbloggsläsare kommer dessutom att känna igen en del av de medverkande författarna, då inte mindre än tre av dem har ett förflutet som debutantbloggare!

Och det är faktiskt just en av debutantbloggarna som jag tycker har skrivit den bästa texten. Bara att välja en var svårt – kvalitén är väldigt hög rakt igenom och alla lyckas göra superhjältegenren till sin egen. Men min favorit får ändå bli Johan Rings Den flygande mannen. En varsamt berättad och väldigt vemodig text om vad superkrafter egentligen kan innebära.

Att vara superhjälte behöver inte handla om de stora sakerna. Att rädda världen. Det kan handla om att rädda en persons värld. Och uppoffringen för att göra det. För det är ju trots allt det som är det största med superhjältar. Inte mod eller superkrafter. Utan självuppoffring.

Kanske kan någon av de här passa er att läsa i (förhoppningsvis) sommarsolen? Själv ska jag nog ge mig i kast med Joe Hills 20th Century Ghosts. Jag har hört ryktas om att det där finns en novell om en ung pojke som kidnappas och stängs in i en källare. Men han är inte ensam. På väggen hänger en svart telefon. Varje natt ringer den och kidnapparens tidigare – nu döda – offer viskar genom den.

Passande läsning för hängmattan, inte sant?