I Konungens sändebud utspelar sig handlingen under ett fåtal veckor, något fler i uppföljaren Konungens ultimatum. Tredje boken ska sträcka sig över länge tid vilket har visat sig vara en utmaning för mig. I torsdags insåg jag att jag skrivit cirka 30 000 ord om de första två dagarna i handlingen. Om jag fortsätter så blir manuset en seg och ohanterlig tegelsten.
Efter att ha tjurat och surat en stund tog jag ett djupt andetag och plockade fram yxan. Jag högg scener i två eller tre delar. Splittrade, flyttade fram, stuvade om, allt med målet att sträcka ut det hittills skrivna i tiden. Manuset ser ut som om en bomb slagit ner i texten men taktiken fungerar förvånansvärt väl. Det var inget större fel på det redan skrivna och det mesta går att återanvända. Insikten har skänkt inspiration och jag har skrivit flera nya scener varje dag.
För en vecka sedan berättade jag om min obotliga sjuka att övergödsla med humor och undergödsla med skav mellan karaktärer. Som en påminnelse döpte jag om arbetsversionen av manuset till Darker. Sedan dess har det döpts om ännu en gång till … guess what? Even darker. Något fantasilöst av en författare kan tyckas men det funkar. Namnbytena har inte bara syftet att hålla mig på den rätta stigen utan jag gör nya versioner för att inte behöva radera de gamla. Någon gång senare i manuset kan en scen/ett meningsutbyte/ett skämt komma bättre till pass, dessutom är det mentalt enklare att slakta tidigare skriven text om jag vet att den finns att återvinna. Som en snuttefilt för mitt författarjag.
Bloggkompis Per berättade i förra veckan om att han inte vill skriva under semestern. Flitig som han varit med sitt schema är det honom väl unt att njuta sin intjänade ledighet. För en prokrastineringsmästare som jag själv är, utgör dock semestern en livlina att komma ikapp tidigare försummelser. Jag älskar dessutom att skriva i långa block, från tidig morgon till sen eftermiddag, och njuter nu av att ha möjlighet att göra det dag efter dag. Det är mycket lättare att komma tillbaka till berättelsen när bara en nattvila förflutit sedan sista skrivpasset.
Vädret i Sundsvall har varit kallt och regnigt så jag känner inte att jag missar något genom att parkera mig i skrivsoffan. Denna vecka ska temperaturerna stiga. Då ska jag ge mig ut och känna vinden i håret, lukten av blommor i näsan och gräset under mina bara fötter. Allt i researchsyfte, naturligtvis. Eller så släpper jag skrivtankarna en stund och bara är.
Det är också viktigt.
Debutantbloggen 