Som att läsa en riktig bok

porträtt anna1Det är nästan exakt ett halvår sedan ”Tills kärleken skiljer oss” släpptes, och enligt förlagen är den inbundna upplagan av en bok död efter betydligt mindre tid än så. Jaha. Så vad gör jag nu då, när mitt skötebarn har gått ur tiden, utan att skriva på en ny bok förstås?

Kanske är boken inte helt död, men ett litet vacuum har infunnit sig. Något annat går inte att tillstå. Vinden har mojnat som Oskar skrev. Små trevliga saker händer fortfarande. Jag ska prata om min debutbok på en författarafton på det lokala biblioteket i januari nästa år. Januari! Vi pratar framförhållning här.

Jag fick ett telefonsamtal för en vecka sedan som fick mig att ta rejäla glädjeskutt och som ledde till en spännande lunch. En person som har jobbat 25 år som redaktör på ett av de stooora förlagen har läst ”Tills kärleken skiljer oss” och kallade det årets läsupplevelse. När hen hade läst 40 sidor trodde hen inte att det var sant att den var så bra. Hen var djupt imponerad och kallade mig ”mycket skicklig författare”. Det gjorde mig en aning glad (understatement). Särskilt som jag lätt börjar tveka på om jag alls kan skriva när jag sitter djupt inne i mitt nästa manus. En del verkar aldrig tveka. Good for you, säger jag bara! Själv tvekar jag 80% av tiden på det jag skriver, och de andra 20% är också en aning svajiga.

Häromdagen roade jag mig med att gå in på några olika bibliotekssajter och kunde både konstatera att ”Tills kärleken skiljer oss” var utlånad och att det stod folk i kö för att få läsa den. På Bjurholms bibliotek stod till och med tre på kö. Bara en sådan sak. Skönt att boken lever åtminstone på biblioteken fortfarande! Den här halvårsgränsen känns lite marig ändå.

En artikel i lokaltidningen för några veckor sedan skakade också liv i min bok, och ledde till att lilla A:s tre förskolelärare ville läsa den. Nu pågår en bokcirkel om ”Tills kärleken skiljer oss” på avdelning Frigg på förskolan Borgen. Om ni undrade alltså.

Jag var på en orienteringstävling för två helger sedan och träffade några barndomskompisar som har läst ”Tills kärleken skiljer oss”. En av dem utbrast förvånat: ”Det var ju som att läsa en riktig bok!” Joråsatte …

Förstås är en del andra saker på gång. Det finns mer än inbundna upplagor. ”Tills kärleken skiljer oss” kommer förhoppningsvis att leva vidare i andra former. Jag kan själv försöka hålla den vid liv så gott det bara går. Det är väl egentligen bara fantasin som sätter begränsningen för hur och var man kan sälja sin bok. Men det är ju det här med tiden och nya manuset. Vad man ska fokusera på. Att hinna allt. Och i huvudet är jag redan på väg någon annanstans.

Vad som än händer framöver kommer ”Tills kärleken skiljer oss” alltid att vara min förstfödda. Det kan inte ens den inbundna upplagans död ändra på.

Advertisements

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Författarliv, Tills kärleken skiljer oss. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Som att läsa en riktig bok

  1. Ping: Synonymordboken är för lättillgänglig två på natten | Debutantbloggen

  2. Manuskt skriver:

    Hrm, får skamset erkänna att jag tänkte någonting liknande första gången jag läste en kompis bok… Man tror liksom att det där med att skriva böcker är så ouppnåeligt och svårt så att det borde märkas när det är en ”vanlig dödlig” – som ens kompisar ju för det mesta är – som har gjort det. Tills man lär sig att även författare är vanliga dödliga. (Fast jag sade det inte till personen i fråga, det är alltid något ;-))

    Emelie Schepp säger förresten att boken inte alls är död så länge man håller den vid liv, och det verkar du ju göra, så kör hårt.

    Och wow, vilket erkännande! Sug i dig allt du kan. Den där lunchen låter som någonting man vill höra mer om…

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Jomen precis. Det är lite ouppnåeligt på något vis att vara författare. Sådant inte vanliga dödliga håller på med. 🙂 Jag hade kanske känt likadant om hon hade gett ut en bok och jag inte hade skrivit. Misstänker nästan det. Svårt att förstå innan.

      Det är nog så som Schepp säger, bara att köra på så länge man orkar …

      Ja, jag suger i mig. Man vet aldrig hur länge det varar … 🙂

  3. Carola skriver:

    Wow vad kul att få sådan respons från förläggaren! Håller tummarna för dina framtida böcker!

  4. Ethel skriver:

    Jag undrade också över samma kommentar som Johannes Pinter. Det var ju nästan som att man skulle kunna bli en aning arg över den :-). Och som sagt, grattis till den spännande lunchen!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack! Mycket exciting. 🙂

      Jag blev lite paff, men anar att hon menade gott. Hoppas det. 🙂 Kanske svårt att föreställa sig att någon man känner är en ”riktig” författare (när man nu blir det …).

  5. Johannes Pinter skriver:

    ”Det var ju som att läsa en riktig bok!” Haha, man blir aldrig profet i sin egen lilla skithemstad 🙂
    Annars låter den där lunchen som något som inte vem som helst får göra – håller tummarna för framtiden!

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Hehe … Precis, det är nog ganska sant det där med sin egen hemstad, även om jag tror att hon menade väl. 🙂

      Tack, ja, det var en mycket spännande lunch. Får se var det leder …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s