Läser Jan Guillou Debutantbloggen?

13934735_1596810507279804_8926557888544550005_n

Den frågan känns efter årets Bokmässa väldigt befogad. Varför återkommer jag till lite längre ner i inlägget.

Den som läste mitt inlägg förra veckan kanske förstod att jag inte var så jättepeppad på Bokmässan. Jag var i alla fall medveten om att den inte är så rosenskimrande som det ibland kan se ut i flödena i sociala medier.

Och kanske var det just på grund av de (ganska låga) förväntningarna som jag hade min bästa mässa någonsin. Mycket, kanske, för att jag faktiskt följde en del av mina egna råd. Jag undvek helt att gå dit på lördagen och jag försökte inte stressa för att hinna med så mycket som möjligt, utan tog mig istället tid att hänga i montrar och prata med folk.
Och det är just det sistnämnda som gör hela skillnaden. Det blir faktiskt roligare och roligare att åka till mässan. Mycket för att jag hela tiden lär känna fler personer. Genom bloggen, genom instagram. Nya och gamla bekantskaper som samlas på samma plats. Det är en helt annan grej än att gå dit ”bara” som besökare. De där jobbiga intrycken som annars riskerar att ta över, människorna, ljuden, blir något sekundärt.

Jag har aldrig riktigt känt att jag är del av en gemenskap. Snarare att jag stått lite vid sidan av. Ibland har det varit självvalt, men inte alltid. Nu kändes det mer som att komma hem.

bokmassan2Tycker ni att mitt leende ser lite smått psykotiskt ut? Kanske det, men då skulle ni se de andra jag ratade! Så här kan en i alla fall se ut i mötet med en av sina favoritförfattare (Julie Kagawa kommer på en solid tredjeplats efter Stephen King och Suzanne Collins). Dessutom gav jag min bok till henne. Det var inte planerat men jag hade ett ex i väskan och fick ett infall. När hon bad mig signera den fick jag totalt och paralyserande hjärnsläpp.

14433080_10210462090819343_4626911329163600242_nVi hade också en träff med debutantbloggarna och läsarna. Väldigt roligt att så många hittade dit – trots den undanskymda placeringen av lokalen.
Jag träffade även två av förra årets debutantbloggare (Fredrik och Christina). På något sätt kändes det trösterikt att vissa saker som jag känner är kämpiga i år var något de också kämpade med.
(
Det är för övrigt inte en audition för top model på bilden, jag lovar. Jag vet faktiskt inte vad jag pysslar med. )

bokmassan3

Jag fastnade på bild när vi helt spontant (och inte alls färgkodat) kollade in sista delen i Anna Jakobsson Lunds trilogi om Systemet. En bok som jag dessutom fått äran att testläsa. Det kändes väldigt speciellt att få den i sin hand!


Jag kan lätt säga att Fantastikgränden levererade. Den var precis lika underbar som jag trodde att den skulle vara. Att ingen tänkt på det tidigare – framför allt Bokmässan – att samla alla fantastikförlag på en plats. Min enda sorg var att mitt förlag inte stod här.

bokmassan

För så var det ju signeringar som gällde också, och det kanske är biten som hade kunnat gå bättre. Jag tror att jag hade tjänat mer på att vara placerad i Fantastikgränden, men å andra sidan ser inte jag signering som det främsta skälet att vara på Bokmässan. Och det blev trots allt möten med ett par unga (och lite äldre) läsare som var sugna på att ta sig an Snack och hans kompanjoner.

Till nästa år skulle det dock behöva göras ett stort tillägg i min ”anti-lista”:

Priserna.

Alltså, det här cafémonopolet. Samma (dåliga) mat på alla ställen. Och så dyrt. Och då var jag ändå fullt inställd på att det SKULLE vara dyrt. Men 15 spänn för en banan? Verkligen? Att bråka med en gravid kvinna när det gäller mat är inte ett smart drag.

Och så var det det här med Jan Guillou då. Vad handlar det om?

Jo, som jag skrev i förra veckans inlägg har jag vid två tidigare mässor varit nära att bli nermejad av en springande Guillou som tjurrusar genom folkmassan. I år såg jag honom vid fem olika tillfällen. Vissa gånger satt han visserligen på scen, men de andra gångerna rullade han inte fram som en fyraarmad bulldozer utan gick lugnt, nästan långsamt, men väldigt sammanbitet genom folkmassorna. Den spontana frågan är då direkt, har hans PR-folk sett mitt inlägg och sagt: ”Fan Janne, nu MÅSTE du börja ta det lugnt med att preja folk.”
Eller är det så att han själv sitter och läser bloggen?

Jag vet inte vilket. Men kanske är mässan från och med nu prejningsfri.

Varsågod, världen.

 

 

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Bokmässan, Camilla Linde, Debut, Marknadsföring, Mässa, signering. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Läser Jan Guillou Debutantbloggen?

  1. Klart att Guillou läser bloggen! Det var roligt att träffa dig på mässan, och jag hoppas vi tar den där fikan med Ordet är ditt (:-)) i höst eller vinter.

    • Camilla Linde skriver:

      På något sätt så gillar jag att i alla fall föreställa mig att han gör det 🙂
      Och detsamma! En post-Bokmässan-fika för att lätta upp höstmärkret skulle inte vara dumt alls 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s