Läser Jan Guillou Debutantbloggen?

Den frågan känns efter årets Bokmässa väldigt befogad. Varför återkommer jag till lite längre ner i inlägget.

Den som läste mitt inlägg förra veckan kanske förstod att jag inte var så jättepeppad på Bokmässan. Jag var i alla fall medveten om att den inte är så rosenskimrande som det ibland kan se ut i flödena i sociala medier.

Och kanske var det just på grund av de (ganska låga) förväntningarna som jag hade min bästa mässa någonsin. Mycket, kanske, för att jag faktiskt följde en del av mina egna råd. Jag undvek helt att gå dit på lördagen och jag försökte inte stressa för att hinna med så mycket som möjligt, utan tog mig istället tid att hänga i montrar och prata med folk.
Och det är just det sistnämnda som gör hela skillnaden. Det blir faktiskt roligare och roligare att åka till mässan. Mycket för att jag hela tiden lär känna fler personer. Genom bloggen, genom instagram. Nya och gamla bekantskaper som samlas på samma plats. Det är en helt annan grej än att gå dit ”bara” som besökare. De där jobbiga intrycken som annars riskerar att ta över, människorna, ljuden, blir något sekundärt.

Jag har aldrig riktigt känt att jag är del av en gemenskap. Snarare att jag stått lite vid sidan av. Ibland har det varit självvalt, men inte alltid. Nu kändes det mer som att komma hem.

Tycker ni att mitt leende ser lite smått psykotiskt ut? Kanske det, men då skulle ni se de andra jag ratade! Så här kan en i alla fall se ut i mötet med en av sina favoritförfattare (Julie Kagawa kommer på en solid tredjeplats efter Stephen King och Suzanne Collins). Dessutom gav jag min bok till henne. Det var inte planerat men jag hade ett ex i väskan och fick ett infall. När hon bad mig signera den fick jag totalt och paralyserande hjärnsläpp.

Vi hade också en träff med debutantbloggarna och läsarna. Väldigt roligt att så många hittade dit – trots den undanskymda placeringen av lokalen.
Jag träffade även två av förra årets debutantbloggare (Fredrik och Christina). På något sätt kändes det trösterikt att vissa saker som jag känner är kämpiga i år var något de också kämpade med.
(Det är för övrigt inte en audition för top model på bilden, jag lovar. Jag vet faktiskt inte vad jag pysslar med. )

Jag fastnade på bild när vi helt spontant (och inte alls färgkodat) kollade in sista delen i Anna Jakobsson Lunds trilogi om Systemet. En bok som jag dessutom fått äran att testläsa. Det kändes väldigt speciellt att få den i sin hand!

Jag kan lätt säga att Fantastikgränden levererade. Den var precis lika underbar som jag trodde att den skulle vara. Att ingen tänkt på det tidigare – framför allt Bokmässan – att samla alla fantastikförlag på en plats. Min enda sorg var att mitt förlag inte stod här.

För så var det ju signeringar som gällde också, och det kanske är biten som hade kunnat gå bättre. Jag tror att jag hade tjänat mer på att vara placerad i Fantastikgränden, men å andra sidan ser inte jag signering som det främsta skälet att vara på Bokmässan. Och det blev trots allt möten med ett par unga (och lite äldre) läsare som var sugna på att ta sig an Snack och hans kompanjoner.

Till nästa år skulle det dock behöva göras ett stort tillägg i min ”anti-lista”:

Priserna.

Alltså, det här cafémonopolet. Samma (dåliga) mat på alla ställen. Och så dyrt. Och då var jag ändå fullt inställd på att det SKULLE vara dyrt. Men 15 spänn för en banan? Verkligen? Att bråka med en gravid kvinna när det gäller mat är inte ett smart drag.

Och så var det det här med Jan Guillou då. Vad handlar det om?

Jo, som jag skrev i förra veckans inlägg har jag vid två tidigare mässor varit nära att bli nermejad av en springande Guillou som tjurrusar genom folkmassan. I år såg jag honom vid fem olika tillfällen. Vissa gånger satt han visserligen på scen, men de andra gångerna rullade han inte fram som en fyraarmad bulldozer utan gick lugnt, nästan långsamt, men väldigt sammanbitet genom folkmassorna. Den spontana frågan är då direkt, har hans PR-folk sett mitt inlägg och sagt: ”Fan Janne, nu MÅSTE du börja ta det lugnt med att preja folk.”
Eller är det så att han själv sitter och läser bloggen?

Jag vet inte vilket. Men kanske är mässan från och med nu prejningsfri.

Varsågod, världen.