Hur ser ett lyckat bilderboksomslag ut? Jag ställde frågan på min egen blogg och fick blandade svar: Det ska vara färgglatt. Det ska vara action. Det ska spegla innehållet. Man ska bli glad av det. Personligen tycker jag att det är viktigt att titeln är tydlig och lätt att läsa, att bilden lockar både små och stora läsare samt att det säger något om bokens innehåll.
Idag fick jag omslaget på min bok Inte klia, Adam! som släpps den 1 mars. Boken handlar om en liten kille som heter Adam. Det börjar klia på hans mage. När han lyfter på sin tröja upptäcker han att han har blivit prickig. Läsaren får sedan följa hur Adam och hans pappa hanterar sjukdomen som drabbat Adam.
Eftersom texten är ytterst kortfattad ligger mycket av berättelsens känslomässiga dimensioner i illustrationerna. Redan när jag såg de första skisserna visste jag att jag skulle bli nöjd med illustratören Markkus arbete. Men när jag satt med honom och vår förläggare Alexandra och skulle välja en omslagsbild kände jag mig villrådig. Jag hade en favorit, men den passade inte riktigt som omslag. Det var en mellanbild, som drar ner tempot i berättelsen och manar till en stunds stilla betraktande. På omslaget behövdes något som var mer rakt på sak – och som hade en tydlig koppling till titeln.
Efter att både Markku och jag hade tittat på bilderna utan att kunna bestämma oss plockade Alexandra upp en där Adam är alldeles förskräckligt prickig och ser minst sagt besvärad ut. Han är i badrummet och färgerna är ganska djärva. Jag tittade på den. Funderade. Jo, det skulle nog kunna funka.
Eftersom boken kommer att vara liggande och bilden var kvadratisk skulle illustratören bli tvungen att göra om den. Jag har en förkärlek för omslag som fortsätter på baksidan och föreslog därför en sådan variant. Både Markku och Alexandra verkade tycka att det var en bra idé och Alexandra kom på en fiffig lösning på hur man kunde placera baksidestexten i bilden. Markku gjorde snabbt om illustrationen och det blev precis som vi tänkt.
Det sista som återstod var att få dit all nödvändig omslagstext. Eftersom boken kommer ut i fyra versioner med två språk vardera, blir titeln dubbel. Dessutom måste språken framgå av omslaget.
Idag kom ett mejl med de fyra omslagen. Det finns fortfarande utrymme för mindre ändringar inför den tryckta versionen, men så här kommer omslaget att se ut i det marknadsföringsmaterial som används inför lanseringen. Jag är väldigt förtjust i bilden och den oväntade färgkombinationen. Däremot funderar jag på om typsnittet och textens placering är idealiskt. Vad tycker ni? Konstruktiva kommentarer välkomnas.
Debutantbloggen 
Pingback: Adam på nya omslag « Debutantbloggen
Sofia: Kul att du gillar bilden, det gör jag också!
Desirée: Tack!
Oskar: Japp, som du och många andra säger kommer typsnittet att bytas ut. Exakt hur det blir återstår att se, men jag är säker på att det kommer att bli ett lyft.
Intressant att så många kommenterar huvudet. Hur det hänger ihop med resten av illustrationerna får man se när boken kommer ut 🙂
Kul att du hänvisar till Mamma Mu, jag gillar det konceptet och tänker lite i samma banor. Men mer om det när vi pratar marknadsföring…
GillaGilla
Jag gillar också omslaget. Adam ser ut som en kul kille och färgerna är glada och tydliga. Jag har inga problem med att huvudet ser lite utdraget ut. Det beror helt och hållet på hur karaktärerna är tecknade inuti boken. Om de konsekvent är lite utdragna till stilen så är det bara representativt.
Däremot kan jag nog hålla med om kritiken mot fonten. Comic-Sans (eller vilken liknande font som nu använts) blir lite tunt mot hur det skulle kunna bli om fonten var mer fantasieggande.
Kolla t.ex. in den här underbara textningen av Mamma Mu.
http://www.adlibris.com/bookbrowser/default.aspx?culture=SV-SE&isbn=9127116484&shop=41
Annars ser det bra ut, och jag önskar dig lycka till! 🙂
GillaGilla
Jag gillar omslaget! Lycka till 🙂
GillaGilla
Väldigt tydligt och bra omslag. Man ser direkt att det är en tvåspråkig bok och vilket tema den berör, jättebra! Jag gillar Adams busiga frisyr och hans minspel, han ser ut som en rolig typ som man vill hänga med. Hans huvud ser dock lite knasigt ut, som det dragits snett uppåt, svårt att veta om det ”ska vara så” eller inte 🙂 Jag gillar färgerna på omslaget, särskilt den lite petrolblå bakgrundsfärgen. Den är fin i kombination med de starkare färgerna. Jag gillar också att ”det händer något” på bilden, att det känns som man kommer in mitt i en scen.
Det jag som jag skulle ändra är typsnittet, det är såklart en smaksak, men jag gillar det inte, det ser lite ”hemmasnickrat” ut. Sedan skulle jag ha en större skillnad i storlek mellan titel och era namn för tydlighets skull.
GillaGilla
Tja, om du frågar mitt brittiska förlag så blir svaret:
– Ljusa KLARA färger.
– STOR titel.
– Gestaltning (figur) som är så attraktiv (ie söt) som det bara är möjligt!
Tyvärr känns inte det här omslaget vare sig nutida eller ‘vintage’.
Den comic sans-liknande titeln funkar inte – det är ett hånat typsnitt med viss rätt – och alltför tunt. Sättningen ser tyvärr inte ‘professionellt formgiven’ ut. Vill man ha en handskriven och attraktivt barnslig känsla i typografin så anlitar man en illustratör eller formgivare som kan skapa det ‘från scratch’.
Bakgrundens blåa känns gyttjig och däven och behöver ljusas upp.
Den rosa halvmåneformen med gul kant? Jo, jag förstår tanken med att förankra en luftramad vinjett-illustration i bakgrunden med att antyda en slags abstrakt ‘matta’, men jag är tveksam till det tekniska utförandet här – uppenbarligen jobbar illustratören digitalt men är det han eller bokens formgivare som lagt in det digitala rosa och gula bakgrundselementet? Hur kommer detta att se ut återgivet i tryck, frågar jag mig, då det ligger en airbrusgad gloria runt det gula som inte känns högupplöst. Hade inte en enkel skuggning i mörkare blått under pojken fungerat bättre?
Desssutom har jag lite problem med själva illustrationen. Pojken är härligt gestaltad med ordentlig känsla i min och gest, och den o så viktiga lnjekvaliteten är lite skönt speciell och krafsig sådär. Men huvudet har blivit underligt morfat/stretchat horisontellt på ett digitalt vis som inte ser ut som det absolut bästa illustratören skulle kunna åstadkomma.
Jag hoppas detta inte upplevs som en total diss – jag är helt införstådd med att ett medellitet förlag inte alltid kan anlita en grafisk designer som lockar det bästa ur illustratören och har känsla för samtida typografi. Jag vill vara konstruktiv och tipsa om en titt på denna kollegas bilderböcker för inspiration. Spana in hur man kan matcha en i grunden härlig illustratör (som du absolut har!) med skön formgivning så att det bara … wow!
http://www.hannahshawillustrator.co.uk/
GillaGilla
Amanda, jag gillar din raka stil, även när den ”drabbar” mina egna projekt.
Jag förminskade bilden innan jag la upp den här, så den har förlorat i upplösning. Linjens funktion blir nog tydligare när man ser hela bilden, dvs. fram- och baksida.
Jag tackar så ödmjukast för dina initierade råd och tar dem med i det fortsatta arbetet.
För övrigt jobbar jag också för en STOR titel.
GillaGilla
Nu svarar jag som grafisk formgivare. Själv har jag svårt för fejkade ”handskrifter”, alltså när typsnittet ritats så att det ska kännas ”skrivet”. Mycket roligare då om illustratören eller formgivaren själv skriver titel/upphovsmännens namn! Högerställning är också något man bör göra med precision. Dels är högerställt alltid mer svårläst (men kanske boken är tänkt för barn i en ålder då de inte förväntas läsa själva alls?). Dels bildas det alltid ”former” av textmassa som blir tydligare i en högerställning än i en vänsterställning. På din bok ligger textgrupperna dessutom väl långt ut till höger på det hela taget, tycker jag. Det är som om texten är bortskjuten av bilden. Är det så att formgivaren varit rädd att låta texten ”skära in” det minsta i bilden? Inte skulle det inkräkta på bilden om man lät upphovsmännen gå in lite över det orange/röda. Alternativt kan de två namnen läggas på en rad, med något grafiskt åtsklijande. Om jag skulle peta i det, skulle jag pröva att flyta textgruppen åt vänster åtminstone så mycket att ”luften” mellan det uppochnedvända utropstecknet och pojkens armbåge halveras. Eventuellt några millimeter till.
Personligen tycker jag bild (foto eller tecknad illustartion) och text ska samverka, samspela och bli en enda stark enhet TILLSAMMANS. Det gör de inte riktigt nu.
Bilden tycker jag jättemycket om, och färgerna är härliga.
GillaGilla
Tack för din utförliga kommentar. Jag håller med om mycket av det du säger och det är sådant vi håller på och diskuterar. Alltid bra att höra fler säga samma sak.
Boken vänder sig till barn i förskoleåldern, men kommer sannolikt även att läsas av vuxna nybörjare i svenska.
GillaGilla