Debutantbloggen har 11 000 unika läsare per månad. Det här är mitt näst sista inlägg och jag vill ge utrymmet till er. I dag är ordet fritt! Publicera en dikt, en novell, framför en åsikt, ställ en fråga, gör reklam för en hemsida eller en bok. Vad som helst. Allt och alla är välkomna.
Jag hoppas på en ovanligt levande blogg i dag och ser fram emot ditt bidrag.
Kram
Sofia
www.sofiahallberg.se
Vintern knäpper i väggarna. Får mig att höja blicken mot den isblå himlen utanför. Det doftar fortfarande pepparkakor och kaffe från förmiddagsfikat i köket. Jag är varm, har klätt mig förståndigt. Tjocka raggsockor och lager på lager. Gatan utanför är plogad och drivorna blänker till i solen. Bländar så jag får vrida skärmen ett kvarts varv för att kunna se mina ord.
Jag har tömt huset på barn och man och satt mig vid skrivbordet för att för att teckna det näst, näst sista inlägget till Debutantbloggen.
Jag stålsätter mig för att inte bli vemodig. Det är bara jag och dokumentet nu. Allt är tyst och stilla. Men vänta lite! Vad var det där? Ett läte, ungefär som ett ord som sägs i en utandning, kom från datorn. Det gjorde verkligen det, du måste tro mig! ”Förlåt, säg det igen jag hörde inte.” Jag lutar överkroppen närmare. Håller andan, sluter ögonen och hoppas på mer. Men nu hör jag ingenting, inte ens mitt eget hjärta.
Jag måste ha inbillat mig. Så klart! Jag sjunker ner på stolen. Vad skulle jag ta upp denna gången? Ville jag skriva om karaktärer eller lämna boktips till jul? Hjärnan kämpar för att sortera tankarna och stavelserna. Mina ögon börjar svida. Jag vill få gjort det här nu och gå ut och leka med barnen men kroppen känns stum och läpparna torra. Hjärnan är alldeles tyst.
Jag väljer karaktärer. Jultips finns i varenda tidning ändå. Jag snubblar runt bland personlighetstyper, hårfärger, goda och dåliga egenskaper. Springer runt hörnet till konflikter och tillbaka igen till antagonister. Jag skriver fort, fort. Det går ett tag, några stycken sedan kommer en paus när jag inte hittar orden. Det är då, när jag nästan är klar, när jag närmar mig slutsatsen som det ur den räfflade ytan på min laptop strömmar en djup suck. Som från botten av en rund mage. Det gör verkligen det, jag lovar. Har datorn fått fnatt eller jag blivit tokig?
Ljudet flyter ovanpå tangenterna och datorn vibrerar, söker kontakt. Den vill mig något, kräver att jag inte fegar ur. Ett farväl är alltid smärtsamt. Det har varit så här jag haft dig nära mig och i tankarna under ett år och nu skiljs våra vägar åt. Du vet väl att det sista en människa säger och gör är det man minns? Jag känner mig plötsligt helt ointresserad av karaktärer. Nu räknas varje bokstav. Varje hes viskning.
Hade jag haft ett glas hade jag plingat i det. Istället höjer jag mina armar till alla jag känner och alla jag inte känner. Hela skaran av läsare, trogna som otrogna. Jag sänder en flodvåg av tacksamhet över att ni delade det här med mig. I did it! Jag skrev en bok, jag fick kontrakt, jag är en författare. Jag rabblar allt jag varit med om som en motorsåg för att ingen ska kunna stoppa mig. Jag har irrat omkring i tankar och känslor under det här året på bloggen. Besökt platser och träffat människor jag aldrig skulle ha mött annars. Här sitter jag nu en vinter senare som en författare på väg ut i världen. Ensam. Men nästa år följer jag dig. Det lovar jag.
Man blir inte en ny människa för att man ger ut en bok men nu jag hör det alldeles tydligt, orden som kommer inifrån datorn:
”2012 var året då Sofia Hallberg förverkligade sin livsdröm.”
Det är det den här datorn, denna svarta maskin där Mina fräknar skrevs och redigerades, vill ska vara mina sista ord. Det är så jag vill att du ska minnas mig. 2012 var året då Sofia Hallberg förverkligade sin livsdröm.
”Djävulen kommer till författaren och säger:
– Jag ska göra så att du blir din generations bäste författare. Strunta förresten i generation – du ska bli detta århundradets störste författare. Nej, detta årtusendets störste författare. Inte bara den bäste utan också den mest berömde och dessutom den rikaste. Och du kommer att få mycket stort inflytande och ditt namn kommer att leva för evigt. Det enda du behöver göra är att sälja din mormor, din mor, dina barn, din hund och din själ till mig.
– Visst, säger författaren. Det går jag med på. Ge mig pennan, var signerar jag? Men sedan tvekar han.
–Vänta förresten ett slag, säger han, finns det inte en hake någonstans?”
Margret Atwood: Att förhandla med de döda, 2002.
Detta citat finns med i boken ”Så skriver du romaner och noveller” av Lars Åke Augustsson. Vi är många som vill skriva stora romaner, texter som berör och vinner uppskattning. Vad som är bra litteratur är subjektivt men det finns några enkla punkter som de flesta håller med om (och som du inte behöver sälja din kreativa själ för att följa).
Felsökningstips (från samma bok):
Jag blev så glad av listan. Kände att den inspirerade mig till att fortsätta med en till. Kanske är det tiden, nedräkningen till jul och julkalendern som barnen tittar på, som bidrar? Allt känns konkret och möjligt i punktform. Som ett löfte om något större, en gåva (ett antaget manus) till våren. Här kommer därför mina 40 skrivtips. Några är lånade från ”Så skriver du romaner och noveller” av Lars Åke Augustsson. Andra är mina egna erfarenheter. Fyll gärna på listan. Kanske kan vi komma upp i 100 skrivtips med gemensamma krafter?
40 skrivtips:
1. Var vänstervriden d v s inled meningar med verb eller subjekt, annars placera dem så tidigt som möjligt.
2. Var snål med adverb och välj adjektiv med omsorg. Adjektiv är en bestämning till ett substantiv: ”Ett soligt leende.” Adverb är en bestämning till ett verb: ”Han log soligt.”
Bättre än båda dessa alternativ är att skriva:”Visst blir du glad av att se mig, sa hon och log.”
3. Lägg inte lök på laxen. ”Ett argt och hånfullt skratt” är svagare än ”Ett hånfullt skratt.”
4. Undvik ”fegorden”: mycket, plötsligt, lite, helt, nästan, kanske, så.
5. Inleder du meningar med orden: men, och, det var, naturligtvis, givetvis eller självfallet? Testa om du kan plocka bort dem.
6. Mesiga meningar ska kortas ner. ”Medan han vände sig om tog han fram pistolen.” Ändra till: ”Han tog fram pistolen och vände sig om.”
7. Varje stycke har en uppgift (en huvudmening) som resten av texten har till uppgift att lyfta fram.
8. Varva långa och korta meningar.
9. Använd korta meningar när du ska beskriva något komplicerat.
10. Upprepningar har i alla tider används som berättartekniskt grepp. I min bok ”Mina fräknar börjar jag med att Karin sitter och dricker te ur en storblommig tekopp. På slutet gör hon samma sak. Enda skillnaden är att ett år har gått och allt är förändrat. Samt att koppen denna gången är randig.
11. Det som är riktigt viktigt i din text, det du inte vill att någon ska missa kan du återkomma till en eller två gånger fast ur andra perspektiv.
12. Välj dina karaktärers namn med omsorg. Passar det tid och person? Låt aldrig två personer ha samma namn.
13. Associera mera. Bli överraskad av språkets bredd. Badar i solen, vilar i solen, smeks av solen …
14. Variera längden på dina stycken. Kapitel är ofta ungefär lika långa men styckens längd kan du med fördel variera.
15. När ämnet blir allvarligt, skriv utan ord som beskriver känslor – använd ett mer journalistiskt rapporterande. Det blir starkare då.
16. Läs alltid din text högt. Det är först då du hör rytmen. Stakar du dig? Skriv om.
17. Sätt udda och intressanta saker och karaktärer bredvid varandra.
Kontraster är författarens bästa vän.
18. Förebåda alltid dramatiska händelser eller starka slutsatser.
Plantera viktiga ledtrådar tidigt. Det höjer spänningen med flera hundra procent att ana en fara.
19. För att generera spänning, använda cliffhangers.
Avsluta gärna varje kapitel på ett sådant sätt att läsaren vill fortsätta läsa för att få veta hur det ska gå.
20. Börja med att bygga upp ditt manus kring en central fråga. Inte mer. Det räcker gott så.
21. Belöna läsaren på vägen. Ge honom vissa svar, godisbitar även i mitten av berättelsen. Allt kan inte levereras i sista kapitlet.
22. Tänk kameravinklar och scener när du skriver, speciellt när det handlar om miljö. Använd syn och hörsel. Lägg sedan till lukt, smak och känsel.
23. Skynda inte igenom – och hoppa absolut inte över viktiga scener.
24. Skriv mot ett slut och belöna läsaren när han kommer dit.
Slutet ska alltid vara bättre en början, det är mitt löfte som författare till dig som läsare. Nu får du belöningen för att du investerade 10 timmar i min hjärna.
25. Bryt ner långa (svåra?) projekt i delar. Säg att du vill skriva om en före detta kriminell som kämpar för att inte få återfall. Redovisa inte allt i ett enda stycke. Återkom till varför din karaktär är som han är vid olika tillfällen. Det skapar mänsklighet.
26. Skriv ditt första utkast utan att vara självkritisk. Läs texten kritiskt först när du nått i mål.
27. Stryk sedan 20 %.
28. När du skriver är det möjligt att du får en annan idé som känns bättre, roligare. Skriv ner tanken, men strunta i den. Slutför det du startade. Erica Jong har sagt:
Det finns en annan bok som försöker komma fram i varje berättelse. Varje bok är en förberedelse på nästa.
29. Läs helst bara böcker som på något sätt handlar om ditt ämne när du skriver.
30. Fortsätt skriva även när det känns som det bara blir skit. Så känner alla. Ibland. Det går över.
31. Var inte uppkopplad mot Facebook. Kolla inte dina mejl. Du har ett möte med ditt manus, din framtid, nu.
32. Att skriva är ensamt men det är ett arbete som till 100% handlar om medkänsla och inkänning av andra; dina karaktärer. Få arbeten kräver lika mycket empati. Öva på det i din vardag. Fantisera kring människor i din närhet och stjäl från dem.
33. Vi förstår människor genom yttre handlingar, vilka yrken de har, ålder, kroppsspråk och utseende. En levande människa i en bok vill något, saknar något, bär på en konflikt. Förändring är ett nyckelord. Förenklat innebär det att din karaktär går från 0 till 100 innan boken är slut. Men under bokens gång måste personerna också få vila. Ingen orkar med strid efter strid hela tiden. Och det är ointressant med en ojämn match.
34. Skapa karaktärer som känns levande genom att ge dem många olika sidor, goda som onda. En snäll sjuksköterska är också rasist. En rasist är också barnlös och hans starka längtan leder till en adoptionsansökan.
”Kriteriet på en rundad karaktär är att den förmår överraska på ett övertygande sätt. Om den aldrig överraskar så är den platt. Om den inte övertygar är den platt men låtsas vara rund.
E. M Forster
35. Konflikt betyder handling. Utan konflikter; inre och/eller yttre blir det ingen bok. Lägg mycket tid och kraft på dina konflikter.
36. Dialogens betydelse … När folk pratar lättas texten upp, det blir en tempoväxling. Läsaren förstår omedelbart vad det handlar om, eller blir nyfiken på att veta varför personen säger något konstigt. Dialogen gör händelser närvarande och omedelbara, det är därför de skrivs i presens även om det som sägs sas för 347 år sedan. Det är alltid nu i en dialog.
Tycker du det är svårt med dialoger? Håll dem korta. Se till att de har ett syfte. De kan inleda en konflikt, höja temperaturen, skapa spänning genom att bygga upp en höjdpunkt/vändpukt.
37. Skriv nästan alltid ”sa han”. Inte ”utbrast han”, ”protesterade han”, ”inflikade han”, ”andades han”. Eller något annat som idiotförklarar läsaren.
38. Angående återblickar. Gör bara de återblickar som absolut måste vara med för att förklara något du inte kan visa på annat sätt. Tempot dras ner varje gång. Vi är alla formade av vårt förflutna. Det påverkar vilka vi är i dag. Det räcker långt att beskriva hur vi hanterar vår verklighet just nu.
39. Om du kör fast – ställ frågor.
Vad är det du försöker få fram? Vad är kärnan i denna scen, denna persons agerande? Varför skulle han göra så? Om du var en sådan person som han, hur skulle du svara då? Vad skulle kunna få denna personen ur balans?
40. Det kommer dagar när du inte orkar eller kan skriva. Det gör det för alla. Kanske har du inte fått sova på natten. Kanske är du är stressad och orolig för något helt annat. Läs då din text och redigera en enda sida istället för att titta på tv i tjugo minuter. Låt det bli ditt löfte till dig själv: Inte en enda dag utan en enda förbättring.
Lycka till!
Kram
Sofia
www.sofiahallberg.se
Ps. Önskar dig en fin första advent. Så här ser det ut hemma hos mig just nu. Mysigt att vara hemma och skriva denna tiden på året!
Jag läser ibland The Guardian på nätet och där hittade jag i går en artikel om att skriva en roman på trettio dagar. http://www.guardian.co.uk/books/series/how-to-write-a-book-in-30-days
En länk ledde till en annan på samma sida och där fanns ytterligare en intressant text. Den handlade om mallar för att skriva romaner.
Varje berättelse har en början, en mitt och ett slut. Finns det fler återkommande delar? Jag har hört talas om att produktiva författare använder mallar eller ramverk när de skriver sina böcker. Jag delar gärna det här med er. Här kommer min förkortade och översatta tokning av the Guardians text. Jag har även lagt in ett exempel. Vad tror du? Kan det fungera? Finns det någon som har egen erfarenhet av att skriva så här strukturerat?
Innan du startar behöver du ha en idé, något du vill berätta. Den processen är inte linjär. Punkterna nedan används när du kort kan beskriva vad din berättelse handlar om.
Början
Ofta klassas inledningen som de första 50 sidorna i en bok. Ditt mål är att under den tiden väcka läsarens intresse och visa upp ett smakprov på vad som ska komma. Du lägger helt enkelt grunden för resten av berättelsen genom att introducera dina viktigaste karaktärernas egenskaper och drivkrafter.
(Personernas egenskaper är det som väcker läsarens intresse och sympati för dem.)
Verktyg för dig som författare:
Det du har att arbeta med är dina karaktärer beteende, reaktioner och introspektion det vill säga hur de upplever, uppfattar och reagerar på sig själv och sin omgivning, samt deras ständigt föränderliga mål.
Konflikt
Din läsare måste uppfatta att något spännande händer eller är på väg att hända. Konflikter är roten till allt spännande. Det är omöjligt att skriva en bra berättelse utan att ha med bra konflikter. En konflikt kan vara inre eller yttre (dåligt samvete eller en mördare på rymmen) men alla dina karaktärer bör ha konflikter på något sätt.
Det är konflikter som tvingar fram handling. Något måste lösas, bearbetas. Någon ska mördas …
Personerna bör också ha svagheter som hindrar deras utveckling, försvårar deras väg mot målet.
Verktyg för dig som författare:
Gör läsaren uppmärksam på kontraster mellan personer, deras olika inställningar och mål.
Skapa trådar som du inte plockar upp (för tidigt).
Plantera händelser. Exempel: Den otrogne mannen får läppstift på kragen.
1 Konflikter införs tidigt
Många författare har fått rådet att börja sin berättelse mitt i en händelse, kanske en konflikt eller en biljakt. Det är för att väcka intresse så tidigt som möjligt. Men det behöver inte vara så dramatsikt som det låter. Att antyda om hotande konflikter kan vara nog så spännande.
2 Målet introduceras
Exempel: Den otrogne mannen friar till sin älskarinna. Lovar lämna hustrun. Hans mål är ett nytt liv med henne. Men det finns ett annat övergripande mål med din berättelse. Du som författare vill att han ska lära sig en läxa, ångra sig men på vägen förlora allt. De två målen står i konflikt med varandra.
Det finns alltid ett mål med en berättelse. Läsaren ska aldrig kunna missa det. Det kan vara att lösa en mordgåta eller bli kvitt sitt förflutna.
Mitten
Den mellersta delen är oftast den tjockaste i böcker. Det är här handlingen som leder till utvecklingen sker. Dina karaktärer bör har sidor som utvecklas stadigt under hela boken som en följd av deras motgångar.
1 För varje person ska du introducera kortsiktiga mål som hjälper karaktären att tvingas nå berättelsens övergripande mål.
Exempel: Den otrogne mannen vill inte förlora ekonomiskt på skilsmässan. Han har som första (kortsiktiga) mål att föra undan pengar innan han ber hustrun om skilsmässa.
2 I detta avsnitt omsätter personerna sina första kortsiktiga mål till handling.
Berätta vad de går igenom under denna tid.
3 Första kortsiktiga målet bemöts.
Målen är omöjliga att uppnå. Vilka händelser äger rum för att han ska misslyckas?
4 Karaktären reagerar med besvikelse.
5 Ny större fara eller konflikt inträffar.
Att ge upp är aldrig riktigt ett alternativ, även om karaktären skulle önska att han kunde. Oundvikligen höjs insatserna hela tiden i spelet. Författaren beskriver den nya faran och dess effekt.
Exempel: Hustrun har kommit på makens otrohet men säger det inte till honom. Börjar smida egna planer.
6 Karaktären reagerar på konflikten.
7 Karaktären omvärderar sitt gamla kortsiktiga mål .
Huvudpersonen behöver utarbeta ett nytt mål som leder honom / henne närmare berättelsen mål.
Nu kommer det upprepas gång på gång att karaktärernas kortsiktiga mål misslyckas.
Karaktären tröttnar lite mer på att kämpa för varje gång. Det skapas allt mer ödesdigra konsekvenser men nu går det inte att återvända.
Visa att karaktären växer, påverkas av det som sker. Det här gör så att läsarna sympatiserar med honom.
Du kan upprepa det här med kortsiktiga mål och misslyckanden så många gånger som det behövs för att tillgodose längd och komplexitet på din berättelse. Cykeln blir mer dramatisk för varje upprepning, vilket gör att den sista halvan av den mellersta delen av din bok blir ännu mer spännande och dina karaktärer allt mer desperata.
8 Det stora avgörandet.
Den sista delen av den mellersta delen av berättelsen börjar med ett lugn som föregår det stora avgörandet. Dina karaktärer kommer att känna att de inte har något kvar att hålla fast vid. Beskriv dessa känslor.
9 Karaktärerna reviderar gamla eller kortsiktiga mål och kommer på nya allt mer desperata.
Panik råder. Vilka är deras nya mål och hur planerar de att nå dem? Kaos. Det finns inte länge några valmöjligheter kvar. Intrigen håller karaktärerna i sitt grepp.
10 Det avgörande ögonblicket inträfffar.
Den värsta möjliga händer nu. De kortsiktiga mål som är gjorda i desperation bemöts, och insatserna höjs i berättelsens värsta av alla möjliga strider.
Beskriva den i detalj.
11 Karaktären reagerar på det som sker och förmedlar en känsla av slutgiltighet.
Slutet
I slutet av en berättelse blir alla konflikter lösta. Det berättas genom att:
1 En central händelse inträffar som oåterkalleligt förändrar livet för karaktärerna.
2 Karaktärerna tvingas omvärdera sina kortsisktiga mål en sista gång och nu förmedlas en känsla av beslutsamhet.
3 Huvudpersonerna och opponenten kommer ansikte mot ansikte.
Konfrontation.
4 Opponenten besegras och konflikten tar slut.
5 Berättelsen mål uppnås.
Det som alla tecken har visat på i boken, alla lösa trådar … Ja, de leder hit.
6 Karaktären reagerar på upplösningen.
Beskriv hans reaktioner.
7 Karaktären reviderar sitt livsmål.
Vid denna punkt har huvudpersonerna lärt sig vad de är kapabla till.
8 Det är möjligt att konflikten eller motståndet/mördaren dyker upp igen på slutet – just när du och karaktärerna trodde det var lugnt och säkert …
/Sofia
Ps. http://skrivaroman.wordpress.com/ ger jag fler tips.
Varför bestiger man Mount Everest? Kanske är det för att utmana sig själv. Känner du på motsvarande sätt för att bli lite extra stimulerad som författare under hösten?
Under november månad pågår NaNoWriMo. NaNoWriMo är ett kollektivt engagemang för att uppmuntra skribenter att författa en komplett roman på en enda månad. Om du inte är med i projektet kan du ändå ”bli” författare innan nyår.
Hur skriver man en roman på bara fyra veckor? Jag funderade över detta och här kommer min analys. För jag har inte gjort det själv, men jag känner mig frestad. Nu kanske du tänker att det här blir ett lite amerikanskt ”självhjälpsaktigt” inlägg, men hör på! Honoré de Balzac med flera stora författare har skrivit stora verk på kort tid. Jag tror absolut att det finns fördelar för den kreativa processen att skriva färdigt ett alster snabbt.
Du blir till exempel lättare trogen din egen unika röst när du inte stannar upp och bearbetar dina tankar. Du sätter dina ord på pappret direkt, enkelt och okomplicerat. På så sätt blir det verkligen som att du berättar en historia. Du får en samtalston och en närvaro som omedelbarhet engagerar läsaren.
Och att snabbt se resultat förbättrar motivationen att fortsätta skriva.
Antar du utmaningen?
Säg att en roman är på 80 000 ord. Du kan skriva 2000 ord på arbetspass. Det vet du att du kan. Nu pressar vi det här och säger att du ska skriva två gånger om dagen. Du gör första skrivpasset på morgonen. Innan du avslutar tänker du ut vad du ska skriva om nästa gång du sätter dig vid datorn. Du kan som förslag fylla i den första meningen i nästa stycke eller kapitel innan du stänger ner.
Sedan tar du en paus. Äter, motionerar eller startar en tvättmaskin.
Och så skriver du på nytt på eftermiddagen.
Enkel matematik visar att du på 20 dagar har ditt första utkast. Och detta på långt mindre tid än en normal arbetsdag. Jag själv skriver 2000 ord på två timmar när jag har flow. Med samma hastighet krävs att du skriver fyra timmar per dag för att bli färdig på en månad (inklusive första redigeringen).
Det kan vara bra med lite förberedelser innan du börjar. Att skriva är ett hantverk, och det finns bra hjälp att få i handböcker. Läs in dig på hur en intrig byggs upp innan du startar för att skrivandet ska flyta. Känner du dig trygg i vilka byggstenar som ofta är med i en berättelse? Jag har skrivit om struktur tidigare, här till exempel.
Vad vill du förmedla? Vad vill du väcka för känslor?
Jag tror det är nödvändigt att du själv brinner för det du vill berätta. Att du har något inom dig som måste förmedlas. När jag skrev ”Mina fräknar” hade jag några saker klart för mig redan innan jag började: Jag ville ha en känsla av instängdhet i texten och jag ville skriva om en relation där det fanns många undantryckta känslor. Och så hade jag kommit på det här att med att kvinnan skulle hitta bokstäver på sin hud. Det var allt. Jag hade inget synopsis, ingen snöflingemetod.
För mig är det alltid viktigast att det finns en stark historia, något som berör. Särskilt råder jag dig till att ha fokus på utvecklingen i det första utkastet. Orden kan du alltid fixa till i efterhand, när du redigerar.
Jag tror också det underlättar skrivandet om du vet vart du ska. Kanske kan du teckna det sista kapitlet grovt redan under ett av de första arbetspassen? Det här kan komma att ändras (underbart när det gör det för att karaktärerna får liv och för sin egen talan!) men fram till dess har du något att skriva emot.
Tänk dig en enkel berättelse som Rödluvan och vargen. Det finns karaktärer, en konflikt, en miljö, en utveckling och en upplösning. Skriv ner huvuddragen i din berättelse innan du börjar. Det räcker med några få meningar. Nu har du några grova hållpunkter i ditt manus.
Om du ska skriva en hel roman på en månad bör du nog lägga miljön nära din egen. Karaktärerna ska vara personer du känner dig bekväm med, kanske till och med baseras på människor runt omkring dig? Du kan mycket väl slå ihop två levande personer till en karaktär i din bok.
Ett annat tips är att utgå ifrån frågor. Ju mer specifika frågorna är desto lättare är det att skriva svaren. Vad händer om en naiv liten flicka går genom skogen och möter en listig varg?
Enda målet med första utkastet är att berättelsen går från a till ö och att du kommer upp i dina skrivna ord på bestämd tid. Du ska alltså inte försöka vara redaktör samtidigt som du författar.
Efter tjugo dagar har du det första utkastet. Grattis! Var inte för hård mot dig själv om texten inte håller särskilt hög klass. Nu har du nämligen något att arbeta med.
Skriv ut manuset, läs det och gör noteringar direkt i dokumentet med en penna. Markera gärna med olika färger vad som behöver skrivas om för att det inte är tillräckligt välformulerat, vad som behöver flyttas, utvecklas med detaljer/fördjupas och vad som måste läggas till (tänk lager på lager på lager). Samt inte minst, allt som kan strykas.
För att återgå till sagan om rödluvan kan du läsa en analys här: http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6dluvan
För mig innebär en levande bra berättelse att det finns flera möjliga tolkningar. Att jag inte blir skriven en enda upplevelse på näsan som utelämnar min egen hjärna och mitt eget hjärta.
En levande dynamik berättelse kräver lyhördhet av författaren. Känn in din text när du läser den.
Ta sedan ledigt (fira jul!). Gör något helt annat. Man blir lätt blind för sin egen text. Nu hoppar vi fram i tiden.
Du har ätit dig mätt på julmat och börjar ladda inför nyårsfirandet. Är det inte det en bra start på 2013 att ha ett färdigt råmanus liggandes på skrivbordet? Inte 50 sidor eller 127. Utan ett färdigt råmanus.
Lycka till!
Kram.
Sofia
Ps. Har du erfarenhet av att skriva snabbt? Berätta gärna hur du gjorde och hur det påverkade dig och din text.
Unni Drougge utmanar ofta etablissemanget, mäktiga män och kvinnoförtryckare i sina böcker. I aktuella Fällan hamnar skönhetsindustrin under luppen.
– Det här med skönhet och utseende och hur långt kvinnor är beredda att gå för att få bekräftelse på att de är snygga upptar en alldeles för stor del av livet, säger Unni.
I hennes nya bok går det riktigt illa för en ung bloggerska, som kallas Kissie, när hon blir behandlad på en av de oseriösa skönhetsklinikerna. Men boken handlar också om en omskriven skandal där en känd plastikkirurg våldtog patienter under narkos.
Fällan är tredje delen i trilogin om Berit Hård, den dekadenta och överviktiga journalisten från Bluffen och Förkunnaren. Nu blir hon indragen i en härva som involverar organiserad brottslighet och en resa till den thailändska arkipelagen.
– Skönhetsindustrin växer och i och med det kommer de mindre nogräknade spelarna in i leken. Jag intresserar mig för branscher som drar till sig stora summor pengar från “vanligt folk”. Jag oroar mig också över att vi inte tillåts ha personliga utseenden, att alla ska se likadana ut.
Att det blev bloggerskan Kissie, född 1991 som fick låna ut sitt namn till boken beror på att Unni fascinerades av hennes strävan efter en perfekt yta. Flera skönhetsoperationer redovisas med närbilder och utförliga beskrivningar på bloggen som just nu är Sveriges största med över 400 000 unika besökare varje vecka.
I Fällan beskrivs hur skönhetsbranschen bjuder på gratis behandlingar mot textreklam och knep som används för att övertyga kvinnor att de behöver göra olika ingrepp.
– Just Kissie är ju ett väldigt intressant fenomen, hennes blogg är en perfekt sammanfattning av vår samtid. Utan att hon själv vet om det är Kissie ett symptom på hur artificiellt och meningslöst livet blir när vi bara bryr oss om ytan. Det paradoxala är att Kissie mitt i allt det artificiella och falska ändå känns så otroligt äkta!
En mörkhårig ung kvinna med stadig, uppstudsig blick pryder bokomslaget. Ur munnen bolmar rök och cigaretten ligger kramad mellan fingrarna. Det är något i kompositionen som påminner om fotografiet Unni själv använder på sin egen hemsida, en bild som många uppfattar som provocerande.
Hur ska kvinnor kunna utvecklas bortom de snäva idealen och sluta vara rädda för vad andra tycker?
– Vi har en lång väg att gå. Det första vi skulle behöva göra är att sluta se oss själva genom mannens ögon. Jag tror att vi kvinnor har förlorat vår identitet genom årtusenden av underordning. Det enklaste blir därför att rätta sig i leden och vicka på rumpan, för det gillar männen. Hela underhållningsindustrin, inklusive media, går ut på att finna “den rätte”. Och när det går åt helvete, vilket det väldigt ofta gör, då ska vi känna oss misslyckade och genast försöka hitta en ny partner. Istället borde vi lära unga tjejer att hjälpa varandra i yrkeslivet och inte rivalisera om männens gunst. Vi behöver skaffa oss fuck off-pengar, för till syvende och sist är ekonomiskt oberoende en förutsättning för frihet och jämställdhet.
Egenskapen att vilja säga vad hon tycker, vara orädd för auktoriteter, vägra blunda för förtryck och falskspel har lett till att Unni ses som en tuff röst i samhällsdebatten. Mest skoningslös säger hon sig ändå vara mot sig själv.
– Jag för en hård och daglig kamp med mig själv och rannsakar mig strängt. Men jag har insett vilken välgörande verkan det har på mig att hjälpa andra kvinnor som går igenom svårigheter. Man blir faktiskt rik av att dela med sig.
Drivkraften att förändra och förbättra har krävt ett högt personligt pris. Immun mot smärta är hon inte, så varför ställa sig i skyttegraven gång på gång?
– Jag har alltid varit besatt av sanningen. Antagligen beror det på att det fanns hemligheter i min familj som jag anade mig till men inte fick lov att nämna. Senare upptäckte jag att hemlighetsmakeri, hyckel och förljugenhet förekommer även på högre nivåer i samhället. Litteraturen kan slå hål på dessa bubblor eftersom det går att linda in sanningen i fiktion och ändå få ut budskapet. Jag inbillar mig att de sköna konsterna på ett subtilt sätt kan öppna ögonen på folk och få oss att tänka kritiskt, ja – att den fria konsten rentav är en förutsättning för en levande demokrati.
Det blåste ordentligt kring Unni för några år sedan när Boven i mitt drama kallas kärlek kom ut. Boken som är Unnis enda självbiografi handlar om en relation med kvinnomisshandel, både fysiskt och psykiskt, och den fick kända författare att välja sida. Mannens eller hennes. 
– Det var ett mörkt kapitel i mitt liv, eftersom det var jag och inte förövaren som ständigt synades i sömmarna. Vad jag mest störde mig på var den häpnadsväckande okunnigheten runt ett av våra största samhällsproblem, nämligen mäns våld mot kvinnor. Det chockade mig att ständigt få höra samma frågor, exempelvis: Varför gick du inte? Eller: Varför dras du till den här sortens män? Jag blev också grovt attackerad i medierna av män med makt som försökte svartmåla mig. Kort sagt: jag brändes på bål. Men idag ser jag det som en värdefull erfarenhet och jag hjälper ofta olyckssystrar att komma vidare i sitt liv. För det måste man. Först behöver man erkänna och sörja att man varit ett offer, men sen ska man bli en överlevare. Jag är ganska stolt över att jag stod upp och fajtades för min sak istället för att ligga ensam på kammaren och slicka mina sår.
Fanns det personer i din närhet som stöttade dig när du var den som behövde hjälp?
– Jag fick ovärderligt stöd från mina barn och goda vänner, och från människor i media som kunde tänka självständigt. När jag tänker på det blir jag alldeles rörd, särskilt över Gabriella Martinsson, som stod som en tapper soldat vid min sida under hela det år då det stormade. Jag älskar henne.
I Boven i mitt drama kallas kärlek beskrivs med smärtsam inlevelse hur barnen förstörs av kvinnomisshandel. I dag har relationen mellan mamman och barnen helat.
– Banden mellan mig och mina barn är jättesega, och jag är så tacksam över att jag jämt var med dem när de var små, de fick följa med överallt, för jag ville aldrig resa ifrån dem. Jag tror att jag grundmurade en trygghet då, och det är den allting bygger på när det sedan blåser hårda vindar. Men vi har högt i tak i vår familj, och mina ungar har hållit många räfst- och rättarting med mig. Då böjer jag mig allra ödmjukast.
Nu har det gått ett tag och tiden gett utrymme för eftertanke och reflektion.
– Jag ångrar givetvis att jag offrade allt för kärleken. Jag ville så förtvivlat gärna bli godkänd och älskad. Idag ser jag det som en allvarlig defekt. Tyvärr är jag inte ensam om den, och jag skulle vilja att den feministiska rörelsen fokuserar mer på vår verklighetsfrånvända romantiska längtan. Numera frågar jag aldrig unga kvinnor hur de vårdar kärleken. Jag frågar hur de vårdar sin självständighet. Och det gäller i allra högsta grad mina döttrar, ja även mina (blivande) svärdöttrar.
I dag lever Unni ett harmoniskt liv. Dagarna följer tydliga rutiner.
– Jag går upp ur sängen i ottan för att bege mig till något av stans träningscenter där jag under ymnig transpiration planerar dagen. Sen skriver jag i några timmar. Sen svär jag över lagen om alltings jävlighet, tuppar av en stund, sköter administration, ringer samtal, går ut och handlar, lagar käk eller träffar vänner. Jag är en extremt inrutad och ganska tråkig person.
Hon pratar om framtiden med tillförsikt. Beskriver en blandning av stora och små projekt. Och drömmar.
– Om jag bara kan betala hyran är jag fullt nöjd. Det viktigaste av allt är ändå att jag blir mormor i dagarna! Annars skriver jag på en ny roman som är mitt livs stora drömprojekt, nämligen romanen om Oscar Wildes kärleksliv. Jag håller även på med en dramatisering av Oscar Wilde-historien, för teaterscenen. Länge har jag velat skriva dramatik, men inte förrän nu har jag gjort slag i saken. Det känns både läskigt och härligt att vara nybörjare igen.
Unni Drougge vilar snart blicken mjukt på en fjunig bebis men hon har inte för avsikt att sluta se skarpt på omvärlden för det.
– Det är underbart att ha vuxna barn! Vi för långa samtal om konst, filosofi, politik, samhälle och livet. Det är det som ÄR livet!
På tal om familjen, det går snabbt mot jul. Hur kommer du fira?
– Jag är ju skild från barnens far, så i år är det hans tur. Jag brukar hänga hos goda vänner och dricka skumpa de julaftnar då barnen är hos sin pappa. Men varannan jul åker armékärlen fram – då är det komplett julbord med sill, långkål, rödkål, skinka, oxbringa, fårfiol, köttbullar och rubbet. Det är ett stående krav från barnaskaran.
Unni avslutar med att ge några råd till Debutantbloggens läsare:
– Låt det komma – hitta din egen stil, skit i traditionerna! Det ska vara KUL att skriva! Och skriv inte för att tjäna pengar, för det gör du med största sannolikhet inte.
Faktaruta:
25 000 skönhetsoperationer genomförs om året i Sverige och detta är en siffra som ökar. Kvinnorna står för majoriteten av skönhetsoperationerna, endast 15 procent görs på en man. Men även denna siffra ökar för varje år.
De vanligaste skönhetsoperationerna idag är bröstförstoring, fettsugning, bukplastik, ögonlocksplastik och näsplastik. Men många genomgår även ansiktslyft, hakplastik eller läppförstoringar.
Källa: Plastikkirurgifakta.se
Bibliografi:
Jag, jag, jag, 1994 (debut)
Andra sidan Alex, 1996
Regnbågens tid, 1997
Heroine, 1998
Meningen med män, 1999
Hella Hells bekännelser, 2001
Slyngstad Events, 2002
Lutherska Badet, 2003
Penetrering, 2006
Boven i mitt drama kallas kärlek, 2007
Bluffen, 2010
Förkunnaren, 2011
Fällan, 2012
Författarfoto: Sören Andersson
Hemsida: http://www.unnidrougge.com/
Twitter: @unnidrougge
/Sofia
www.sofiahallberg.se
Hej,
I dag tänkte jag bjuda in till frågestund. Fråga vad du vill.
Det kan handla om mig som person, mitt författarskap, innehållet i ”Mina fräknar”, drömmen om att bli författare eller vad som helst.
Finns det något du tänker på? Ta chansen nu. Ingen fråga är dum (elak eller opassande kanske, men då låter jag bli att svara:).
Kram
Sofia
Mitt år som debutant och skribent på www.Debutantbloggen.se snart över. Det jag tar med mig, det som betyder allra mest är de kommentarer jag fått om att jag har inspirerat andra till att ta tag i sina drömmar. Detta har vuxit inom mig den senaste tiden och tagit formen av en konkret idé: Jag vill coacha ungdomar med författardrömmar!
Jag har själv haft mentorer i mitt yrkesliv och vet värdet av att ha någon äldre, mer erfaren bakom ryggen. Jag vill vara den personen för någon eller några. Du får min tid, mitt engagemang och mitt kontaktnät.
Jag får lära mig på vägen vad som behövs, se vad jag själv kan bidra med och inse när jag behöver ta in någon annan. För jag vill hitta sponsorer; författare, lektörer, förlag och företag som sponsrar projektet på olika sätt.
Någon gång ska vi träffas, kanske på en kursgård, men mest kontakt kommer vi ha över nätet. Det betyder också att mycket är öppet för andra att se (och lära sig av).
Allt handlar om att uppmuntra, sprida glädje och utvecklas tillsammans i en liten grupp på kanske fem till femton personer. Hur många det blir beror på hur många som vill vara med.
Jag vill nu be om er hjälp att sprida det här till ungdomar och sponsorer. Dela gärna på Facebook. Vi drar igång i januari 2013.
Sök en plats om du:
Älskar att läsa
Älskar att skriva
Är duktig i svenska
Drömmer om att bli författare
Är mellan 16 – 19 år (på ett ungefär)
Inte har något emot att andra får läsa dina texter och ge feedback på dem (för du förstår att det hjälper dig att utvecklas)
Själv tycker det är roligt att läsa andras texter och berätta vad du tycker om dem (för du förstår att det hjälper dig att utvecklas)
Om projektet:
Du behöver inte betala något, det är gratis
Du bidrar så mycket du hinner och kan
Du binder dig inte till något utan kan hoppa av när som helst
Extra varmt välkommen är du som inte har råd att åka på skrivarläger eller själv betala för kurser
Projektets mål:
Målet är att ge ut en antologi med deltagarnas noveller i slutet av året
Så söker du:
Berätta varför du vill vara med senast den 10/12-12.
Skicka din ansökan till sofia.hallberg@friendshipcalendar.com
Döp mejlet till: Författardrömmar
För sponsorer:
Om du vill sponsra projektet på något sätt är du välkommen att höra av dig. Jag söker lektörer, skrivarhandböcker, coacher och kanske datorer som ändå ska bytas ut hos företag och som kan lånas ut till den som eventuellt behöver det. Vi ska bygga upp en egen hemsida också. Kan du hjälpa till med det mot exponering?
Förslag eller tips som kan gynna projektet tas också emot med tacksamhet och glädje.
Kontaktuppgifter:
sofia.hallberg@friendshipcalendar.com
Jag kommer hålla er uppdaterade om projektet på min hemsida www.sofiahallberg.se
Tycker du att det är tummen upp för ett sådant här initiativ, visa det på Facebook så att ungdomarna och jag hittar varandra.
Nu kör vi!
Vänligen,
Sofia
Ps. Jag kommer självklart inte tjäna några pengar på coachingprogrammet.
Varje dag blir vi alla överösta av 5000 kommersiella budskap. Mun-till-mun-marknadsföring används av säljare i olika branscher för att nå igenom bruset. Med hjälp av Internet är det bara ett ”gilla”-tryck bort att visa sympati för någon eller något. För en författare kan det starta med att förlaget ger bort böcker till journalister, bloggare och recensenter. Eller att en enda vän läser och berättar om boken för andra potentiella läsare.
Det här att tipsa är viktigt, kanske till och med det viktigaste sättet att nå nya köpare i dag. Det ligger också i människans natur att vilja prata om- och dela med sig av sina upplevelser.
– Folk frågar mig vilket snille som ligger bakom den framgångsrika pr-kampanjen för ”Femtio nyanser” -berättelserna. De tror mig inte när jag säger att böckerna lever sitt eget liv, bortom min kontroll, sa Erica James i en intervju i Dagens Nyheter.
Tack vare de sociala medierna blev böckerna stora och sedan rullade det bara på. Sam Edenborough, litterär agent för Erica James förklarar att det inte finns några agenter eller förlag som kan skapa framgångar av den här klassen. Däremot kan de bygga vidare på framgångarna.
– Att läsa en bok tar längre tid än att exempelvis se en film. Det gör det sannolikt för att en läsare ska rekommendera boken till vänner och bekanta, eftersom en bok som du älskar blir en del av ditt liv i dagar eller veckor, fortsätter Sam Edenborough förklara för DN.
I Sverige har vi ett motsvarande exempel på mun-till-mun-succé och det är Jonas Jonassons debutroman ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
FOTO: Gabriella Corti, Piratförlaget.
– Jonas Jonasson var helt okänd. Ingen på Piratförlaget hade kunnat ana hur stor den skulle bli, säger Ann-Marie Skarp, förlagschef och vd i samma artikel.
Hur gör man då för att starta en viral marknadsföringskampanj?
För att det ska fungera krävs att avsändaren uppfyller tre kriterier, enligt Leo Rayman, strategic planner på pr-byrån Weber Shandwick i London.
Det ska vara ärligt, relevant och presenterat med ett trevligt bemötande till dem man hoppas ska sprida budskapet vidare.
Förlag och författare kan underlätta genom att sluta skicka budskap och istället skapa samtalsämnen. Men du måste veta vad du ger dig in på, nämligen acceptera att du inte längre har kontroll.
Fördelen med den virala marknadsföringen är att den sprider boken som en löpeld; billigt och effektivt. Om den lyckas. Men det kan finnas en baksida med att synas mycket och (enligt vissa) på ”fel platser”.
I det senaste numret av Dagens Industri Weekend är Carin Hjulström intervjuad med anledning av sin nya bok Kajsas resa. Kajas resa bygger på en sann historia som utspelade sig i Stockholm strax efter ryska revolutionen. Femton personer åtalades och dömdes för människorov, tortyr och mord. Ligans huvudman dömdes till döden.
Carin är en journalist och programledare. Hon har till exempel lett Melodifestivalen och skriver regelbundet krönikor i Aftonbladet och Göteborgs-Posten.
DI Weekend frågade om det hjälpte henne som författare att hon var känd från TV. Det beror på, svarade Carin. Visst är jag välkänd men det kan ses som en nackdel också. Det är bara att titta på vilka tidningar som låter bli att recensera mig …
Copyright/fotograf: Emelie Asplund, Forum Bokförlag.
(Jag har inte längre kvar tidningen så jag får reservera mig för eventuella fel och brister när det gäller det här citatet. Om någon har de exakta orden, skriv gärna dem i kommentarsfältet så ändrar jag)
Sofia
Har ni sett filmen Om en pojke? Eller läst boken? I den lever Will (spelad av Hugh Grant) gott på royalties från sin pappas enda musikaliska hit Tomtens supersläde. Pengarna flyger in år för år.
Vore inte det fantastiskt? Du gör en insats i dag och belönas regelbundet framöver. Allt medan du lever din dröm, sitter hemma och skriver.
Min kompis Eva pratade med Varg Gyllander på en releasefest för ett tag sedan. Hon är inte alls i branschen och ställde frågor jag själv aldrig hade vågat. Till exempel undrade hon hur många böcker man måste sälja för att kunna leva på sitt skrivande. Runt 20.000 svarade Varg.
Det här gick jag länge och funderade på. Snittåldern för en debuterande författare är 38 år. De flesta är akademiker. Visst kan denna grupp ha helt olika kostnader, lån, storlek på familj att försörja och så vidare men troligtvis är de flesta vana vid- och behöver en stadig inkomst för att vardagen ska gå runt. Och inte minst behöver författare bunkra upp för sämre tider. Få ger ut en bok som säljer bra varje år hela yrkeslivet.
Jag pratade med Simona Ahrnstedt om det här och tillsammans gjorde vi en analys från andra hållet baserad på Varg Gyllanders uppgifter.
Det blev så här:
Om du behöver 20-30.000 netto/månad det året du ger ut en bok, dvs ca 250-350.000 per år så handlar det om ca 500-600 000 brutto. För en inbunden bok kanske en författare får runt 30 kronor. Ja, då behöver du sälja ca 20.000 det året.
För en debutant känns dessa siffror totalt omöjliga. Jag tror att allt över 4000 ex är en ”succé” med debutantmått mätt. Och de flesta författare säljer (här räknar jag in etablerade, välkända) enligt uppgift mellan 5000 och 10.000.
Sedan tillkommer visserligen pocketförsäljningen men den ger mycket mindre pengar.
Men om du tillhör de få lyckligt lottade som lyckas sälja rättigheter till utlandet kanske du klarar dig oavsett.
I en rapport från 2011 konstaterar Förläggareföreningen att 10 procent av titlarna står för 90 procent av försäljningen. Och det som betraktas som smalt är inte längre okända portugisiska poeter, utan också medelstora, etablerade svenska romanförfattare, enligt tidningen Focus.
En liten tröst är, som en bonus på Om en pojke-temat (men mycket mer realistiskt), att författare också får ersättning av biblioteken för utlånade böcker.
När du lånar en bok betalar biblioteket ingenting men staten ger en schablonavgift i biblioteksersättning till upphovsrättsinnehavaren. Priset per boklån ligger 2012 på 1 kr och 35 öre. 2013 höjs ersättningen till 1 kr och 37 öre.
För e-böcker betalar biblioteken själva runt 20 kronor per utlån.
10 kr går till bokförlaget, och Elib som förmedlar boken till biblioteket tar andra halvan. Hur förlaget och författaren delar upp ersättningen är upp till dem själva.
Sammanfattningsvis är det långt från skrivbordet till bankkontot. Det är ytterst få som kan leva ens drägligt på skrivandet. Men från skrivbordet till drömmen är det bara en tanke.
Sofia
www.sofiahallberg.se
Ps. Länkar om du vill veta mer: Sveriges författarfond – http://svff.se/
Svensk Biblioteksförening – http://www.biblioteksforeningen.org/
Vänner på Facebook snappar upp saker snabbare än jag själv och förlaget många gånger. Det är så roligt varje gång man får en positiv nyhet på detta sätt. I morse spreds den här bilden som en löpeld. Det är Mannes fantastiska debut Berg har inga rötter som ännu en gång är med i DN med med anledning av att den har kommit ut som pocket. Se vilken fin recension!
Heja Manne!
Hej,
Vi har ingen gästbloggare i dag men jag själv har börjat gästblogga hos bokcirklar.se, sajten som drivs av alla läns- och regionbibliotek i Sverige i samverkan. Jag tar över efter Aino Trosell (Norstedts).
Övriga gästbloggare har bland andra varit Maja Lundgren, Amanda Svensson och Åsa Moberg Boije. Du kan förstå att jag är stolt!
Som gästbloggare skriver man i två veckor och jag kommer att skriva fram till 31 oktober.
Här kommer dagens inlägg (http://www.bokcirklar.se/blog/view/10910)
Önskar er alla en fin helg.
Kram Sofia
Det var inte alltid så här. Det perfekt inredda hemmet kändes en gång som nyckeln till det perfekta livet. Världen fick ett skimmer i sin varsamma omfamning av IKEA-lampor. Ett ofarligt bråk, en diskussion om vems tur det var att handla följdes av ljuv försoning; biff med sås.
Så kom tystnaden. Och halvfabrikat. Man kan lura alla. Till och med sig själv.
Så man är klädd blir man hedd, brukade min farmor säga. Sätt på dig något tjusigt så känns det bättre. För stunden. Eller kanske bara värre om ingen noterar ansträngningen.
Och det här att alla ska vara så starka. Kunna prata om och reda ut alla sina problem. Sätta ord på känslor. Argumentera för sin sak. För er sak. Varför inte medverka i TV under tiden?
Därför att små sorger talar, stora tiger. I början gick det lätt att få honom att förstå att han måste ända sig. Efter fem år säger han: se dig själv i spegeln.
Då kan orden fastna i bröstet. Jag har en vän som alltid kommunicerar om svåra saker med sin man via långa brev. Hon lämnar dem på köksbordet när hon går och svaret väntar på henne när hon kommer hem. Vissa saker är lättare att lyfta till dagsljus i skrift.
Ingen är ensam om att kämpa. Det finns systrar och bröder i såväl lycka som sorg. Slott och koja. Litteraturen är full med livsöden värda att ta del av och den svagaste är den jag vurmar för mest. Vill ge en röst.
Varför är du så ledsen? Berätta det för mig. Jag har lagt märke till att folk gärna biktar sig för författare. Var inte rädd. Jag byter ut ditt namn. Ändrar hans från Johan till John. Vilken är din historia? Om du berättar din, berättar jag min. Jag har också hemligheter.
I böckernas värld spelar det ingen roll om vi är rika eller fattiga, vackra eller fula. När vi öppnar pärmarna till en trovärdig historia läser vi med hjärtat. Är blinda för krukor och soffkuddar.
Efter en orolig natt vaknar jag med tre barnfötter upptryckta i ansiktet. Pojkarna sover djupt, stilla nu. Även Spindelmannen och Skateboardproffset behöver trots allt återhämtning.
Med en suck konstaterar jag att det inte går att somna om. Att jag får rulla röda ögon över dagen som känns oändligt lång.
Med morgonrocken hårt svept om kroppen går jag ut till köket och brygger en kanna trösterikt kaffe. Utanför fönstret stiger en mjölkfärgad dimma långsamt upp över viken. Det är stilla, vackert. Vattnet bryts inte av något. Himlen är tom, öppen. Det är alldeles tyst.
03.47 lyser de röda siffrorna på mikron.
Kaffedoften sprids i rummet, fyller långsamt morgonen.
Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning, det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Den är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme då de flesta barn föds.
Orden är Ingmar Bergmans.
Hans funderingar kring tidpunkten räckte till en film som handlar om en känd konstnärs försvinnande. Det är den där Max von Sydow slåss mot demoner. Vad är på riktigt och vad är fantasi? Bergman ger som vanligt inga svar.
Jag sitter vid köksbordet och sippar på mitt kaffe. Njuter av ensamheten. Lugnet.
Inga barnben jagar varandra över golvet. Inte ännu. Ingen pappa svär över att han trampat på en legobit. Inte ännu.
Jag ser två svanar glida in över viken och jag tänker att den här dagen kan föra med sig vad som helst. Allt är möjligt.
Jag slår upp datorn och lägger fingrarna över tangentbordet. Det vita pappret ropar, vill fyllas med berättelser och livsöden. Snart kan magin vara borta men just nu känns allt nära, lättåtkomligt inom mig.
Sofia
Ps. Det går att provläsa min debutbok nu. Om du är nyfiken på ”Mina fräknar” kan du få ett smakprov här.
I fredags fick jag förtroendet att vara med på en scen-repetition av Allan Edwalls roman Limpan med Johannes Brost i huvudrollen.
Limpan är Johannes Brost debut på Teater Brunnsgatan Fyra.
– Jag blev väldigt smickrad över denna förfrågan. Denna teater är en liten oas mitt i detta teater-Stockholm. Detta är en av de största utmaningarna jag har ställts inför i min karriär. Här har ju många stora elefanter dansat.
Limpan handlar om Sture Charles Lindberg som är inlagd på alkoholistanstalten Liljan när han får löfte om ett arbete. Eftersom han inte släpps ut rymmer han. Men när det inte går bra och han vill komma tillbaka igen, släpps han inte in. Det blir en hopplös kamp mot Vård- och Byråkratsverige.
Foto: Martina Montelius tillsammans med Johannes Brost.
Martina Montelius, dramatiker och manusförfattare, hur är det att omvandla en bok till en pjäs?
– För mig är det oerhört utvecklande, och jag vill göra det många gånger! Första gången jag dramatiserade en roman var 2009 – Charlotte Brontës ”Jane Eyre”, som sattes upp av Ellen Lamm på Dramatens Lilla Scen. Ett komplicerat arbete, där jag dels utgick från Gun-Britt Sundströms svenska översättning av boken, och dels från det engelska originalet. Jag arbetade länge med att hitta mitt eget språk i pjäsen. Det fanns många vägval att göra, dels när det gällde språkets tidsmarkörer (eftersom boken är från 1850), dels när det gällde avvägningen mellan mina egna språkliga egenheter, Gun-Britt Sundströms och Charlotte Brontës. För mig var det viktigt att vara trogen Brontës sätt att berätta, samtidigt som teatern ville att det skulle höras att det var jag som gjort dramatiseringen. Annars hade man ju kunnat välja någon av alla Jane Eyre-dramatiseringar som redan finns. Arbetet gjorde oerhört mycket för mig som författare, det var oerhört svårt, och jag var så stolt på premiären!
Arbetet med Limpan är både likt och olikt det med Jane Eyre. Romanen Limpan är skriven som ett enda långt brev till de sociala myndigheterna, vilket ger massor av dramatiska möjligheter, eftersom känslorna hela tiden uttrycks direkt, alltså inte ”han kände”, utan ”jag känner” – med Limpans egna formuleringar. Det gör det lätt att få en uppfattning om vem Limpan är. Sedan är det alltid lite extra svårt att skriva en monolog, eftersom det inte går att skapa några tydliga konflikter eller möten mellan människor, vilket ju annars är det man oftast jobbar med som dramatiker. Här har vi en person som är ensam med oss i publiken, och då blir det ett annat slags pjäs. Om man lyckas kan det bli en omskakande upplevelse för både skådespelare och publik, detta att en människa är ensam på scenen, och skapar föreställningen tillsammans med oss i salongen.
I Limpan har jag, eftersom det är en samhällskritisk roman, fört in en del begrepp som inte existerade när boken skrevs 1978, men som jag gissar skulle ha irriterat Allan Edwall i dag – som t ex Fas 3…
Ur pjäsen:
”I natt drömde jag att jag öppnade en restaurang som hette Lökens många lager. Affärsidén var att servera rätter som var olika, men som alla hade exakt samma ingredienser. De var olika på något annat sätt. Jag vet inte. De såg olika ut. Är det bra? Är det en bra idé på riktigt?”
Vilka manus lämpar sig för en teaterscen?
– Egentligen alla. Det viktiga är att de ansvariga för föreställningen har en tydlig idé, och förmåga att gestalta den. Och kärlek till texten, förstås. Arbetet med en teaterföreställning ger utrymme för ett oändligt antal tolkningar av en text. Det gäller att bestämma sig för vad man tycker är viktigt, och vara konsekvent och känslig i arbetet med att förmedla det.
Brukar författare skriva manus själva eller gör någon annan det?
– Det beror på. Sara Stridsberg har ju dramatiserat sin egen roman om Valerie Solanas, t ex, med lyckat resultat. Men ofta väljer man en dramatiker. Kanske delvis för att få en nytolkning av romanen, och delvis för att en pjäs är en helt annan sorts text än en roman, och en erfaren dramatiker kan ofta använda sin kunskap om sceniskt arbete för att göra texten maximalt användbar för scenen, så att berättelsen kommer till sin rätt.
Om man som författare skulle vilja sätta upp en pjäs av sin roman, hur ska man då gå till väga?
– Jag tror att det bästa är att ta kontakt med en dramatiker eller en regissör, snarare än att vända sig till en teater. Teatrarna är alltid översvämmade av förslag, och det är lätt att just ens egen idé blir liggande utan att något händer. Men om man kan få personlig kontakt med en dramatiker eller regissör som går igång på boken, och som har tillgång till en scen – då kan det hända saker! Var bara beredd på att det kommer att ta tid.
Hur väljer du ut vilka pjäser du ska sätta upp?
– Det är väldigt olika. Ibland är jag besatt av en viss fråga/känsla/personlighetstyp/tanke, och då skriver jag kanske en egen pjäs om det och sätter upp den själv, eller lämnar över den till en annan regissör. Annars är det ofta att jag har läst allt av dramatikern i fråga, och länge drömt om att sätta upp en pjäs av just den personen. Det främsta exemplet på det är Staffan Göthe, som jag har satt upp två pjäser av. Det kan också vara en skådespelare som kommer och frågar mig om jag vill sätta upp en viss pjäs.
Slutligen, hur känns det nu med Limpan dagarna före premiären?
– Den här teatern grundades av Allan Edwall, och drevs av honom tills han dog. Ingen av oss skulle göra något här om det inte vore för Allan, som dessutom var en av de största teaterkonstnärer vi har haft i Sverige. Att dramatisera hans fantastiska roman är för mig en kärlekshandling till honom och hans arv.
Limpan har premiär den 13 oktober på Teater Brunnsgatan 4. Martina Montelius står för dramatiseringen och Natalie Ringler för regin. Johannes Brost spelar huvudrollen.
Sofia
www.sofiahallberg.se
Ps. I kväll är Ola Lindholm på Teater Brunnsgatan 4. Läs om hans väg tillbaka till rampljuset i dagens DN.
I dag stängde bokmässan efter fyra intensiva dagar. Mässans programchef Gunilla Sandin lyfte enligt GP fram den värme som mötte nobelpristagaren Tomas Tranströmer, en av de som lockade störst publik under mässdagarna, när hon summerade sina intryck och listade de mest publikdragande namnen för året: Jonas Gardell, Martin Schibbye och Johan Persson samt Ingrid Betancour.
Själv tänkte jag försöka ge en kort sammanfattning av hur kändes att medverka som liten och tämligen okänd författare för första gången.
Ensam tog jag tåget ner på torsdags morgon. Lyxigt, lugnt och skönt för en trebarnsmamma. Väl framme i Göteborg lämnade jag väskan på hotellet. Sedan bar det av till biosalongen Bergakungen där jag tillsammans med några andra författare hade fått tio minuter till att presentera min bok för Akademibokhandeln. Det var 120 personer i salongen och Jonas Gardell var före mig. Det kändes stort.
Jag är väldigt glad över att Akademibokhandeln har tagit in min bok ”Mina fräknar” i sin bokklubb (Club 52) och mitt framförande gick bra.
Efteråt gick jag till bokmässan.
Bilderna ovan är tagna när montern ställdes iordning dagen före. Så här folktomt kan jag lova att det inte var senare.
I Damms monter fanns en bokhylla med författarporträtt. Mitt kort står på översta raden. Ser du mig? 🙂
Här kommer några bilder på författare från mitt förlag. Nedan Kåre Halldén och Björn B Jakobsson på Deckarscenen.
I monterscenen: Peter James. Vi blev alla intervjuade av Frida Zetterström som jag pluggade medie-och kommunikation tillsammans med. Men jag visste inte om att det skulle vara hon förrän vi träffades. Vi har faktiskt inte setts på över tio år.
Här ser vi när Ann Rosman berättar om Metta Focks öde och Mercurium.
”Man försöker dra offret i smutsen så mycket som det går. Jag blev jävligt förbannad och ville veta varför”. Thomas Erikson om rättegångsthrillern ‘Illdåd’.
Sofie Sarenbrant.
Simona Ahrnstedt om sin nya bok ‘Betvingade’:
”Det är väldigt roligt att den svenska bokbranschen får upp ögonen för romance”.
Seminarie med Olle Lönnaeus och Niklas Orrenius – ”Är extremisten också människa?”.
På kvällen gick vi ut och åt på restaurang Tvåkanten. Jag fick trevlige Peter James till bordet.
Fredagen började tidigt med bokcirkel. Det här kan jag helt ärligt säga var höjdpunkten med mitt besök i Göteborg.
(Läs mer:
http://www.breakfastbookclub.se/2012/09/28/bokfrukost-med-mina-fraknar/ )
Ett varmt tack till alla som deltog, som läst Mina fräknar och ville dela med sig av sina åsikter och funderingar. Det betyder allt.
Eftersom jag kommer från Kungsbacka hade jag förmånen att ha många vänner och släktingar på plats. Min syster Lotta kom till exempel redan på morgonen och vi frotterade oss med författare som Martina Haag.
Ja, så sprang jag runt som alla andra på olika mingeltillställningar och lyssnade på ännu fler författare innan det var dags för mig att tillsammans med Manne bli intervjuad på scen. Vi fick höra att vi har en fin energi tillsammans (det visste vi redan:).
I publiken fanns några mycket gamla och mycket kära vänner vänner till mig: Elisabet (Ia) Andersson och Tina Ek till exempel.
Olle Lönnaeus.
Sedan blev det prisutdelning! Maria Sundberg, formgivare på Damm vann pris för bästa bokvideo, för filmen till Björn B Jakobssons De dödas ljus.
– Min film har egentligen ingen handling, men det jag ville spegla var stämningen i Björns bok, sa Maria Sundberg efteråt. Grattis, säger jag. Du är så begåvad Maria.
Jag har fått flera nya vänner på bokmässan. En av dem är Pia Hagmar som skrivit Du och jag och vi. En bok jag genast ska läsa.
Jag gick tillbaka till hotellet vid sextiden och där väntade två kompisar på mig. Jannike och Charlotta passade på att hålla mig sällskap på rummet medan jag duschade och gjorde mig fin för kvällen.
Vid åtta åkte jag till Ordenshuset. Drygt hundra personer var med på förlagets middag. Vi åt en mycket god asiatisk buffé och hade det väldigt trevligt. Tack för att ni ordnade det så bra Forma publishing group! Jag inser vilket hårt arbete som ligger bakom allt.
Kvällen avslutades på Park och med det också mitt program på bokmässan.
Tågresan hem blev extra trevlig på grund av sällskapet. Jag satt med Nina Lekander aktuell med ”Hästar, män och andra djur”, Unni Drougge snart aktuell med den tredje fristående boken om Berit Hård; Fällan. Skandaljournalisten blir nu indragen när Sveriges populäraste modebloggerska får ansiktet totalförstört efter en misslyckad skönhetsbehandling.
Samt vår alldeles egen Manne Fagerlind vars bok ”Berg har inga rötter” precis har kommit ut som pocket. Vi satt i restaurangvagnen hela vägen till Stockholm.
Annars kände jag mig ganska trött och tom när tåget rullade in på perrongen. Först när jag närmade mig mitt hus kunde jag sätta ord på känslorna. Det var som om alla människor och ljud hade förbrukat min energi. Mässor har en tendens att göra det med människor.
Jag återvände jag till Värmdö med följande intryck:
– man är väldigt, väldigt liten som debutant
– de flesta är väldigt, väldigt trevliga
– det är kontakten med läsarna som betyder mest
– man varken hinner eller orkar med allt
– riktiga vänner är ovärderliga
– mitt behov av folksamlingar är fyllt för flera månader framöver
– mitt behov av att få sitta ensam och skriva i total tystnad är större än någonsin
Så, Bok & Bibliotek. Om ni frågar mig, en debuterande författare om en summering vill jag lyfta fram den värme läsarna av min bok visade mig under mässdagarna i Göteborg. Jag lockade inte störst publik men var nöjd ändå. För de som kom var underbara.
Jag hoppas vi ses med nya krafter och med en ny bok med namnet Sofia Hallberg på omslaget om ett år. 2013 är det Rumänien som står som värd för bokmässans tema. Tack och hej så länge Bok & Bibliotek.
Sofia
Debutantbloggen 