”Du kommer inte att tycka om det här, men …”

 

Foto: Göran Segeholm

Kommer ni ihåg när jag pratade om formen på min novellroman Saker ingen ser? Jag berättade att jag kämpade med att få mina tolv noveller att förbli noveller istället för kapitel, men ändå få till en övergripande dramaturgisk båge för mina sex huvudpersoner över året som boken utspelar sig under. Jag ville få till både novellernas känsla av nedslag och romanens känsla av utveckling. Väldigt svårt, men väldigt kul.

I förra veckan fick jag tillbaka manuset från första testläsningsvarvet. Det gjordes av min rättframma och fantastiskt begåvade skrivarvän Anna Jakobsson Lund, och hennes första kommentar var ”du kommer inte att tycka om det här, men …”

Hehe. Gah. Jag har hört det där förut! I arbetet med Du, bara fick jag såna kommentarer flera gånger, både från Anna JL och min andra lika rättframma och fantastiskt begåvade skrivarvän Anna Arvidsson. De bad mig flera gånger att ändra riktigt stora grejer i handlingen. Alltså riktigt stora. ”Byt ut andra halvan av boken mot något bättre”-stora. Inte bara en gång heller, utan två. Mitt bortklippt-dokument landade på mer än 200.000 ord.

Därför var jag rätt nyfiken nu. Vad för omvälvande grejer kunde JL kasta på mig? Jag brukar alltid få så bra energiskjutsar efter att ha fått tillbaka manus med testläsarkommentarer, och jag var verkligen sugen på att ta mig in i nästa fas. Under sommaren har jag stått och stampat lite med manuset periodvis när det har känts som om jag bara skriver och slänger, så energi och lite ny riktning kändes efterlängtat och välkommet.

Det JL trodde att jag inte skulle gilla var att gå ifrån tolvmånadersformen. Hon påtalade problemet med att ha så få nedslag fördelade på så många karaktärer, dessutom över lång tid. För mycket viktiga grejer skedde ”off camera”, och stora delar av handlingen blev antydningar och saker som fick gissas fram av läsaren. Hennes förslag var att jag skulle släppa en-novell-i-månaden-formen och istället tänka att varje årstid kunde få innehålla fler noveller, så att fler saker fick chans att komma fram ordentligt och ta plats.

Det här förslaget innebär ganska mycket jobb för min del, men ärligt talat var det som om en sten föll från mitt hjärta när hon föreslog det. Jag har haft problem med tolvmånadersformen, det har varit rejält svårt att försöka forcera in allt jag vill ha med på så lite plats.

Jag är glad för att jag har ett så bra team runt mig när jag skriver. För mig känns det avgörande för att det ska bli bra. Jag behöver folk som vågar säga ”det här är inte bra, jag vet att du kan bättre”. Folk som vågar säga ”stryk halva och gör om”.

Jag känner mig otroligt inspirerad just nu. Den nya formen gör att karaktärerna får mer plats att visa upp sig både ensamma och i olika gruppkonstellationer, och jag får chans att skriva ut allt det där ”extramaterialet” som bara funnits i mitt huvud tidigare. Nu har jag gjort en skiss över manuset, listat karaktärernas alla trådar och relationernas utvecklingsbågar. Enligt mina beräkningar kommer jag att behöva tjugofyra noveller och en epilog, som det verkar just nu. Dubbelt upp mot vad jag tänkt mig alltså. Det är spännande. Och det ska bli spännande att höra vad Annorna säger om nästa varv.