Den galopperande skrivångesten

yann-bervas-400058

Foto: Yann Bertas

Visste du att det finns något som heter dead butt syndrome? Det är typiskt för kontorsmänniskor, såna som sitter på rumpan framför en dator hela dagarna. Jag kan lova att jag har det. Plus gamnacke och ont i handlederna. Under de senaste dagarna har jag även fått en rejäl släng av vinterkräksjukan.

Men det är inte det värsta. Det värsta är prestationsångesten och stressen att bli klar. Just nu är jag i sluttampen av mitt manus till ljudbokserien Kämpa tjejer! Tvivlen blandas med skam. Hur ska jag ta mig upp för berget – författarnas Himalaya?

När jag gick kvällskurs i skrivande för några år sen sa min skrivlärare att han sett många stupa på målsnöret. Författaraspiranter som lagt av strax innan de hade ett färdigt manus.

Nu sitter jag här med ångesten galopperande i bröstet och jag förstår precis varför de som gick kursen la av. Jag har hört om det. Jag har läst om det. När du som författare känner dig helt värdelös. Jag är exakt där. Jag vill lägga ner alltihop och stilla frysa fast vid berget.

Det är en barndomsdröm att bli författare. Kanske just därför det är så laddat nu. Jag har jobbat hårt för att komma hit och jag är nästan framme. Men jag står framför ett skyhögt berg med massor av undertext. De två sista avsnitten i min berättelse.

Håll tummarna att jag klarar mig över krönet!

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

 

6 reaktioner på ”Den galopperande skrivångesten

  1. Jag vet PRECIS! Ångesten inför ett nästan färdigt manus. Den där sista biten. Tendensen man har att vilja göra någonting annat – vad fan som helst! – framför att ta i den där högen av ackumulerat obehag. Hur det vänder sig i magen varje gång man tänker på sitt manus. Är själv där nu, faktiskt.

    Men jag vet av tidigare erfarenhet att det bara är att stånga sig igenom eländet. Bara pressa på. Om du är som jag kommer du att känna dig sjukt missnöjd med resultatet, men den känslan verkar ha väldigt liten korrelation till hur den färdiga produkten upplevs av andra. En lite trist paradox med författandet, kan tyckas. Men med tiden lägger sig den känslan, för mig i alla fall. Jag kan nu stå någorlunda rakryggad när jag tänker på mina tidigare utgivna böcker (två i skrivande stund).

    Så: Kämpa tjejen! Om du ursäktar …

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar