Augustin om sin pappa…

Min pappa jobbade i många år med sin doktorsavhandling. Han satt i sitt arbetsrum, bolmade på sin bruna pipa och jag fick springa och köpa tobak åt honom. Golden Blend i en metallburk. Växelpengarna räckte till ett grått tuggummi. Han satt uppe om nätterna och skrev och räknade och det kunde inte gå fortare, sa han, för datorkörningarna tog tid.

Jag kommer ihåg disputationen eller kanske var det en särskild föreläsning han höll; jag var tio år. Alla verkade glada och jag blev förvånad över att det var så många där, för jag var mest van vid att se pappa sitta ensam i sitt rum. Han hade kämpat lika länge med sin text som jag nu har gjort med min roman. När vi kom hem till Fisksätra och jag tog av min lilla fluga, visste jag att det återstod att få se avhandlingen i tryck. Jag minns när den kom. Det var inte många sidor; han forskade i experimentell fysik, och boken var grå med svart rygg och hans namn stod på utsidan.

”Pappa hade nog tyckt om att se den”, sa jag till mamma när jag vände på den och bläddrade bland formler och diagram.

Han dog i hjärtinfarkt, mitt i livet; strax efter disputationen, några veckor innan avhandlingen publicerades. Där stod jag och höll hans livsverk i handen och hans skrift kändes tunn.

När min debutroman kommer ut är jag för första gången i mitt liv äldre än min pappa någonsin blev och jag vet inte hur jag ska hantera det.

/Augustin

Annonser

Om Augustin Erba

Augustin Erba är författare. Han finns på twitter under @augustin_erba Webbplats: augustinerba.wordpress.com
Det här inlägget postades i Augustin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Augustin om sin pappa…

  1. Ping: Augustin: Ett meddelande från andra sidan « Debutantbloggen

  2. Elisabet Ekdahl skriver:

    Livet är inte alltid rättvist och det är inte alltid lätt att hantera. Men någonstants blir det ens plikt att göra så gott man kan. Under de år jag känt dig har jag fått uppfattningen att du inte bara gjort ditt bästa utan också lyckats riktigt bra. Livet är en utmaning. Och den utmaningen har du antagit med öppna armar.

    Jag kan inte i ord uttrycka hur glad jag är för din skull. Jag hoppas att allt går jättebra både för dig och din bok. Jag är stolt över att kunna säga att en av mina vänner snart ska ge ut sin första roman. Och stolt över att jag förhoppningsvis varit till någon liten hjälp via vår huddle.

    Och kom ihåg! Vi kände dig först. 😉

  3. Ping: Hej K&K…månadens kriser… « Debutantbloggen

  4. Augustin Erba skriver:

    Era kommentarer värmde./A

  5. Sara skriver:

    Enig med Joel! Mycket bra marknadsföring för din roman. Jag vill läsa mer.

  6. Joel skriver:

    Måste bara berömma det här inlägget, jag har bara varit på bloggen i en minut, blev lite tagen. Snyggt! Formulerat alltså.

  7. Ylva skriver:

    Ja, det låter konstigt att känna att man är äldre än sin pappa. Själv är jag lika gammal som mina föräldrar var när jag var fem år, det känns också märkligt när jag inte har några barn.

  8. kfrato skriver:

    Augustin,

    Genom att skriva detta, bevisar du att din pappas livsverk bestod av bra mycket mer än bara en doktorsavhandling. Även du verkar ha ingått.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s