Att bygga råmanus

Anna porträtt 3

Fotograf: Göran Segeholm

En grej jag tycker är cool med skrivandet är att vi alla verkar göra så olika. En del tänker ut hela historien innan de börjar skriva, andra använder sig av avancerade planeringar och diagram, och några startar på sida ett och skriver sig igenom historien kronologiskt tills de har ett råmanus i sin hand.

SkrivaMin metod är att bara skriva, och se vad det blir. Jag hoppar fram och tillbaka i dokumentet, testar och testar om. Jag brukar tänka på det som att bygga sandslott: först ösa sand, sen forma slott. Den här metoden gör att jag får slänga mycket textmassa, men de idéer som är bra är lätta att plocka ut och bygga vidare på.

När jag ska bygga ett råmanus brukar saker komma till mig ungefär i den här ordningen:

 

Idé – karaktärer – ton – nyckelscener – konflikter – dramaturgiska bågar – miljö –foreshadowing – handling

När jag fått en idé börjar jag med att hitta på karaktärerna, för det är roligast. Sen bestämmer jag vem som ska vara berättare och gör lite stilövningar för att hitta rätt ton. Det brukar ofta flyta in i nyckelscener: några saker jag kommer på som jag vill ska hända med de här karaktärerna. Nyckelscenerna kan vara allt från hångel till möten eller samtal eller något som skaver.

När jag har några nyckelscener brukar jag märka vad jag vill att konflikten ska vara, alltså själva premissen för historien. T.ex. ”John är kär i samma person som sin syrra”.

Dramaturgiska bagar.jpg

När jag vet vilka personer jag har och vad problemet är kan jag rita upp dramaturgiska bågar. Jag älskar dramaturgiska bågar. Kort beskrivet handlar det om att skissa upp utvecklingen: i vilket läge något startar, och var jag vill att det ska landa. John är inte samma person i början av boken som i slutet, för en massa händelser gör att han utvecklas känslomässigt.

Arbetet med de dramaturgiska bågarna brukar ge mig idéer till fler scener jag vill ha med, och tankar om miljöer.  Personligen gillar jag att använda återkommande miljöer och spegelscener för att visa på karaktärernas utveckling. I början av Du, bara har jag till exempel en middagsscen där John, hans syster Caroline och Frank äter hembakad pizza och har världens trevligaste kväll. Spegelscenen till den är en middag en bra bit in i manuset, där samma personer befinner sig i samma kök, men stämningen är helt annorlunda på grund av allt som har hänt. Jag tycker att återkommande miljöer är ett effektivt sätt att visa hur relationer förändras.

Osa sand

I den här delen av skrivprocessen brukar jag komma in på foreshadowing. Det är också en av mina favoritgrejer, för jag är väldigt förtjust i återkommande detaljer. Foreshadowing kan beskrivas som plantering av saker som får betydelse senare, ledtrådar till vad som komma skall. Om jag till exempel vet att något viktigt ska hända med en dörr i slutet av boken kan jag plantera in dörrar vid andra tillfällen tidigare, så att de finns i läsarens undermedvetna.

Oj, vad jag har pepprat min bok med forehadowing! Det har varit lätt för mig som inte skriver kronologiskt, eftersom jag haft nyckelscener klara för mig rätt tidigt och vetat om en massa saker redan från början. Många scener har också fötts för att jag tänkt just ”jag skulle behöva få in den här grejen som kommer att bli viktig sen, vad kan jag ha för scen där de gör något med den eller pratar om det här?”

Tag dig samman

När jag kommer till den här punkten brukar jag märka att jag faktiskt har rätt mycket av handlingen klar för mig. Härifrån brukar nämligen luckorna kunna fyllas ganska lätt genom logiska övergångar mellan scenerna. För mig blir tanken på handlingen nästan förlamande om jag försöker pressa fram den för tidigt, det funkar mycket bättre för mig att göra allt det där roliga först och sen se vad historien visar sig handla om. Blir jag inte nöjd är det ju bara att ändra, men då har jag i alla fall en grund.

Och simsalabim så har jag ett färdigt råmanus!

Efter det väntar sjutton varv redigering, vilket är bland det roligaste i processen, tycker jag. Men det får vi ta en annan dag, för nu tycker råmanuset jag jobbar med att jag varit borta för länge.

I vilken ände börjar ni?

 

 

34 reaktioner på ”Att bygga råmanus

  1. Pingback: Strukturer och trådtänk i arbetet med bok två | Debutantbloggen

  2. Jag sparade ditt inlägg för att läsa senare, eftersom det lät så intressant. Idag har jag läst och det var verkligen spännande. Och befriande! Många säger och skriver att synopsis är a och o i skrivandet. Så väldigt kul att läsa att du har ett helt annat sätt som dessutom fungerar utmärkt. Tack för att du delar med dig så frikostigt av ditt arbetssätt och det väckte många tankar.

    Gilla

  3. Pingback: Åtta tips till dig som har kört fast | Debutantbloggen

  4. Stort tack för det här väldigt matnyttiga och inspirerande inlägget! Synopsis funkar inte för mig, och jag har generellt lite svårt att ta steget från idé, stämning och karaktär över till en fungerande handling. Det här gav mig nya idéer om hur jag skulle kunna tänka. I mitt eget skrivande har jag lite grann fuskat ifrån det här steget genom att mest skriva dikter och noveller, men jag vill ju kunna skriva längre texter också, och då är ju en fungerande handling en typiskt bra grej.

    Jag älskar också spegelscener och foreshadowing (även om jag aldrig hört den termen förut), både när jag läser och när jag skriver. Tack igen! Jag ser fram emot att följa dina inlägg här under året. Och att läsa din bok förstås.
    /Liv

    Gilla

    • Tack Liv, vad glad jag blir! Ja, visst är det spännande att tänka att det går att börja i andra änden? Det känns nästan lite förbjudet 🙂 Idé, stämning och karaktär är ju verkligen det roligaste tycker jag, så det är bra att hitta arbetssätt där det roliga går att maxa och det svåra faller på plats nästan av bara farten.

      Vad roligt att du blev inspirerad! Säg gärna till om det är något speciellt du skulle vilja läsa om här. Tack igen, och stort lycka till med ditt skrivande! ❤

      Gilla

  5. Vad underbart att läsa om din process! Jag älskar att du har en så tydlig metod som du är så nöjd med trots att den inte är synopsis-baserad 🙂 Mycket inspirerande!

    Det där med ”hur jag brukar göra” är på sätt och vis svårt att svara på eftersom mitt nuvarande manus är det enda jag seriöst försökt skriva färdigt och jag (host, host) skrivit på det väldigt länge. Men i princip så kommer nog stämningar, miljöer och karaktärer först, ungefär samtidigt. Och sedan enskilda scener, och efter det börjar intrigen falla på plats tillsammans med teman. Jag börjar ofta skriva innan jag har allt klart för mig, men inte innan jaga vet vad hela historien ska handla om. Och jag brukar försöka skriva någorlunda kronologiskt, även om det inte funkar hela tiden. Älskar också dramaturgiska kurvor! Jag skriver på en längre serie böcker, och just nu håller jag på och gör dramaturgiska kurvor för hela serien (så gott det nu går) – och det är extremt roligt 🙂

    /Linda

    PS: Tofslan och Vifslan är en av mina favoritmuminmuggar, och som jag sagt förut på Annaskriverunder: det där tangentbordet är ju att dö för! DS.

    Gilla

    • Tack Linda, vad glad jag blir! Kul att få inspirera!

      Vad spännande att höra hur du gör. Och wow, bågar för en hel serie! Häftigt. Spännande att skriva serie överhuvudtaget, kan tänka mig att det är sjukt kul att få se sina karaktärer utvecklas över längre tid. Heja kurvorna, spännande att se sen om det blev som du tänkt dig när du började planera serien 🙂

      Maw, tack! Tofslan och Vifslan är min favvo med. Jag har den som morgonkopp, och har faktiskt funderat på att köpa en extra att ha i reserv om den någonsin skulle gå sönder. En morgon utan morgonkoppen blir liksom inte samma sak.

      Gilla

      • Ah, jag förstår precis vad du menar med reservkopp. Jag hade planer på att göra så med Tove 100 år -koppen som är min absoluta favvo bortsett från Tofslan och Vifslan. Det känns allt lite skakigt att jag skulle kunna råka bli av med den…

        Gilla

  6. Mycket intressant beskrivning av ditt tillvägagångssätt Jag skriver inte själv, men vill börja. Denna text gav verkligen inspiration till att börja!

    Gilla

    • Tack Linn, vad roligt att höra. Det gör mig verkligen glad om jag kan inspirera till att skriva! Hojta gärna till om det är något speciellt du skulle vilja att jag skriver om, jag tycker att såna här grejer är väldigt kul. Stort lycka till!

      Gilla

  7. Härligt inlägg! Älska ditt användande av bilder också – det är som en härlig kakbuffé!
    Fats roligast tycker jag nog det är hur många som heter Anna som kommenterat. Måste vara Anna-rekord! 🙂

    Gilla

  8. Jag gör ganska precis som du även om jag aldrig har analyserat tillvägagångssättet så där 🙂 Dock skriver jag inte så där mycket som måste bort sedan. Mitt nuvarande råmanus är 40.000 ord men jag tror det kommer landa på 50.000 ca när det är klart. Så jag kanske bygger ut snarare. Får jag fråga hur gamla dina huvudpersoner är?

    Gilla

    • Vad kul! 🙂 Jag tror att mina idéer föds mycket genom fingrarna, jag måste nästan skriva sådär mycket för att kunna få fram det jag vill ha med egentligen. Det skulle kunna kännas stressigt, men jag tycker att det känns lite fint, jag gillar det där ösandet. Mina huvudpersoner i Du, bara är sexton och arton, och i min nya bok är de sjutton. Spännande och känslomässigt omvälvande ålder 🙂

      Gillad av 1 person

  9. Pingback: Anna skriver under | Råmanusbygge på Debutantbloggen

  10. Tack Anna, det är precis sånt här som behövs som motvikt i all synopsis-hets! 🙂

    Jag känner igen mig exakt med sandslottsmetaforen, fast jag kallar det isskulptur för det har tagit så sjukt lång tid att hacka fram berättelsen. Det kan även vara en marmorstaty jag håller på med.

    Gillar att du lyckas lyfta fram en väldigt organiserad arbetsmetod trots ös-skrivande och gå-på-känsla-tänk. Själv har jag hållit på med en och samma berättelse under många år och lärt mig massor av hur jag själv bäst fungerar längs vägen. Det är nog rätt nära din arbetsbeskrivning, men nån gång borde jag förstås ta och analysera mitt skrivande i sina beståndsdelar. Ska bara hrm hrm skriva färdig först…

    /Anna

    Gilla

    • Hehe! 🙂 Eller hur, det går ju att göra på flera sätt. Jag gör synopsis ibland, men jag följer dem aldrig ändå. Vad vackert det låter med isskulptur eller marmorstaty, fint att orka knacka på något så länge för att få fram den där magiska kärnan.

      Ja, visst är det häftigt att backa och analysera sin egen process? Jag tror att det är ganska bra att göra det ibland, för att vara snäll mot sig själv i skrivandet ifall något verkar ologiskt. ”Det är bara såhär jag gör”, liksom ❤ Känns fint. Lycka till med ditt projekt!

      Gilla

  11. Vilket bra inlägg, vad peppad jag blev att använda spegelscener. Har med en spegelscen i ett tidigare manus men nu fick jag idéer till det nuvarande.
    Jag börjar med en idé och en karaktär, och sedan börjar jag skriva. Vilket brukar vara alldeles för tidigt men det går inte att låta bli. Mest tid lägger jag på redigering och rena omskrivningar, det går knappt att se att det är samma manus när det till slut är ”klart”.

    Gilla

    • Tack så mycket, vad kul att höra! 🙂 Jag älskar verkligen spegelscener, det går att göra mycket kul där. Jag känner igen det där med att manuset blir något helt annat än det var tänkt från början, det är verkligen coolt tycker jag. Idéer föder idéer. Lycka till med ditt manus, spännande att se vad det blir!

      Gilla

  12. Jag har i ärlighetens namn inte riktigt koll på i vilken ände jag börjar – inte än i alla fall! 😀 Middagsmörker var mitt övningsmanus och jag började med en idé som sen fick bli en annan idé som sen ändrades 300 miljoner gånger innan jag tre år senare stod med det påskrivna förlagsavtalet. Med de två nya manus jag nu jobbar parallellt med har jag försökt vara lite mer strukturerad. Dystopin började i ilskan efter förra riksdagsvalets resultat som sedan har fått forma sig till en framtidsvärld med två huvudkaraktärer och ett gemensamt mål. Uppföljaren till Middagsmörker har fått smågro i bakhuvudet under åtminstone ett och ett halvt år och är nog främst en vidareutveckling av Middagsmörker fast med extra allt. Båda har väl genomarbetade synopsis om ca 5000 ord – som jag säkert kommer frångå en hel massa under själva skrivprocessen! 😛

    Gilla

    • Roligt att arbeta sig fram till sitt sätt att jobba! 🙂 Jag tänker att det kommer att bli lättare och lättare att lägga tid på rätt saker för varje bok. Inför boken jag håller på med nu har jag i och för sig lagt väldigt mycket tid på att påbörja tre andra romanprojekt också innan jag kom på vad jag ville skriva, hehe. Processen, processen 🙂 Kul med nya grejer, berätta sen hur det gick med dina synopsis!

      Gilla

  13. Intressant inlägg, Ah! Fint att följa din process både i verkligheten och sammanfattad ❤️

    Ordbrodösen började med ett ord som gav en idé som gav en karaktär, en scen och en riktning. Sedan skrev jag kronologiskt och själva handlingen har inte förändrats särskilt mycket sedan första utkastet, trots att jag redigerat bort mer än 50.000 ord. Vissa detaljer fungerade som foreshadowing för mig som skrev. Jag kände när de väl var skrivna att de måste komma att betyda något mycket större. Andra detaljer och scener har jag fått tona ner eller upp under redigeringen.

    Gilla

    • Tack ❤

      Älskar historien om ordet som blev en lång historia som blev en kortare historia! Så häftig process. Jag brukar också tänka sådär, att detaljer kan "bli något större" senare! Det är spännande tycker jag, roligt att ge hjärnan "vad skulle den här grejen kunna ha för större betydelse"-godis 🙂

      Gilla

  14. Kul att få läsa om din skrivprocess. Den liknar min när jag skrev min första bok, Första given. Jag bara skrev och skrev och det blev ganska ok. Sen har jag givetvis gått in hur många gånger som helst för att ändra, men det är en annan sak. Det finns nog lika många sätt att arbeta på som det finns människor! Lycka till!

    Gilla

    • Ja, jag har redigerat bort sammanlagt 220 000 ord på detta 60 000-ordsmanus, det är nog något att räkna med för oss ös-skrivare 🙂 Roligt att se hur alla gör olika. Tack!

      Gilla

  15. Åh, vad skönt med någon som inte heller skriver kronologiskt eller styrd av världens supersynopsis. Jag börjar lite med stämningar. Får ofta idéer till någon kort scen utan att veta vilka karaktärer som är inblandade men med en väldigt tydlig bild av stämningen och ibland miljön. När jag fått ihop ett antal scener med liknande stämning eller miljö börjar jag förstå vilka karaktärerna är. Därefter kan jag börja gräva fram historien – vad kan karaktärerna hitta på som leder till de nyckelscener jag skrivit, och vad händer därefter? Hoppar fram och tillbaka i manus under hela skrivprocessen, för då kan jag (nästan) alltid hitta något som känns roligt att skriva.

    Gilla

    • Ooo, stämningar! Häftigt. Och som sagt, kul att hitta fler som hoppar 🙂 Jag brukar också tänka att det är mycket värt att skriva där det känns roligt, för att skrivandet inte ska bli en jobbig grej.

      Gilla

  16. Pingback: Bloggtorka pågår | Sofia Fritzson

  17. Spännande att få läsa hur du gör.
    Till mitt pågående projekt kom jag först på historien i grova drag och sedan karaktärerna. Dock visste jag tidigt att det skulle handla om två kusiner varav den ena är gay.
    För några månader sedan började ett nytt projekt att formas i mitt huvud, och den här gången började tankarna med huvudkaraktären.

    Gilla

Lämna en kommentar